Ny sköld i öst – vildvuxen natur ska stoppa ryssen

Finland utforskar en gammal militär strategi med nya ögon. Efter det försämrade säkerhetsläget i Europa får konceptet att använda naturen som försvarsbarriär nu en renässans, särskilt längs landets östra gräns mot Ryssland.

En arbetsgrupp från det finska miljöministeriet och försvarsministeriet har nyligen fått i uppdrag att utreda hur restaurering av natur och naturliga hinder kan stärka försvaret och gränssäkerheten. Idén går ut på att återställa utdikade våtmarker, låta skogar växa sig tätare och riva upp infrastruktur som vägar och broar i känsliga gränsområden.

Syftet är tvåfaldigt: att hindra framryckande fientliga styrkor som är beroende av fast mark och vägnät, samtidigt som man tacklar kriserna kring biologisk mångfald och klimatförändringar. Historiska exempel visar att metoden kan vara effektiv. Den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea har blivit ett ”ofrivilligt” naturreservat som visar hur stark naturen blir när människan tvingas hålla sig borta.

Aino Tuominen, ordförande för Rewilding Finland, ser den nya utredningen som en logisk och efterlängtad utveckling. Hon pekar på den tydliga kontrasten som redan finns vid den finsk-ryska gränsen.

”Tittar man på satellitkartan kan man se en tydlig skillnad. Den finska sidan är kraftigt exploaterad av skogsindustrin och på den ryska sidan är många områden helt orörda”, berättar hon.

Att den ryska sidan av gränsen lämnats vild har dock inte primärt handlat om naturvård. Enligt Tuominen ville Ryssland inte göra det lätt att närma sig gränsen, inte ens för sitt eget folk, för att förhindra flyktförsök.

På den finska sidan har däremot skogsbruket skapat ett landskap som ur militärt perspektiv är sårbart. Särskilt problematiska är de så kallade skogsbilvägarna – vägar som byggts för virkesinsamling nära den östra gränsen.

”Det har diskuterats länge att dessa vägar inte är bra för försvar, eftersom det gör det lättare för inkräktare att komma in i landet”, förklarar Tuominen. Hon menar att den finska sidan verkligen skulle behöva återförvildning och borttagning av dessa transportvägar.

Att kombinera försvarsintressen med naturvård är ett särskilt starkt argument i Finland, där säkerhetspolitik alltid varit högprioriterat. Tuominen konstaterar att Finland har en annan geografi än Sverige och Norge, och att försvaret därför alltid tagits på största allvar i landet.

”För oss i Finland har försvar alltid varit högprioriterat, det är därför vi har en värnpliktsarmé. Om man kan förbättra vårt försvar genom att ta bort några skogsvägar är det ett ganska starkt argument. Det skulle inte störa någon. Vi skulle inte behöva flytta folk för att göra det”, säger hon.

Men det handlar inte bara om vägar. Ett av de mest effektiva naturliga hindren är våtmarker. Tuominen menar att det ur ett försvarsperspektiv skulle vara mycket fördelaktigt att återställa vissa träsk- och våtmarker som förlorats på grund av torvutvinning för bränsle.

”Att korsa dessa träskmarker med stridsvagnar är ganska svårt. Att återställa dessa skulle dessutom vara bra för den biologiska mångfalden och stödja de utrotningshotade arterna. Så det skulle tjäna många syften”, förklarar hon.

Tuominen ser också att arbetet kan knytas till större, internationella naturvårdsprojekt, som det europeiska gröna bältet. Detta 12 500 kilometer långa initiativ följer den tidigare järnridån genom Europa och har i många områden lämnats orört i ett naturligt tillstånd.

”Det europeiska gröna bältet skulle faktiskt passa perfekt att nu vidareutveckla. Fördelen är att djuren kan röra sig över stora områden, eftersom fragmenteringen av miljön annars är ett så stort problem, särskilt i Europa”, säger hon.

I takt med klimatförändringarna får dessa naturliga korridorer också en ny, livsviktig dimension. Alla klimatzoner rör sig norrut, vilket innebär att djur, växter och insekter behöver kunna migrera för att överleva.

”Vi borde bygga den här typen av korridorer, särskilt från söder till norr, så att djuren, växterna och insekterna lättare kan röra sig norrut när klimatet värms upp”, menar Tuominen.

Konceptet med defensiv rewilding växer nu längs hela Natos östra flank. Från första världskrigets avsiktliga översvämningar till dagens Ukraina har leriga flodslätter effektivt bromsat och omdirigerat pansarfordon. Forskare vid University of East London har studerat hur terräng historiskt har format konflikter och konstaterar att särskilt torvmarker har stor potential. Deras låga bärighet gör dem svårforcerade för militära fordon, samtidigt som de fungerar som några av naturens mest effektiva källor för koldioxidlagring.

Även på politisk nivå lyfts konceptet fram. EU-kommissionär Jessika Roswall, Sveriges representant i kommissionen, stödjer tanken och propagerar för att fler länder använder naturen för att förbättra den nationella säkerheten. Estland, Lettland och Litauen planerar att integrera torvmarker i den nya Östersjöförsvarslinjen.

Det finns dock utmaningar. Den finska skogsindustrin, som redan drabbats av det ryska importstoppet av virke, kan komma att motsätta sig att produktiv skogsmark görs om till skyddade zoner.

”Skogsindustrin är förmodligen inte så exalterad över detta. Man kämpar för att hitta tillräckligt med virke till industrin”, konstaterar Tuominen.

Finland har dock, liksom resten av Europa, press på sig att leva upp till EU:s restaureringsdirektiv som kräver återställande av skadade miljöer. Enligt Tuominen har Finland mycket arbete att göra för att nå EU:s mål, men ett grönt återförvildat bälte längs den östra gränsen skulle kunna bidra till att nå dessa mål samtidigt som försvarsförmågan stärks.

Defensiv naturrestaurering erbjuder därmed en innovativ lösning på två kriser. Genom att återskapa ekosystem byggs en grön mur som kan skydda både Europas gränser och det globala klimatet.