Livsmedelsverket om bekämpningsmedel: Lagstiftningen har skärpts

Ett nytt konsumenttest visar att vindruvor i svenska matbutiker innehåller rester av bekämpningsmedel – och i en ekologisk produkt hittades ett ämne som inte är tillåtet inom ekologisk odling. Livsmedelsverket menar dock att konsumenterna inte har anledning att oroa sig.

Det är tidningen Råd & Rön, som ges ut av Sveriges Konsumenter, som har låtit testa vanliga vindruvor från butikshyllorna. I flera av proverna hittades spår av bekämpningsmedel, och i en butiks ekologiska märke återfanns ett preparat som är förbjudet inom EU:s ekologiska regelverk. Exakt vilken butik det gäller har inte offentliggjorts.

Råd & Rön har sedan länge en roll som oberoende granskare på den svenska konsumentmarknaden. Tidningen har i decennier testat allt från livsmedel till hushållsprodukter, och testerna väcker ofta stor uppmärksamhet. Vindruvor är en vara som många hushåll köper regelbundet, och det ekologiska märket säljs i vanliga matbutiker bredvid de konventionella alternativen. Att ett otillåtet ämne dyker upp just i en ekologisk produkt väcker därför extra frågor.

Vindruvor hör till de grödor som i konventionell odling ofta behandlas intensivt med växtskyddsmedel. I Sverige säljs nästan alla vindruvor som importeras, framför allt från Sydeuropa och Sydamerika. Det innebär att de färdas långt innan de hamnar i konsumenternas fruktskålar – och passerar flera led där rester kan finnas kvar.

Anneli Widenfalk, riskvärderare på Livsmedelsverket, är inte oroad över resultatet. Hon påpekar att gränsvärdena har sänkts successivt de senaste åren och att de farligaste ämnena i dag är borttagna från marknaden.

– Även när man tittar på alla olika bekämpningsmedelsrester man kan få i sig, är det ingenting som tyder på att det skulle finnas en hälsorisk för konsumenterna, säger hon.

Att tvätta bort resterna är inte heller en garanti. Hur mycket som försvinner beror på om ämnena är vattenlösliga eller inte. Widenfalk rekommenderar ändå att man sköljer frukt och grönt – men av en annan anledning.

– Det är alltid bra att skölja frukt och grönsaker, för det kan vara annat på också. Mikroorganismer eller sådant som man blir sjuk av, säger hon.

Samtidigt är gränsvärdena, som sätts på EU-nivå, framtagna för att livsmedel ska vara säkra utan att konsumenten sköljer eller skalar. Med andra ord ska resthalter under gränsvärdet inte innebära någon hälsorisk.

När det gäller ekologiska produkter är reglerna strängare än för konventionella odlingar. Ett fynd av ett otillåtet ämne i ett ekologiskt märke behöver dock inte betyda att det finns ett systematiskt problem, utan kan vara en isolerad avvikelse.

Ansvaret för att reglerna följs ligger på producenterna och de företag som säljer livsmedel. Därutöver genomför myndigheterna i alla EU-länder stickprovskontroller, enligt ett gemensamt, harmoniserat program med ett treårigt rullande schema för olika grödor. Det innebär att medlemsländerna provtar samma typer av grödor på samma sätt, vilket gör resultaten jämförbara över hela unionen.

Stickproverna tas ofta hos grossister, vilket gör att avvikelser i de flesta fall kan fångas upp innan varorna når butikerna. För importerade livsmedel från länder utanför EU finns dessutom krav på provtagning av partier, och vissa grödor och länder där problem har förekommit tidigare övervakas med förstärkt kontroll.

Enligt Livsmedelsverket ligger andelen prover som överskrider gränsvärdet på 2–3 procent i Sverige. Inom hela EU är motsvarande andel omkring 1 procent. Siffrorna visar att en klar majoritet av kontrollerade livsmedel ligger inom gällande regler.

Bakgrunden till de sänkta gränsvärdena är en skärpt syn på växtskyddsmedel inom EU. EU-kommissionen har inom ramen för sin livsmedelsstrategi satt som mål att den kemiska bekämpningsmedelsanvändningen ska minska med 50 procent fram till 2030. Samtidigt har den ekologiska odlingen vuxit i hela unionen, inte minst till följd av konsumentefterfrågan och politiska mål.

För konsumenterna innebär utvecklingen att frukt och grönsaker – trots enstaka fynd av resthalter – fortfarande betraktas som säkra att äta, enligt Livsmedelsverkets bedömning.