Sabotagen ökar i Europa – ”befinner oss i konflikt med Ryssland”

Rysslands hybridkrigföring mot Europa intensifieras i takt med att landet möter motgångar på slagfältet i Ukraina. Den europeiska tankesmedjan Globsec varnar i en färsk rapport för att sabotage och påverkansoperationer kommer att fortsätta öka, eftersom detta ger Moskva möjlighet att orsaka omfattande skada på ett kostnadseffektivt sätt.

Enligt Rysslandsanalytikern Stefan Ingvarsson är utvecklingen inte överraskande. Han konstaterar att Ryssland utnyttjar europeiska sårbarheter i en situation där den ryska krigsmaskinen har kört fast i ett utdraget ställningskrig. Historiskt sett har konflikter med stillastående frontlinjer aldrig avgjorts enbart på slagfältet, vilket Kreml är väl medvetet om.

För några veckor sedan åtalades en tidigare anställd vid svenska Försvarsmakten för att ha försökt röja uppgifter med mycket högt skyddsvärde till Ryssland. Detta är bara ett exempel i en lång rad av incidenter som har väckt oro i hela Europa. Stefan Ingvarsson bedömer det som sannolikt att Ryssland söker förändra krigets dynamik genom att öppna nya fronter bortom Ukrainas gränser.

Enligt brittiska tidningen The Economist ökade antalet ryska sabotageoperationer i Europa mångfalt efter fullskaleinvasionen av Ukraina 2022. Men signalerna fanns där långt tidigare, påpekar Hanna Smith, expert på hybridhot och säkerhetspolitik vid Vasa universitet.

Redan krigen mot Georgien 2008 och Ukraina 2014 följdes av systematiska försök till valpåverkan i västvärlden. Parallellt utsattes flera ryska regimmotståndare för förgiftningsattacker, både på rysk och europeisk mark. I början av 2020-talet fastställde det tjeckiska rättsväsendet att ryska GRU-agenter stod bakom en explosion i ett vapenlager i landet några år tidigare.

Under 2010-talet genomförde Moskva omfattande påverkansoperationer i samband med annekteringen av Krim, nedskjutningen av flygplanet MH17 och flyktingkrisen i Europa. Ryska aktörer arbetade för att påverka val i Frankrike, Storbritannien, USA och Katalonien genom storskaliga desinformationskampanjer. Forskning visar att ryskkopplade konton systematiskt förstärkte budskap från både höger- och vänsterextrema grupper för att så splittring i europeiska samhällen.

En rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, lyfter fram forskare som hävdar att det kalla kriget i underrättelsetermer aldrig tog slut för Rysslands del. I sin verktygslåda har Moskva en bred arsenal av metoder för att skapa oreda och rädsla i Europa.

Avklippta undervattenskablar, omfattande informationspåverkan, GPS-störningar på Östersjön och strategiska fastighetsköp är några exempel som fått stor uppmärksamhet i Sverige de senaste åren. Under 2024 bedömde Säpo att den ryska staten bedriver underrättelseinhämtning och annan säkerhetshotande verksamhet från den rysk-ortodoxa kyrkan i Västerås.

Markus Göransson, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, menar att kyrkan illustrerar hur begränsad kunskapen om Rysslands ambitioner var när kommunen beviljade bygglov 2017. Sedan dess har mediernas rapportering och myndigheternas information bidragit till ökad medvetenhet om det ryska hotet. Om samma fråga skulle uppstå idag skulle samhället troligen förhålla sig annorlunda, konstaterar han.

I Finland tog en liknande debatt fart på allvar i samband med det uppmärksammade Airiston Helmi-fallet. År 2018 genomförde 400 finländska poliser en omfattande räd mot flera öar och fastigheter i den finländska skärgården som ägdes av en rysk affärsman och miljonär.

Flera av fastigheterna låg nära militära skyddsområden och var utrustade med stor inkvarteringskapacitet, helikopterplattor, robusta betongbryggor, kamouflagenät och avancerad teknisk utrustning. Trots att Supo, Finlands motsvarighet till Säpo, varnat för utländskt ägda fastigheter redan 2016, saknade myndigheterna mandat att agera innan misstankar om brott uppstod.

Bland lokalbefolkningen hade den ryska miljonärens byggen väckt uppmärksamhet i många år. Han besökte sällan sina fastigheter och utomstående saknade insyn i verksamheten. Detta bör ses som oroväckande, menar både Hanna Smith och Finlands försvarsminister Antti Häkkänen. I fredstid kan sådana fastigheter framstå som ofarliga tills de plötsligt aktiveras, säger Häkkänen till Bloomberg.

Efter en omfattande utredning fälldes den ryska miljonären för ekonomiska brott medan övriga åtal förkastades. Trots det anser Björn Palmertz, expert på hybridhot och senior rådgivare vid Forskningsinstitutet för Psykologiskt försvar, att Finland agerade rätt ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är en klassisk militär- och underrättelserelaterad metodik att placera ut infrastruktur som kan användas i en potentiell konflikt eller i upptakten till en sådan, förklarar han. Genom att agera skickade Finland en tydlig signal till både Ryssland och omvärlden, trots att åtalen inte ledde hela vägen.

Enligt FOI-rapporten ”Spies Among Us: Espionage in Europe” agerade 47 av 70 personer som dömdes för spioneri i EU mellan 2008 och 2024 på uppdrag av Ryssland. Huvudförfattaren Elina Elveborg Lindskog beskriver antalet dömda som ”toppen av ett isberg”.

Drivkrafterna för dem som döms för spioneri varierar. För vissa handlar det om pengar, för andra om släktband och lojalitet till Ryssland. Ofta rör det sig om en kombination av olika faktorer, konstaterar hon.

Dagens gigekonomi har även spillt över på underrättelsetjänsternas arbetsmetoder. De ryska säkerhetstjänsterna kan antingen rekrytera personer direkt för specifika operationer eller lägga ut uppdrag på Telegram som vem som helst kan utföra. De kompletterar precisionsoperationer med en kvantitetsinriktad strategi och rekryterar så kallade engångsagenter, förklarar Elina Elveborg Lindskog.

Samtidigt finns en risk för att Europa överskattar Ryssland, menar Ola Svenonius vid FOI. Det kanske inte alltid finns någon rysk megaplan bakom när man gräver djupare i olika händelser. Men Rysslands beteende gör att den europeiska rädslan ofta är befogad. Moskva tjänar på att Europa slösar resurser och oroar sig, konstaterar han.