Expert: Ömsesidig hotbild mellan veterinärer och djurägare

I Sverige har veterinärer en laglig skyldighet att anmäla djurägare som inte ger sina djur den vård de behöver. Men många djurägare tvekar eller har inte råd med de undersökningar som krävs. Samtidigt anmäler djurägare i allt högre utsträckning veterinärer för att de anses ha missat sjukdomar eller gett felaktig vård. Det har lett till det som Magnus Rosenquist, sakkunnig inom djursjukvård och tidigare direktör på Sveriges Veterinärförbund, kallar defensiv vård.

Defensiv vård innebär att veterinärer tar extra prover, beställer dyr bilddiagnostik som ultraljud eller magnetröntgen och gör omfattande utredningar. Åtgärderna görs inte i första hand för att de är akut nödvändiga för djurets tillfrisknande, utan för att veterinären ska ha ryggen fri. Rosenquist tror inte att drivkraften är att företagen ska tjäna pengar.

– Jag tror inte det finns någon veterinär som skulle säga att man gör det där för att företaget ska tjäna så mycket pengar, säger han.

Han menar att anmälningsplikten borde kunna avtalas bort. I stället skulle djurägaren och veterinären i förväg komma överens om en vårdnivå, exempelvis en grundläggande vård som passar djurägarens plånbok. När avtalet är klart ska ingen av parterna kunna anmäla den andra.

– Genom att lägga sig på en grundläggande vård som kanske passar djurägarens plånbok skulle inte veterinären känna sig tvingad att genomföra den absolut dyraste totallösningen, säger han.

Bakgrunden är en kraftig ökning av anmälningar. Under 2025 kom det in 16 032 anmälningar mot djurägare till länsstyrelserna, som ansvarar för djurskyddstillsynen. Det är rekordmånga, och de anmälningar som veterinärerna ligger bakom har ökat de senaste åren. Drygt 80 procent av besluten om att omhänderta djur gäller hundar och katter, enligt Jordbruksverket.

Även anmälningar mot veterinärer blir allt fler. Under 2025 kom 314 anmälningar in till Veterinära ansvarsnämnden, som prövar misstänkta fel inom yrkesutövningen. Mellan 2023 och 2024 ökade antalet från 234 till 321. De flesta som prövas i sak frias, men i fjol ledde 35 fall av 182 prövade till disciplinpåföljd.

Svensk Djursjukvård, branschorganisationen för veterinärföretag, ställer sig positiv till förslaget om avtalad vårdnivå. Emma Terander, branschansvarig, säger att det är välkommet så länge vården hålls inom ramen för ett sunt djurskydd.

– Varje veterinär måste kunna situationsanpassa vården till den individuella patientens förutsättningar, utan att riskera att få en erinran i Ansvarsnämnden, säger hon.

Priserna är en annan stridsfråga. Konkurrensverket har kritiserat veterinärklinikerna för att inte ha prislistor på vanliga behandlingar. Rosenquist menar att klinikerna vill ha flexibilitet för att kunna parera inflation och oförutsedda händelser under ingrepp.

Efter kritiken har Svensk Djursjukvård ändå åtagit sig att klinikerna ska införa prislistor för förutsägbara behandlingar före årsskiftet. Terander understryker att det aldrig går att ge ett exakt pris i förväg, eftersom man inte vet vad som upptäcks förrän djuret är undersökt.

Enligt Svenskt Kvalitetsindex är 85 procent av djurägarna mycket nöjda med sin veterinär och de tjänster de får.

Branschen har också vänt sig till politikerna. I en debattartikel på DN Debatt före valet föreslog Svensk Djursjukvård en sänkt moms på veterinärvård. På en räkning på 40 000 kronor tillkommer i dag 10 000 kronor i moms, och staten får in drygt en miljard kronor årligen. Terander kallar en momssänkning ett steg på vägen, men inte en helhetslösning.

Djurskyddsorganisationerna är skeptiska. De menar att en momssänkning inte skulle lösa priskarusellen, och att den inom några år skulle ätas upp av nya prishöjningar. Momsen bekostar dessutom veterinärutbildning, forskning, myndigheternas arbete med djur- och djurvårdsfrågor samt distriktsveterinärerna. Rosenquist tycker att det är rimligt att djurägare betalar för detta, så att kostnaderna inte belastar skattebetalare utan husdjur.

Prisutvecklingen fortsätter att debatteras. Svensk Djursjukvård uppger att priserna steg med 3,9 procent under 2025, medan SCB:s officiella statistik visar en genomsnittlig ökning på 7,9 procent samma år. Enligt Terander beror skillnaden på att SCB mäter ett begränsat antal behandlingar. Hittills i år har priserna ökat med i genomsnitt sex procent, enligt SCB – betydligt mer än inflationen.