Anders Svensson: Kommer Kiev att bytas ut mot Kyjiv?

Regeringen och utrikesförvaltningen har börjat använda stavningen Kyjiv i stället för Kiev i officiella texter. Det är ett tydligt brott med en namnform som länge betraktats som standard i svensk offentlighet. Språktidningens Anders Svensson skriver att det förmodligen kommer att slå igenom även hos medier och allmänhet.

Namnfrågan har en tydlig politisk dimension. Kiev är en translitterering från ryska, medan Kyjiv återger det ukrainska namnet på huvudstaden. Sedan Ukraina blev självständigt 1991 har landet uppmuntrat omvärlden att använda ukrainska namnformer. Rysslands annektering av Krim 2014 och den fullskaliga invasionen 2022 har gett frågan ytterligare skärpa. För Ukraina handlar det om rätten att själv definiera sina platser, och för omvärlden har valet av stavning blivit ett sätt att markera var man står.

Internationellt har övergången gått längre i många andra länder. I engelskspråkiga medier är Kyiv numera etablerat, och även i flera andra europeiska språk har den ukrainska formen fått ökat utrymme. Svenskan har hållit fast vid Kiev längre. Det beror delvis på att stavningen har en lång hävd i svenska texter och på att etablerade namnformer ofta är svåra att ändra. Många redaktioner och myndigheter har under lång tid haft Kiev i sina ordlistor och stilguider.

Regeringens ändrade språkbruk kan nu få stor betydelse för hur namnformen sprids. Officiella texter och utrikesförvaltningens kommunikation fungerar som norm för andra myndigheter, medier och offentliga verksamheter. När Regeringskansliet, ambassader och utlandsmyndigheter börjar skriva Kyjiv i sina dokument påverkar det i förlängningen också nyhetsbyråer, kommuner och organisationer. Anders Svensson pekar just på detta när han skriver att genomslaget sannolikt blir brett.

Samtidigt innebär bytet mer än att ändra en bokstav i löpande text. Ortnamn finns inlagda i kartor, databaser, arkiv, bokningssystem och informationsmaterial. För att den nya stavningen ska etableras krävs samordning mellan en rad olika aktörer. Skolor, bibliotek och statliga verk behöver uppdatera sina underlag, och mediearkiv kommer under lång tid att innehålla äldre texter med Kiev. Historiska dokument skrivs inte om, men nya texter förväntas följa den officiella namnformen.

Det finns också en vana hos allmänheten att orter med lång historia i språket behåller sina namn. Många svenskar är uppvuxna med Kiev och kommer troligen att fortsätta använda det i vardagligt tal. Men språkbruk förändras när samhället förändras. Statliga beslut av det här slaget har historiskt fått genomslag även om det tagit tid. När officiella namnändringar har genomförts i Sverige har den nya formen efter hand blivit allt vanligare i medier och i folkmun.

För Ukrainas del är språkfrågan långt ifrån symbolisk. Ryska myndigheter och ryskspråkiga medier fortsätter att använda formen Kiev, medan ukrainska företrädare uppmanar omvärlden att använda ukrainska namn. Att Sverige nu ansluter sig till den linjen stärker den ukrainska positionen i en pågående språkpolitisk konflikt. Det kan också få betydelse för hur andra ukrainska ortnamn skrivs i svenska texter framöver.

Även om förändringen varken är abrupt eller total är riktningen tydlig. Myndighetsspråket går före, medierna följer i hög utsträckning efter, och allmänheten anpassar sig successivt. Att Kyjiv nu ersätter Kiev i officiella sammanhang är därför inte bara en stavningsfråga. Det är ett uttryck för hur Sverige förhåller sig till Ukraina, till Rysslands krig och till den språkliga verklighet som ukrainarna själva har definierat. Anders Svensson har sannolikt rätt: övergången kommer att märkas i en allt större del av det svenska samhället.