Den kanadensiska serieskaparen Sid Sharp introduceras nu för svenska läsare med ”Längst bort i skogen”, en tecknad berättelse om två systrar, en hungrig träskhäxa och ett stickat garn med oväntad kraft. Boken har översatts av Kristina Sigunsdotter och ges ut av Trasten, som riktar sig till läsare från sex år. Den har redan hunnit kallas ett hyllat syskondrama innan den nått den svenska marknaden.
Utgivningen är en del av en bredare trend. Serieböcker för unga läsare blir allt fler, och under senare år har flera förlag satsat allt mer på den grafiska romanen för barn. Genren har vuxit från att vara en smal nisch till att bli en av de mest livaktiga delarna av barnlitteraturen, med både konstnärlig spets och kommersiell potential. I Sverige har utvecklingen uppmärksammats av bland annat DN, som nyligen rapporterade om vad som beskrivits som en ny barnserie-boom. Flera tecknade barnböcker har också prisats och nått en bred publik, med namn som Fabian Göranson, Nora Dåsnes, Caroline Merola och Lena Frölander-Ulf.
”Längst bort i skogen” är en del av denna våg. Berättelsen kretsar kring de två systrarna Magnolia och Beatrice, som bor fattigt i ett fult och blåsigt gammalt hus. Tillvaron är hård: de äter råttor till frukost och kackerlackor till lunch. Magnolia är sur, bossig och frusen, medan Beatrice är gladlynt och varm. Deras olikheter driver berättelsen framåt, men det är först när Beatrice ger sig ut i skogen som handlingen tar verklig fart.
Där möter hon den jättelika träskhäxan Boggan, en gestalt som sticker ut i den samtida barnlitteraturen. Boggan är både hispig, enorm och hungrig, men hon är också besatt av hållbarhet. Den som förstör naturen eller skräpar ner i skogen blir uppäten, medan den som visar omsorg om växt- och djurliv har allt att vinna. Beatrice, som är klädd i rött likt Rödluvan, får av Boggan ett magiskt garn. Tillsammans med spindlarna i systrarnas hus börjar hon sticka en tröja till sin frusna syster.
Men Magnolia ser snabbt en möjlighet att tjäna pengar. Utan skrupler förvandlar hon huset till en liten tröjfabrik, där Beatrice och spindlarna arbetar under hårda förhållanden. Till slut blir arbetsbördan för stor, och spindlarna organiserar sig i strejk. ”Spinn vidare på kampen” är en av parollerna i boken. Därmed växer berättelsen från en enkel syskonskildring till en saga om makt, rättvisa, vinst och solidaritet.
Det finns flera skäl till att genren vuxit sig stark just nu. Serieromanen kombinerar bild och text på ett sätt som kan sänka tröskeln för nybörjarläsare, samtidigt som den erbjuder en konstnärlig uttrycksform som tilltalar äldre barn. Bibliotek och bokhandlare har i allt högre grad börjat lyfta fram tecknade böcker, och intresset bland barnläsarna själva har ökat. Förlagen har svarat med att bredda sin utgivning, både med svenska original och med översatta verk från andra länder.
Kanada har under senare år blivit en viktig källa för innovativ barnlitteratur, och Sid Sharp är ett exempel på en röst som nu når den svenska marknaden. Det faktum att allt fler internationella serieskapare översätts till svenska stärker bilden av en genre som inte längre är ett sidospår, utan en central del av barnlitteraturen. ”Längst bort i skogen” är också ett exempel på hur serieromanen kan hantera teman som hållbarhet och ekonomi utan att bli pekpinneartad. Genom att låta en träskhäxa vakta naturen och spindlar strejka för bättre villkor görs politiska frågor begripliga för unga läsare.
Bilderna i boken är gjorda i en blandteknik med mörka, dammiga färger som ger berättelsen en sagolik men samtidigt lätt sliten atmosfär. De snäva rollerna mellan systrarna är medvetet överdrivna, och kontrasten mellan den godtrogna Beatrice och den grymma Magnolia driver historien framåt. Det är framför allt i mötet med Boggan och i skildringen av spindlarnas motstånd som boken hittar sin egen ton.
Med ”Längst bort i skogen” får svenska läsare en berättelse som rör sig från vardaglig misär till fantastisk skog och tillbaka igen. Den visar samtidigt varför den tecknade barnromanen blivit en genre att räkna med, både som konstform och som sätt att berätta om stora frågor på en liten skala.
