De gör dans med sju ton lera: ”Hur mycket tål en relation?”

Sju tusen kilo grå lera från Årstafältet i södra Stockholm ska i höst transporteras till Moderna dansteatern, MDT, på Skeppsholmen. Där blir materialet en central del av koreografduon Jennie Bergsli och Molly Engbloms nya verk ”Gröpt”. Med installationen vill konstnärerna utforska ett uråldrigt material i en tid som domineras av digitala intryck och snabba förlopp.

Koreograferna beskriver ett verk där leran fyller hela scenrummet. Det innebär att publiken inte sitter vid sidan av, utan mitt inne i själva installationen, tätt intill både dansarna och materialet. Syftet är att skapa en närhet som utmanar distansen i dagens medievärld.

– Vi lever i en tid som är ganska fokuserad på yta, skärmar och bilder. Att då arbeta med ett material som både påverkar kroppen och svarar tillbaka är lockande, säger Molly Engblom.

En tio år lång vänskap ligger bakom samarbetet

Jennie Bergsli och Molly Engblom lärde känna varandra för tio år sedan på Stockholms konstnärliga högskola. Även om de har samarbetat flera gånger tidigare är ”Gröpt” det första verk de skapar som ett konstnärligt duo-team. De menar att relationen i sig är en förutsättning för projektet.

– Vi känner varandras rytmer och tajming. Vi har en enorm tillit till varandra och har dansat oerhört mycket tillsammans. Men det här är första gången vi går fram som duo, säger Molly Engblom.

Just nu befinner sig duon på ett konstnärsresidens i norska Skien, där de arbetar på Spriten Kunsthall. Där har de tagit in en lika stor mängd lera för att testa hur de ska förhålla sig till materialet i mötet med dansarna. Det är ett fysiskt krävande arbete som sätter spår i kroppen.

– Jag är helt slut i kroppen av det tunga arbetet med att bära och flytta runt leran, men det är också skönt, säger Molly Engblom.

Lerans oförutsägbarhet driver arbetet

En viktig aspekt av verket är att leran inte är ett statiskt material. Egenskaperna varierar beroende på varifrån den kommer, och den grå leran från Årstafältet uppför sig inte nödvändigtvis som den lera de har arbetat med i Norge. Detta gör att processen präglas av ständig anpassning och förhandling.

– Det är det som är väldigt spännande. Man vet inte allt på förhand. Vi testar det vi planerat, men leran tvingar oss att omvärdera och justera hela tiden, säger Jennie Bergsli.

Genom dansen vill de rikta ljuset mot hur relationer formas av fysiska möten. Verket undersöker gränserna för vad en relation tål, och hur motstånd kan övergå i omsorg.

– Det är mycket förhandling och motstånd som vi behandlar koreografiskt. Hur mycket tål en relation? När blir motstånd till omsorg? Allt det gör vi tillsammans med leran, säger Jennie Bergsli.

En bredare trend inom performancekonsten

Användningen av tunga, naturliga material i performancekonsten har ökat under senare år. För två år sedan använde Lilith Performance Studio i Malmö hela fem till sex ton mjöl i verket ”Min totala njutning”. Med sina sju ton lera tar ”Gröpt” plats i den traditionen men driver den ytterligare, genom att låta materialet vara både golv, vägg och aktör.

I teamet ingår även kompositören Vilde Tuv och arkitekten Vincent Dumay, som undersöker obränd lera som byggmaterial. För Dumay har projektet en extra dimension, då han planerar att återanvända leran från Årstafältet i ett kommande arkitekturprojekt. Föreställningen är därmed bara ett ögonblick i materialets betydligt längre livscykel.

– Materialet är uråldrigt och kompakt, samtidigt poröst och föränderligt. Vi låter dansen göra avtryck i den och publiken blir en del av den tidslinjen, säger Molly Engblom.

Platsen för verket är betydelsefull. MDT på Skeppsholmen har länge varit en central scen för experimentell scenkonst i Stockholm, medan Årstafältet i södra Stockholm är ett expansivt bostadsområde under utveckling. Därigenom sammanstrålar urbant byggande med scenkonstens utforskande av materialitet.

”Gröpt” har premiär den 12:e på MDT i Stockholm.