Fantasifulla festblåsor i underhållande utställning

H&M:s designsamarbeten har i över två decennier varit ett av den svenska modevärldens mest uppmärksammade fenomen. Från den första kollektionen med Karl Lagerfeld 2004 till årets samarbete med Stella McCartney – varje lansering har skapat köer, kaos och rubriker. Nu har en stor del av dessa kreationer samlats i en ny utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. ”Iconic collaborations” pågår till och med den 4 april 2027 och bjuder på en tidsresa genom det moderna modeindustrins mest framgångsrika koncept.

Bakgrunden är välkänd. När H&M 2004 presenterade sitt första samarbete med Karl Lagerfeld var det ingen som anade vilken bestående effekt det skulle få. Plaggen sålde slut inom loppet av timmar, och konceptet har sedan dess upprepats gång på gång med en lång rad internationella modeskapare. Utställningen visar nu upp plagg från samtliga dessa kollaborationer – från Lagerfeld och Comme des Garçons till Moschino, Rabanne, Balmain och senast Stella McCartney. Där finns även Sonia Rykiels omtalade kollektion från 2010, som fick kunder att köa i timmar utanför matbutiker när en av kollektionens mönster användes på kaffeburkar.

Utställningen är tematiskt uppbyggd som en välsorterad garderob. Klänningar har fått en egen sal, medan mönstrade plagg samsas i ett annat rum. Skräddade looks som kostymer och kappor visas i ”Ateljén”. Därtill presenteras skor, väskor och smycken i en separat avdelning som utställningen kallar för ”skattkammaren”. Mest iögonfallande är dock rummet ”Klubben”, där festplagg i guld, paljetter och glamourös design hänger mot svarta väggar under dov belysning. Dansmusik spelas ur högtalarna och scenografin är tydligt inspirerad av nattklubbsmiljön – en medveten kontrast till det annars strama museisammanhanget.

Utställningen väcker onekligen nostalgi. För den som var med under H&M:s designerdådkraft på 2000- och 2010-talen finns många igenkänningsmoment. En del av kreationerna har åldrats väl, andra känns daterade – men samtliga vittnar om det modeklimat som rådde vid tiden för lanseringen.

Samtidigt finns en påtaglig avsaknad av djupare kontext. För en utställning som bygger på ett så kommersiellt koncept som H&M:s designsamarbeten hade det varit naturligt att berätta mer om processen bakom. Hur väljs designerna ut? Hur går ett samarbete till i praktiken, och hur översätter exklusiva modehus sitt formspråk till massproduktion? I en kort film på museet berättar H&M:s tidigare chefdesigner Margareta van den Bosch och videoregissören Johan Renck om mötena med Karl Lagerfeld – men därefter lämnas besökaren med fler frågor än svar.

Det är synd, då H&M:s samarbetsmodell har varit banbrytande för hela modeindustrin. Även om kedjan inte var först med att samarbeta med lyxvarumärken är det få som lyckats med konststycket att kombinera exklusiv design med bred tillgänglighet – och dessutom göra det lönsamt. Framgången har också inspirerat andra kedjor att ta liknande initiativ, vilket gör ämnet än mer relevant att utforska.

”Iconic collaborations” är trots detta en sevärd utställning som ger en tydlig bild av vilka modeskapare som varit tongivande under de senaste två decennierna – och vilka som fallit i glömska. För modeintresserade finns mycket att hämta, både i form av visuella upplevelser och igenkänning. Att utställningen dessutom lockar med en nostalgisk glans över en svunnen tid av modehysteri gör den till ett tacksamt utflyktsmål. Den som hoppas på en djupare analys av H&M:s kommersiella strategier lär dock bli besviken – där stannar utställningen på ytan.