Kaeli Abdi är hundra procent funny bones

Kaeli Abdi debuterar som ståuppkomiker med föreställningen ”Påskkärringen” på Scalateatern i Stockholm. Showen, som är 75 minuter lång, har blivit en av de mer uppmärksammade på Stockholms standupscen under hösten. Med personliga berättelser, politiska utvikningar och en nära kontakt med publiken tar Abdi sig an allt från migration och fördomar till influencerkultur och svensk försvarspolitik.

Redan i inledningen är tonen satt. Abdi skämtar om statsminister Ulf Kristersson och om sin egen familj, men också om invandring på ett sätt som sällan hörs i traditionella debattprogram. I en av föreställningens mest uppmärksammade sekvenser kandiderar hon till minister och presenterar en powerpoint för hur Sveriges försvar ska lösas. Invandrargrupper ska sättas in i frontlinjen, men alla som är oroliga kan lugna sig: iranier som läser Dagens Nyheter placeras i inre tjänst, som jurister och ingenjörer, med elektronisk fotboja. Hon litar inte på dem.

Abdi använder sig gärna av egna erfarenheter. Hon berättar om när hon av misstag kom till Göteborgs flygplats Landvetter i påverkat tillstånd och kunde röra sig runt i timmar utan att någon ingrep. Förklaringen, menar hon, ligger delvis i slöjan. Eftersom hon betraktas som ett förtryckt offer får hon ett spelutrymme som andra inte får. Skämtet blir en skarp kommentar om hur fördomar kan vara både begränsande och, i vissa lägen, användbara.

En annan återkommande linje handlar om kärlek. Abdi berättar att hon letar efter en riktig man, gärna någon med autism eller någon som inte har så långt kvar att leva. Hon begär inte mycket: ett lyckligt halvår och ett arv. Svenskar får ärva tekoppar och sommarstugor, medan invandrare ärver högt blodtryck, konstaterar hon. Skämtet säger något om klass och familjemönster, men framför allt ger det henne möjlighet att locka in publiken i det personliga materialet.

Influencerindustrin får också sina törnar. Abdi föreslår att man ska baxa högtalare på influerarevenemang och skylla på Camilla Hamid, eller låta matbudgeten bestå av vad restaurangen Caia serverar. Hennes poäng är att branschen är så rädd att ingen vågar säga något. Referenserna till kända namn och platser i Stockholm blir ett sätt att förankra humorn i en samtida debatt som många känner igen.

Men showen handlar inte bara om skämt. Den bygger i hög grad på relationen mellan scen och salong. Vid flera tillfällen pekar Abdi ut män i publiken och ber dem göra röstprov, berätta om duschvanor, diagnoser, inkomst och härkomst. Det som i en annan kontext skulle kunna uppfattas som utlämnande eller rent förnedrande blir här till humor. Avgörande är Abdis komiska tajming och hennes förmåga att improvisera. Hon dirigerar stämningen i rummet med fast hand, och publiken följer med från första stund.

Föreställningen inleds med ett videomontage där klipp från mediekanalen Riks visas. I klippen kallas hon för ”muslimska influeraren” och hennes namn uttalas på olika felaktiga sätt. Montaget fungerar som en kommentar till den offentliga bilden av henne, men också till en hatkultur som är vanlig i sociala medier. Själv avfärdar Abdi nätet med en axelryckning. Internettroll kan inte såra någon som har träffat pappans sida av släkten, säger hon.

Titeln ”Påskkärringen” kan läsas på flera sätt. Påskkärringen är en gestalt ur svensk folktro, ofta framställd som en gammal kvinna som flyger till Blåkulla. Hos Abdi blir hon en symbol för den som betraktas som annorlunda, men som vägrar att spela rollen som offer. Det är en medveten markering i en tid när identitet och utanförskap diskuteras intensivt i svensk kulturdebatt.

”Påskkärringen” är också ett exempel på en bredare trend inom svensk standup. Fler komiker med rötter utanför Sverige har under senare år tagit plats på Stockholms scener och använt humor för att bearbeta frågor om migration, klass och integration. Scalateatern, med sitt centrala läge och sin långa historia som teaterscen, har blivit en naturlig plattform för den typen av nytt material. Abdi visar med sin debut att den personliga humorn kan vara lika politisk som vilken debattartikel som helst – och betydligt roligare.

Föreställningen ”Påskkärringen” spelas på Scalateatern i Stockholm och är 75 minuter lång.