Kulturdebatt. Hilda Förare Berg: Nu förstår jag äntligen 90-talets optimism

I en opinionstext i Dagens Nyheter skriver Hilda Förare Berg, 19-årig digital opinionsbildare bakom kanalen ”Skitsnack”, att Demokraternas framgångar i det amerikanska mellanårsvalet borde få svensk vänster att tänka om. Hon menar att valresultatet visar att en tydlig vänsterpolitik kan locka väljare, även i delstater där Republikanerna länge har dominerat.

Förare Berg inleder med att konstatera att hon som 19-åring inte är van vid valresultat som stärker tron på demokratin och människors lika värde. Hon nämner Joe Bidens seger i det amerikanska presidentvalet 2020 och Labours valseger i Storbritannien 2024 som ljusglimtar, men beskriver dem som ”mellanmjölk”. Mellanårsvalet är annorlunda. Hon kallar det för en ”blå tsunami” – i USA är blått Demokraternas färg, till skillnad från i Sverige – och menar att partiet tog hem majoriteten i kongressen, vann flera guvernörsval och lyckades ena sig bakom karismatiska kandidater.

En av valets stora vinnare är enligt Förare Berg Abdul El-Sayed, läkare och ny demokratisk senator från Michigan. Hon uppger att han blir den första muslimska senatorn i USA:s historia. El-Sayed beskrivs som en vänsterprofil: han är kritisk till Israels krigföring, vill införa närmast kostnadsfri sjukvård och vill beskatta miljardärer. Att han vinner i Michigan, en viktig vågmästarstat i det amerikanska presidentvalet, tolkar hon som ett bevis på att vänsterpolitik fungerar när den formuleras tydligt.

Texten riktar skarp kritik mot Socialdemokraterna. Enligt Förare Berg har partiet inte presenterat en ny vision för Sverige. I stället för en politik med moderna perspektiv på arbetsmarknaden, omvärlden och klimathotet har budskapet i huvudsak handlat om att varna för en regering med Sverigedemokraterna. Hon jämför med Kamala Harris presidentkampanj, som enligt henne i för stor utsträckning fokuserade på Donald Trump snarare än på en egen politik.

Förare Berg ger Magdalena Andersson två råd. Det första är att sluta ”leka småborgerlig” och i stället bygga en äkta socialdemokratisk folkrörelse. Det andra är att skapa en enad front bland de partier som vill utmana Tidöpartierna. Hon nämner särskilt Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist. Splittringen bland de partier som skulle kunna erbjuda ett alternativ beskriver hon som ett svek mot väljarna. Personligt ego och misstro har enligt henne förlamat en konstruktiv regeringsbildning.

Demokraternas agerande i Michigan lyfts fram som en modell. När demokraten Haley Stevens i valrörelsens slutskede stödde en Trump-trogen kandidat i stället för El-Sayed, valde partitopparna Nancy Pelosi och Chuck Schumer att ställa sig bakom El-Sayed. Förare Berg menar att det visar hur ett parti kan hålla ihop trots inre motsättningar. Den strategin, menar hon, är något svensk vänster kan lära av.

Hon kopplar också valresultatet till den svenska politiska utvecklingen. Sverigedemokraterna har enligt henne lånat Trumps retorik, inte minst med slogan ”Vi gör Sverige till Sverige igen”, en variant av ”Make America Great Again”. Tidöpartierna har studerat Trumps metoder för att förlöjliga motståndare och locka nya väljargrupper. Men tio år efter Trumps första valseger har motståndarna i USA äntligen hittat ett svar. Framgångarna har kommit i allt från vågmästarstater som Michigan och Georgia till traditionellt republikanska delstater som Texas och Kansas.

Mellanårsvalet framstår i texten som en politisk vändpunkt. Demokraterna har visat att det går att vinna förtroende genom konkreta reformer snarare än genom att enbart varna för motståndaren. Frågan som Förare Berg ställer är om svensk vänster kan göra samma resa. Hennes uppmaning är tydlig: det behövs en ny strategi, och den behövs snart.