Klas Granström: Nu försvagas Trumps grepp om USA:s mediepolitik

Efter demokraternas framgångar i mellanårsvalet i USA står mediepolitiken inför en möjlig omsvängning. En av de frågor som nu väntas få nytt liv i kongressen är den så kallade ”shield law” – en federal lag som skulle skydda journalister från att tvingas avslöja sina konfidentiella källor. Förslaget, som har varit omdiskuterat under Donald Trumps tid vid makten, antogs av representanthuset redan 2024 med stöd från båda partierna, men fastnade i senaten.

Skulle lagen bli verklighet skulle den hindra federala myndigheter och domstolar från att tvinga reportrar att identifiera sina källor eller lämna ut känsligt arbetsmaterial. Undantagen skulle vara få och begränsade till särskilda situationer. Förslaget har setts som en viktig markering för pressfriheten i USA, där journalister under de senaste åren upprepade gånger hamnat i konflikt med administrationen.

Donald Trump har under sin mandatperiod vid flera tillfällen gått till frontalangrepp mot medierna. Han har kallat reportrar för odugliga, stängt ute etablerade medier som CNN och Politico från Vita husets presskonferenser, stämt The New York Times och andra stora tidningar samt skurit ned stödet till public service-bolaget. Rapportering som han inte gillar har stämplats som olaglig eller falsk. Med demokraternas starkare position i kongressen finns nu en möjlighet för lagstiftarna att agera mot dessa angrepp – även om ingen väntar sig att Trumps konfrontationslinje mot pressen kommer att upphöra.

Samtidigt riktas blickarna mot den amerikanska medie- och telekommyndigheten FCC. Myndigheten, som utfärdar licenser för radio- och tv-sändningar i hela landet, kan komma att utsättas för betydligt tuffare granskning från kongressens sida. Ledamöter kan kalla tjänstemän och chefer till offentliga utfrågningar samt tillsätta utredningar om myndighetens beslut varit politiskt motiverade.

Det är framför allt FCC:s ordförande Brendan Carr som hamnat i skottgluggen. Så sent som i oktober rapporterade Bloomberg om ett växande missnöje kring hur Carr har använt sina befogenheter. Bland annat har myndigheten under hans ledning utrett radio- och tv-bolag och godkänt stora fusioner, däribland jätteaffären mellan Paramount och Skydance. I det fallet har ägarfamiljen Ellison dokumenterat täta kopplingar till presidenten, något som väckt frågor om myndighetens oberoende.

Ett annat uppmärksammat exempel rör pratshowvärden Jimmy Kimmel. Efter ett omdiskuterat skämt om den misstänkte mördaren av Charlie Kirk gick Brendan Carr ut i en podd och hotade med åtgärder mot Disneyägda ABC om programmet inte stoppades. Hotet väckte starka reaktioner och förstärkte bilden av att FCC under Carrs ledning använts som ett politiskt verktyg snarare än en oberoende tillsynsmyndighet.

FCC är emellertid bara en i raden av federala myndigheter som Trump i praktiken tagit kontroll över under sin tid vid makten. Genom att tillsätta lojala personer på ledande poster har administrationen kunnat påverka allt från konkurrenstillsyn till mediepolitiska beslut. Detta har skapat en oro bland både opinionsbildare och branschföreträdare, som menar att oberoendet hos flera viktiga institutioner har urholkats.

Med demokraternas framgångar i mellanårsvalet ser den politiska kartan nu annorlunda ut. Även om presidentposten inte står på spel i detta val innebär resultatet att kongressen får en starkare ställning att granska och i viss mån motverka administrationens politik. För mediebranschen kan det innebära en ljusare period med tydligare regler och mindre godtycke från myndigheternas sida.

Hur snabbt förändringar kan genomföras återstår att se. Lagstiftningsarbetet i kongressen är ofta långsamt, och många frågor kräver samarbete över partigränserna. Men att dörren nu öppnats för en mer aktiv mediepolitik i kongressen är tydligt. Både den föreslagna skyddslagen för journalister och granskningen av FCC:s agerande ligger inom räckhåll för lagstiftarna att driva vidare.

Vad som händer härnäst på den amerikanska mediepolitiska arenan blir avgörande för pressfriheten och för balansen mellan politisk makt och oberoende journalistik i landet. Intresset och bevakningen från omvärlden är samtidigt stort, eftersom utvecklingen i USA ofta får återverkningar även på andra håll i västvärlden.