Kulturdebatt. Aili Lundmark: Eftervärlden får bedöma stilisternas arbete med Nya testamentet

En intern konflikt inom Svenska Bibelsällskapets arbete med nyöversättningen av Nya testamentet, NT 2026, har nu blivit offentlig. I en kritisk artikel i Dagens Nyheter riktar en av projektets stilister skarp kritik mot arbetsprocessen och menar att exegeterna systematiskt överkört språkexperterna, vilket fått konsekvenser för slutresultatet.

Kritiken kommer från Aili Lundmark, som var en av stilisterna i översättningsgruppen. Enligt hennes redogörelse präglades projektet av en obalanserad maktfördelning där exegeterna – bibelforskare med specialkunskaper i grekiska och tolkningstradition – gång på gång fick sista ordet i språkliga frågor. Stilisterna, som ansvarade för det svenska språkets flyt och rytm, var i minoritet och fick se sina förslag nedröstade eller nedmejade under projektets gång.

Bakgrunden till kritiken är en pågående debatt om den nya översättningen, som lanserades i samband med Bokmässan 2026. Projektet har hyllats för sitt arbete men också mött invändningar, inte minst när det gäller översättningen av Herrens bön – en av kristenhetens mest centrala texter.

Enligt Lundmark var processen kring just Herrens bön ett tydligt exempel på hur arbetet kunde gå till. Texten skickades på remiss till en extern bedömare, vars förslag mottogs positivt av delar av redaktionskommittén. Bedömaren hade bland annat lagt ner stor möda på bönens rytm. Men en av exegeterna såg problem med förslaget och skrev en omfattande utredning på nära åtta sidor. När frågan sedan lyftes till översättningsrådet – en grupp med uppgift att övervaka att översättningsprinciperna följs – blev det omröstning rad för rad. Utfallet blev att exegetens linje segrade.

– Här var stilisterna en liten minoritet som förgäves försökte rädda något av vad den externa bedömaren hade bidragit med, skriver Lundmark.

Utöver de principiella meningsskiljaktigheterna pekar hon på ett återkommande problem: tidsplaneringen. Enligt Lundmark krympte tiden för stilisternas arbete upprepade gånger i takt med att projektet fortskred. I vissa fall fick de bara ett dygn på sig att kommentera textmassor som exegeterna arbetat med under betydligt längre tid. I värsta fall fortsatte exegeternas arbete parallellt med stilisternas genomgång, vilket innebar att ändringar kunde göras även efter att språkexperterna lämnat sina synpunkter.

Hon beskriver också hur många av stilisternas förslag till smidiga svenska lösningar ligger begravda i projektets digitala verktyg, bland annat översättningsprogrammet Paratext. Där kan framtida forskare studera det motstånd som förslagen mötte. Hon tillägger att flera påpekanden om att ingen stilist haft ett helhetsgrepp om slutresultatet ignorerades av ledningen.

– Målet var Bokmässan 2026, och då blev det en underordnad fråga vad som fanns i det läckra paket som skulle presenteras, skriver hon.

Debatten har väckt frågor om hur översättningsprojekt av det här slaget bör organiseras. Att översätta Bibeln innebär en balansgång mellan vetenskaplig exakthet och språklig tillgänglighet. NT 2026 är inget undantag. Projektet har involverat flera experter med olika kompetenser, och enligt Lundmark har det funnits gott om både hårt arbete och humor under resans gång. Men spänningarna har också varit påtagliga.

– I värsta fall har det förekommit brist på respekt för andras kunnande, konstaterar hon.

NT 2026 är Svenska Bibelsällskapets nya översättning av Nya testamentet, framtagen för att möta samtidens språkbruk och ge en ny generation tillgång till bibeltexterna. Översättningen har väckt både intresse och diskussion, inte minst i kyrkliga och akademiska kretsar. Frågan är nu om den interna kritiken leder till förändrade arbetsmetoder inför framtida projekt – eller om debatten klingar av utan konkreta konsekvenser.

Lundmark själv avslutar sin artikel med en syrlig parallell till reformatorn Martin Luther, som översatte Bibeln i enskildhet och bara hade djävulen att bråka med.

– Kanske kan det ibland kännas alltför jobbigt med grupparbete och mera lockande att få arbeta i ett soloprojekt där man bara har djävulen att bråka med. Som självaste Martin Luther.