Läs ”Minisemester” av Nobelpristagaren Anne Carson

Anne Carson har utsetts till årets Nobelpristagare i litteratur. I samband med utmärkelsen publiceras ett utdrag ur hennes aktuella bok Fel Norma, som ges ut av Ellerströms förlag i översättning av Lars-Håkan Svensson. Texten följer en kvinna som nyligen förlorat sin mor och genomgår ett kärleksuppbrott. Hennes vänner D och D tar henne med på en minisemester till en semesterort som skildras som en bikupa. Bin strömmar genom gatorna, trängs, surrar och glänser. Även D och D är bin, och de leder henne genom den berusade strömmen till huset de hyrt. Det blir bra, tänker hon.

Den kanadensiska författaren Anne Carson är en av de mest uppmärksammade poeterna i den engelskspråkiga världen. Hon debuterade på 1980-talet och har sedan dess rört sig fritt mellan poesi, essä, dramatik och översättning. Verk som Autobiography of Red och Nox har gett henne en position som en särskilt svårplacerad och nyskapande röst. Hon har tilldelats bland annat T.S. Eliot Prize och Griffin Poetry Prize, och hon har länge funnits med i Nobelprisdiskussionerna. Med Fel Norma, som på engelska heter Wrong Norma, fortsätter hon att utmana gränserna mellan dikt och berättelse.

I utdraget märks flera av de motiv som präglar hennes författarskap: sorg, minne och vardagens märkliga detaljer. Nästa dag hyr de cyklar. D och D susar iväg längs cykelbanan, medan hon trampar hårt, bromsar tvärt på en sanddyn, får ett blåmärke och börjar om. Detta händer fyrtiofem gånger. ”Jag har inte suttit på en cykel sen jag var tio”, förklarar hon för ingen. Svettdroppar rinner nerför hennes näsas båda sidor. Just då, tänker hon, slutade min far hoppas på mig. Två dagar avklarade.

En morgon ligger en vildkatt och dåsar på frukostbordet på verandan medan D äter müsli och läser högt ur tidningen Men’s Muscle. Där finns bilder på män som ägnar sig åt att förflytta insidan av sina kroppar till utsidan genom att dra i kedjor medan det blixtrar ur deras huvuden. Andra lyfter städ i vit skjorta och slips. I samma scen väver Carson in Nabokovs kommentar om Gogol: när man läser Gogol ”gogoliseras” ens ögon, och folk som gillar överrockar börjar dyka upp på gator där det aldrig förekommer kyla eller snö. Högt och lågt blandas utan att författaren markerar övergången.

På ett kafé tjuvlyssnar hon på ett samtal. ”Känner du dig frestad?” ”Ja, om jag förlorade skulle jag nog göra det.” ”Sjukt såvida du inte verkligen verkligen gör det.” Dialogen återges utan kommentarer, som ett fragment ur en relation i ett svårt läge. En fantasi är inte en. ”Men jag saknar det som en.”

Dagen slutar med ett ofattbart dumt gräl mellan D och D utanför en restaurang. En bit halstrad tonfisk har fastnat i halsen på henne. De nöjer sig med att väsa till varandra: ”Du vill att jag ska vara någon annan.” ”Jag vill inte att du skall vara någonting alls.” ”Det är metafysiskt omöjligt.” Åratal senare undrar hon hur det var för D och D att släpa henne med sig som ett extra ben. De gick fram och tillbaka längs upplysta strandpromenader, in och ut ur mörka affärer där de provade plagg medan hon grät. Hon minns en natt som påminner om hennes mors hus, det lilla huset invid sjön där de brukade vara på var sitt rum, vända blad och tänka intensivt på varandra. Kvällen med tonfisken slutar med att hon ligger på rygg i en tältsäng i det hyrda huset, insmetad i honung. Honungen knyter an till bikupan, men också till något klibbigt och overkligt i sorgen.

Sista dagen på stranden tittar hon ner och tänker att hon har samma tår som sin mor. Hon läser bara böcker skrivna av personer som heter Margaret för att känna sig nära henne, men inte för nära. I terapin berättar hon historien om hur de kört till stranden utan fungerande bromsar. Hennes mor sa: ”Ja, vi har nerförsbacke till vattnet och sen får vi se.” De kom hem, men hon minns inte hur. De berättade aldrig för fadern eller brodern, utan stoppade undan minnet längst in i garderoben som en gammal krans från en parad.

Fel Norma ges ut av Ellerströms förlag, ett oberoende förlag med bas i Lund som under lång tid har byggt sin utgivning kring poesi, filosofi och experimentell prosa. Förlaget har ofta fungerat som en inkörsport för internationella författare som annars skulle ha svårt att nå svenska läsare. Ett Nobelpris i litteratur brukar ge ett omedelbart uppsving för både försäljning och uppmärksamhet, och för ett fristående förlag kan en aktuell titel få stor betydelse. Med Fel Norma får den svenska publiken tillgång till ett verk som rör sig fritt mellan dikt, berättelse och essä, och som i sin form påminner om varför Carson länge har betraktats som en av de mest originella rösterna i samtida litteratur.