Martin McDonagh: ”Trump må vara ett lågvattenmärke, men USA har haft dåliga ledare förr”

Stockholms filmfestival inleds i år med en förhandsvisning av Martin McDonaghs senaste verk ”Wild horse nine”, en film som utspelar sig i sjuttiotalets suggestiva miljöer och kretsar kring två slitna CIA-agenter, spelade av John Malkovich och Sam Rockwell. Duon befinner sig på Påskön, omgivna av vildhästar och de mytomspunna stenkolosserna, i en berättelse som enligt tidiga recensioner rör sig mellan existentiellt drama och mörk komedi. Helena Lindblad, filmkritiker, har träffat regissören för ett samtal om amerikansk utrikespolitik, manlig vänskap och en besvärande fascination för döden i Venedig.

McDonagh, som tidigare ligger bakom filmer som ”In Bruges”, ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri” och ”The Banshees of Inisherin”, är känd för sin förmåga att väva samman våld, sorg och absurd humor. Med ”Wild horse nine” tycks han återigen utforska teman kring identitet, skuld och koloniala spår, denna gång genom två agenter som passerat bäst före-datum och nu driver omkring i ett landskap som både är geografiskt avlägset och historiskt laddat. Påskön, eller Rapa Nui som ön heter på sitt ursprungsspråk, är en plats som sällan skildrats i populärkulturen, och valet av lokalisering ger filmen en unik visuell och narrativ prägel.

Filmfestivalens val att öppna med just denna titel signalerar en ambition att presentera verk som utmanar konventionella berättelser. Festivalen, som sedan starten 1990 blivit en av Europas viktigaste plattformar för независимый film, har i år med ”Wild horse nine” fått ett prestigefyllt invigningsnummer. Att Malkovich och Rockwell återförenas på duken är i sig en händelse; båda skådespelarna har genom åren byggt karriärer på karaktärsroller som ofta balanserar mellan det karismatiska och det självdestruktiva. I McDonaghs regi lär deras rolltolkningar få ytterligare nyanser, inte minst i skildringen av två män som förlorat både syfte och tillhörighet.

I intervjun med Helena Lindblad betonar McDonagh att filmen inte främst är ett politiskt ställningstagande, utan snarare en undersökning av vad som händer med människor när de system de tjänat börjar kollapsa. Han lyfter fram paralleller till samtida maktstrukturer och hur historiska beslut fortfarande ekar i nuet, något som gör filmen relevant bortom sin tidsmässiga kuliss. Drömmen om att dö i Venedig, som regissören själv nämner, fungerar som en metafor för en längtan efter något förlorat och ouppnåeligt – ett tema som genomsyrar hela verket.

Ur ett bredare branschperspektiv är ”Wild horse nine” ytterligare ett exempel på hur etablerade filmskapare allt oftare vänder sig till historiska eller mytologiska miljöer för att spegla samtida frågor. Filmen har redan väckt uppmärksamhet på internationella marknader, och förhandsvisningen i Stockholm kan ses som en del av en strategi att bygga momentum inför en större distribution. För svensk filmpublik innebär invigningsfilmen också en möjlighet att se två av Hollywoods mest karaktäristiska skådespelare i roller som troligen kommer att diskuteras länge efter att eftertexterna rullat.

Festivalen, som pågår i elva dagar, rymmer i år ett brett program med såväl internationella storproduktioner som smalare independentfilmer. ”Wild horse nine” får därmed fungera som en tongivande start på ett evenemang som alltmer profilerat sig som en mötesplats för filmdiskussioner i Norden. Med McDonaghs svärtade porträtt av två agenter på drift sätts ribban högt, och förhoppningen är att den efterföljande programutvecklingen håller samma kvalitet. Årets upplaga ser ut att bli en av de mest spännande på flera år, med en invigningsfilm som bjuder på både eftertanke och visuell kraft.