Kritik mot att konstverk kan försvinna när simhall rivs: ”Känslomässigt”

Konstverket ”Blommor under vatten” av Tomas Colbengtson och Lars Svensson målades 1993 i Västertorps sim- och idrottshall i södra Stockholm. Den stora väggmålningen, som är ungefär 15 gånger sex meter, har funnits i den fuktiga hallen i över 30 år. Nu riskerar den att försvinna när anläggningen från 1973 ska rivas och ersättas med en ny, dubbelt så stor sim- och idrottshall.

– Målningen är säkert 15 gånger sex meter, den största jag någonsin gjort, och den blev väldigt lyckad. Den har också klarat sig bra trots den fuktiga miljön, säger Tomas Colbengtson till DN.

Colbengtson är samisk konstnär och berättar att målningen genom åren fått många positiva reaktioner från badgäster. För honom är verket starkt förknippat med livet i Västertorp.

– Västertorps simhall är en del av mig. Det här är känslomässigt. Den representerar en del av mitt liv, säger han.

Bakgrunden till rivningsplanerna är att hallen från 1973 är hårt belastad. Enligt Stockholms stad är slitage och kapacitetsproblem så stora att en renovering skulle bli både för dyr och för omfattande. I våras beslutade fastighetsnämnden därför att riva den befintliga hallen och uppföra en ny på samma plats.

– Efterfrågan på bad och behovet av simskola i Stockholm är väldigt stort, och efter mycket avvägningar har vi valt att uppföra en ny hall, säger Deniz Butros (Vänsterpartiet), Stockholms fastighets- och bostadsborgarråd.

Rivningsbeslutet har mött kritik. En namninsamling med krav på att stoppa totalrivningen och i stället bygga ut den befintliga hallen har fått drygt 1 500 underskrifter. Ett Instagramkonto, @bevara_simhallen, har under sommaren samlat runt 600 följare.

Även Stockholms stadsmuseum, som är remissinstans i bygg- och rivningsärenden, är kritiskt. Museet har avstyrkt rivningen med hänvisning till byggnadens samlade kulturhistoriska värden.

– Vi har avstyrkt på grund av en sammanvägd bedömning av de kulturhistoriska värdena, bland annat arkitekturen och konsten, säger Malin Myrin, chef på kulturmiljöenheten.

Den nya sim- och idrottshallen ska bli dubbelt så stor som den gamla. Enligt planerna ska den rymma en 50-metersbassäng och två fullstora idrottshallar som kan delas med en ridåvägg. Bygget beräknas stå klart 2031. Under tiden hallen är stängd ska simskola och skolsim bedrivas i kringliggande simhallar.

Vad som händer med ”Blommor under vatten” är ännu inte klart. Enligt Deniz Butros hoppas kommunen kunna ta tillvara på konstverkets kulturhistoriska värde, men något besked har inte lämnats. Däremot kan delar av den gamla hallen komma att återanvändas, till exempel dörrknappar, skyltar och marmorgolv. Skulpturen ”Efter badet” av Pye Engström, som står utanför entrén, ska bevaras.

Fallet belyser en bredare fråga om offentlig konst i stadsutveckling. När byggnader från 1900-talet rivs eller byggs om hamnar konstverk ofta i en gråzon. Kulturmiljöhänsyn vägs mot behovet av nya, ändamålsenliga lokaler, och det är inte alltid som äldre utsmyckningar ges plats i de nya husen. Samtidigt ökar intresset för den här typen av konst, både bland allmänheten och inom arkitektur- och kulturmiljövården.

Innan rivningen sätter i gång ska kommunen lämna besked om hur konstverket och övriga kulturhistoriska inslag tas tillvara. Beskedet är efterlängtat av konstnären och av de många personer som engagerat sig i simhallens framtid. Fram till dess står väggmålningen kvar, som ett exempel på hur offentliga miljöer kan bära både minnen och konstnärliga värden.