Publiken drömmer om att tårta Trump när kultserien ”Tårtan” blir teater

Den klassiska tv-serien ”Tårtan” från 1973 har fått nytt liv som kabaréföreställning. Recensenten Jacob Lundström på DN beskriver resultatet som en lika sockersöt som bitterljuv resa genom 1900-talets svenska vardagshistoria – en bjussig teatertimme från bageriet, där både skratt och eftertanke får plats.

”Tårtan” var en av de där tv-produktionerna som etsade sig fast i minnet hos en hel generation. Serien, som sändes i Sveriges Television för drygt femtio år sedan, kretsade kring ett bageri och dess personal – en miljö som fungerade som en spegel för samhällsförändringarna under efterkrigstiden. Genom vardagliga scener, dråpliga situationer och igenkännbara karaktärer skildrades allt från yrkesstolthet till klasskillnader och nya ideal. Att serien nu omtolkas i kabaréform är ett tecken på det nostalgiska intresse som präglat både scen- och tv-världen under senare år, inte minst när det gäller svenska klassiker från 1900-talets mitt.

Kabarén, som alltså bygger på samma berättelser och karaktärer, lyckas enligt recensenten fånga seriens dubbla karaktär. Å ena sidan finns den lättsamma, nästan putsade ytan – allt det söta som förknippas med tårtor, gräddiga bakverk och gemytliga samtal. Å andra sidan anas en mörkare underton av besvikelser, längtan och tidens tand. Det är just denna kontrast som gör föreställningen mer än bara ett stillsamt återseende. Publiken bjuds in i en värld där nostalgins rosenskimmer hela tiden utmanas av insikten om att ingenting förblir som det var.

Jacob Lundström, som recenserat föreställningen för Dagens Nyheter, lyfter fram att det är en ”bjussig teatertimme” – en formulering som antyder både generositet och lättsamhet. Men han understryker också att det inte handlar om något dammigt museum. Tvärtom: genom att låta de gamla berättelserna möta nutida scenkonst skapas en dynamik som gör föreställningen relevant även för den som aldrig sett originaltv-serien. Det är ett grepp som blivit allt vanligare inom svensk scenkonst, där gamla tv-klassiker, filmer och böcker omarbetats till teater, musikal eller – som här – kabaré. Exempel som ”Vi på Saltkråkan”, ”Pippi Långstrump” och ”En man som Ove” visar hur pass starkt berättelser från förr fortfarande engagerar.

Bakgrunden till denna trend är flerfaldig. Dels handlar det om en kulturell längtan efter gemenskap och igenkänning i en alltmer fragmentiserad tid. Dels har teaterhusen insett att etablerade varumärken med inbyggd publik minskar den ekonomiska risken med nysatsningar. För mindre scener och fria grupper kan en välkänd titel vara skillnaden mellan utsålda hus och tomma salonger. Samtidigt finns en kreativ potential i att tolka om välbekanta historier med nya medel – något som ”Tårtan”-kabarén tycks utnyttja.

Föreställningen är också ett exempel på hur 1970-talets tv-dramatik fortfarande förmår beröra. Det decenniet präglades av en vilja att gestalta vanliga människors liv utan försköning, men ofta med värme och humor. ”Tårtan” stod i den traditionen. Serien visade hur ett litet bageri blev en mötesplats för olika generationer och samhällsklasser – en slags avskalad spegel av Sverige under folkhemmets sista år. Att den nu återuppstår i en kabaréform, med sång, monologer och sceniska nummer, ger berättelsen ytterligare en dimension. Musiken och framträdandet förstärker de känslor som en gång förmedlades genom tv-rutan, men på ett sätt som kräver närvaro och blickkontakt.

Det är dock inte bara innehållet som gör föreställningen värd att notera. Den blir också en påminnelse om hur kulturarv skapas och återanvänds. När ett verk från 1973 möter en publik i 2020-talet sker en förhandling mellan då och nu – vilka värden bär vi med oss, vad har förlorats och vad känns fortfarande angeläget? Recensenten antyder att kabarén lyckas hantera den balansgången. Den sockersöta ytan bjuder in, men den bitterljuva kärnan ger publiken något att fundera över efteråt.

För den som inte har sett originaltv-serien kan kabarén fungera som en fristående upplevelse, medan den för den äldre publiken väcker minnen och igenkänning. Detta dubbla tilltal är sannolikt en av anledningarna till att produktionen fått uppmärksamhet redan innan premiären. Recensionen från DN lär dessutom sätta fart på biljettförsäljningen, då positiva omdömen ofta fungerar som en kvalitetsstämpel i den konkurrensutsatta teaterbranschen.

Sammanfattningsvis framstår ”Tårtan” som kabaré inte bara som ett nöjsamt återseende, utan också som ett exempel på hur kulturarv kan hållas levande genom nytolkning. Med skickliga skådespelare, en medveten regi och ett material som bär både humor och allvar, verkar föreställningen ha hittat en form som passar vår tid. Precis som en riktigt god tårta – vacker att se på, ljuv att äta, men med en eftersmak som stannar kvar betydligt längre än själva stunden.