Så tas Malmös antirasistiska monument emot: ”Så vacker så det inte är klokt”

Drygt en månad efter invigningen fortsätter debatten om Sveriges första antirasistiska monument. Verket ”Master narratives” har placerats på Falsterboplan i Malmö, i parken som många malmöbor kallar Jesusparken. Bakom verket står konstnärerna Susanna Marcus Jablonski och Santiago Mostyn. Monumentet består av en 29 ton tung stenbumling som hålls uppe av 168 bronsstavar. Under stenen ligger en svart polerad stenskiva, och under den har Malmöbors nedskrivna minnen av rasism begravts.

Redan före invigningen hade flera års debatt föregått projektet: skulle Malmö få ett antirasistiskt monument, och hur skulle det i så fall se ut? Sedan invigningen har diskussionen fått ny fart. Sydsvenskans konstkritiker Linda Fagerström anser att monumentet inte motsvarar de förväntningar som skisserna väckte. Hon kallar resultatet en ”katastrof”.

Bakgrunden till projektet är de rasistiska skjutningar som skakade Malmö mellan 2003 och 2010. Peter Mangs dömdes till livstids fängelse för två mord och åtta mordförsök. Trots att dåden tydligt hade rasistiska motiv dömdes han inte för hatbrott, vilket både jurister och flera målsägande har kritiserat.

Idén till monumentet väcktes i ett upprop av en grupp aktivister och kulturarbetare: Manal Masri, Nicolas Lunabba, Daniel Diaz, Showan Shattak och Robert Nilsson Mohammadi. En av dem, filmarbetaren Manal Masri, säger att det var viktigt att verket fick ta plats i offentligheten. Hennes bror överlevde ett av Peter Mangs mordförsök. I dokumentärfilmen ”Brev till en seriemördare” från 2017 skildrade hon hur det påverkade henne och familjen.

Masri hoppades att filmen skulle leda till ett offentligt erkännande av det rasistiska våldet. Så blev det inte. För henne handlar saken inte bara om själva dåden, utan också om samhällsstrukturerna som gjorde att de kunde fortgå under så lång tid.

Hon vill gärna tala om monumentets framtid. För henne är det viktigare att verket blickar framåt än att det blir ett minnesmärke över en gärningsman. Hon skulle inte ha något emot om hans namn inte nämndes alls i samband med monumentet.

– Monumentet bekräftar att vi vet om vad som har skett, men ännu viktigare är att det ska handla om framtiden. Att det ska mana till antirasistiskt motstånd och bli en mötesplats där vi samlas, samtalar och delar kunskap. Där vi tillsammans bearbetar trauman eller sorg. En plats för nya berättelser, säger Manal Masri.

Än så länge tycks monumentet ha blivit just en plats för samtal. Besökare i Jesusparken har starka åsikter, både för och emot. Nina Embrin och hennes make Lars Johansson tog sig enkom till parken för att se statyn.

– Den är så vacker så det inte är klokt, säger hon.

Hon minns hur det var att bo i Malmö under den tid då Peter Mangs härjade.

– Man tyckte att det var fruktansvärt, man började bli lite rädd för var man skulle gå och funderade på om man vågade vara ute, säger hon.

Även Fredrik Huhtanen, som bor i närheten, har följt bygget. Han tycker att monumentet kompletterar parken och framhåller att det är ett demokratiskt projekt. Maud, som ser verket för första gången, är märkbart tagen. Hon säger att statyn döljer mycket under ytan och att hon gärna skulle vilja veta vad som står i de brev som begravts under stenen. Edin Hadzic, som försöker fotografera sin son framför verket, uppskattar symboliken.

– Det är symboliskt fint med alla pelare som håller upp den tunga stenen, säger han.

Men alla är inte nöjda. En kvinna som inte vill uppge sitt namn tycker att verket ser billigt ut. Hon ifrågasätter att monumentet kostat 2,4 miljoner kronor och säger att hon hellre hade sett ett snyggare staket runtomkring.

Manal Masri är införstådd med att åsikterna går isär. Hon understryker att verket kommer att finnas kvar länge efter dagens debatt.

– Men oavsett kommer det att överleva oss alla och betyda olika saker för varje ny generation. Det är mäktigt, säger hon.