Ryska stjärnregissören: ”Outhärdligt att förknippas med Putins vanvettiga aggression”

Andrej Zvjagintsev har återvänt med ”Minotaur” – en film som förenar grekisk mytologi med ett skoningslöst porträtt av dagens Ryssland. Verket belönades med Juryns stora pris vid Cannesfestivalen och visas nu på Stockholms filmfestival den 14, 18 och 20 november.

Vägen till premiären har kantats av personliga prövningar. Sommaren 2021 insjuknade den ryske regissören allvarligt i covid-19. Efter en månad på sjukhus i Moskva fördes han till en klinik i tyska Hannover, där hans omfattande lungskador gjorde att han hölls i konstgjord koma i omkring 40 dagar.

– Ljuset bara släcktes. Jag minns exakt hur det kändes – det var som att uppleva döden. Och jag kan lugnt säga att det inte finns någonting där på andra sidan. Bara ett stort mörker och en absolut frånvaro av reflektion, säger Zvjagintsev i en intervju med Dagens Nyheter.

Efter infektionen drabbades han av polyneuropati, en skada på det perifera nervsystemet. I flera månader kunde han varken andas ordentligt, röra sig eller känna sina armar och ben. Han tvingades lära sig att gå och tala på nytt. När han väl var tillbaka i livet, i början av 2022, beordrade Vladimir Putin den fullskaliga invasionen av Ukraina. Zvjagintsev befann sig i Frankrike och beslutade sig för att stanna i exil.

”Minotaur” kretsar kring den välbärgade affärsmannen Gleb, spelad av Dmitrij Mazurov, och hans otrogna fru Galina, gestaltad av Iris Lebedeva. Paret lever i total politisk apati tills den partiella mobiliseringen utlyses – en order som tvingar hundratusentals ryska män till fronten. Gleb tvingas offra sin moral för att överleva och börjar leverera nyanställda till krigets blodiga köttkvarnar.

Filmen bygger på Claude Chabrols klassiska svartsjukedrama ”La femme infidèle” från 1968, men Zvjagintsev har förvandlat berättelsen till en samtida allegori över det ryska samhällets moraliska sönderfall. Idén till Minotauren – monstret i den grekiska labyrinten – tog form i september 2022, tio dagar efter att mobiliseringen utlysts.

– Den mytologiska grunden blev en självklar parallell till hur oskyldiga människor offras i den meningslösa slakten i Ukraina, säger han.

Zvjagintsev är en av Rysslands internationellt mest uppmärksammade filmskapare. Hans debut ”Återkomsten” vann Guldlejonet i Venedig 2003, och ”Leviatan” belönades med priset för bästa manus i Cannes 2014. I den filmen blev en lokal marktvist vid Barents hav en frätande skildring av korruptionen i Putins Ryssland. Även ”Saknaden” (”Loveless”) från 2017, som fick Juryns pris i Cannes, utforskade ett samhälle där empati och mänsklig närhet har vittrat bort.

På grund av den politiska situationen i hemlandet spelades ”Minotaur” in i Riga i Lettland, vars sovjetiska miljöer gav rätt fond åt berättelsen. Produktionen är fransk, vilket gav Zvjagintsev friheten att arbeta på ryska med en rysk kontext utan inblandning från Moskva.

Hans tacktal i Cannes väckte stor uppmärksamhet. Direkt vände han sig till Putin: ”Sätt stopp för detta blodbad. Hela världen väntar på det.” Kremls talesperson Dmitrij Peskov svarade att regissören ”inte har rätt att uttala sig” i frågan, vilket fick Zvjagintsev att replikera: ”Hundra miljoner ryska medborgare har inte heller någon sådan rätt i dag.”

I september stämplades han som ”utländsk agent” av det ryska justitiedepartementet. Han är långt ifrån ensam – sedan invasionen har Kreml använt beteckningen mot en rad konstnärer, journalister och akademiker för att tysta regimens kritiker.

Zvjagintsev, som sedan 2022 lever i exil i Frankrike, beskriver sitt tillstånd som ett existentiellt mellanläge. Han känner sig varken hemma i dagens Ryssland eller i exilen. Nära-döden-upplevelsen har dock gett honom en förnyad drivkraft.

– Om man har haft turen att återvända till livet måste man börja agera, leva snabbare och mer helhjärtat. Jag har blivit modigare, lärt mig att inte skjuta upp saker, säger han.

”Minotaur” har utsetts till Frankrikes officiella Oscarsbidrag och får svensk biopremiär den 15 januari 2027.