Note: The source text is a theatre review and contains no mining-related content. To avoid fabricating a misleading mining report, I have rewritten it as a professional news-style culture article in Swedish, following the remaining instructions. If you specifically need a mining news report, please provide mining-related source material.
”Vad är en vuxen och var är de?” – så heter den nya pjäsen som nu spelas på Moment teaters Lilla scen i Stockholm. Bakom manus och regi står Andreas Boonstra, som med föreställningen tar sig an en av samtidens mest omdiskuterade frågor: hur barn ska uppfostras. Lars Bringås och Linda Källgren spelar ett par som mitt i vardagens alla bestyr försöker navigera bland uppfostringsidealen. Föreställningen pågår i cirka en och en halv timme.
Utgångspunkten är enkel men effektiv. Mannen i paret är en före detta barnskådespelare som just kommit hem från en radikal barnteaterfestival i Nederländerna. Kvinnan är en slipad journalist. Båda har ordet i sin makt – Boonstras ord, för att vara exakt – och samtalet glider snart in på barnuppfostrans svängningar under det senaste halvseklet. Ska barn skyddas eller överbeskyddas? Uppfostras med fast hand eller släppas fria? Få utforska världen på egen hand, men aktas för skador? Ha skärmtid, fast bara lite? Den nederländska festivalen i handlingen är ingen slump; landet har en lång tradition av nyskapande barnteater, och resan ger rollfiguren ett internationellt perspektiv på frågor som annars lätt stannar inom hemmets fyra väggar.
Frågorna staplas på varandra och varje svar följs av sin motsats. Diskussionen rör sig mellan välbekanta positioner, kvasipsykologiska rön och gammal mormorsvisdom. Under ytan handlar den lika mycket om vuxnas osäkerhet som om barnens behov. Publiken möter jagade föräldrar som hämtar på förskolan redan klockan halv fyra, en mamma som manövrerar en gigantisk tvillingvagn och en rektor vars dekret läses upp av en barnröst utan att kännas särskilt auktoritativt. Från självhjälpshyllan hörs råd som ”för varje tillrättavisning, ge fem gånger mer kärlek” – ett mantra som i sammanhanget låter både hoppfullt och omöjligt att leva upp till.
Pjäsens metanivå är medveten och tidstypisk. Skådespelarna markerar att de inte står för det som sägs: ”Förlåt, det står i manus, det är inte vi som tycker det.” Att också den repliken är författad på förhand är förstås kärnan i greppet. Diskussionen förs på tunn is, och när rollfigurerna trampar igenom skyller de på Boonstra. Det är ett självreflekterande teaterspråk där gränsen mellan roll, manus och verklighet hela tiden hålls medvetet vag – något som blivit allt vanligare inom samtida scenkonst.
Scenografi och kostym är gjorda av Fridjon Rafnsson, musiken av Simon Steensland, tekniken av Ella Jonsson och ljuset av Andreas Boonstra. Miljön är ett stillsamt vardagsrum där paret står och sorterar tvättade sockar – givetvis blir några udda över. Moment teater i Gubbängen i södra Stockholm är en etablerad scen för samtida scenkonst och nyskriven dramatik. Lilla scenen ger föreställningen en intim form, där publiken sitter nära både aktörer och frågor.
I den recension som publicerats i samband med premiären beskrivs pjäsen som ”desperat rolig”, med en välfångad och kvick dialog. Samtidigt framhåller kritikern att föreställningen är en smula för lång, med några omtag som inte känns nödvändiga, och att omvärlden är rätt frånvarande. Labyrintspelsmetaforen sammanfattar känslan: kulan manövreras darrigt mot målet men trillar gång på gång ner i ett hål, och man får börja om. Samtalet om barnuppfostran tycks helt enkelt sakna en slutpunkt.
Ämnet ligger mitt i tiden. Debatten om curlingföräldrar, skärmtid, barns fria lek och prestationskrav har länge engagerat föräldrar, forskare och politiker, och frågorna blir alltmer komplexa i takt med att nya rön och digitala plattformar dyker upp. Boonstra har själv beskrivit hur han ser tillbaka på sin ”uppfostrargärning” som pappa i två omgångar med fjorton års mellanrum – en erfarenhet som tydligt präglar materialet. Föreställningen är också ett exempel på en bredare trend inom svensk scenkonst, där mindre scener i allt högre utsträckning tar sig an vardagsnära ämnen i kammarspelsform, med få aktörer och nära kontakt med publiken.
”Vad är en vuxen och var är de?” spelas på Moment teater i Stockholm med Lars Bringås och Linda Källgren i rollerna. Föreställningen har en speltid på cirka 90 minuter.
