Amanda Sokolnicki: Lämna Mohamssons gäng ensamma i ruinerna

#

Djup kris inom Liberalerna efter Mohamssons oväntade närmande till SD

En politisk storm har brutit ut inom Liberalerna efter att partiledaren Simona Mohamsson i fredags oväntat meddelat att partiet är berett att ingå i en regering med Sverigedemokraterna. Utspelet, som går emot tidigare partibeslut, har skapat omfattande interna motsättningar och beskrivs av många som en kupp mot det egna partiet.

Mohamssons löfte att göra Jimmie Åkesson till minister har slagit ner som en bomb i de liberala leden. Detta trots att partiet tidigare fattat beslut om motsatsen. Som motprestation har Sverigedemokraterna endast presenterat vad som beskrivs som hastigt nedskrivna minnesanteckningar om diskuterade sakfrågor.

Partiledaren försvarar sitt agerande med att det handlar om att ”sätta sakpolitiken i centrum”, men kritiker både inom och utanför partiet menar att detta främst är ett desperat försök att rädda partiet från att åka ur riksdagen genom att locka stödröster från höger.

Särskilt anmärkningsvärt är reaktionerna från andra borgerliga partykollegor. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch har konstaterat att avtalet ”inte är vatten värt”, eftersom verkliga förhandlingar först kan inledas efter ett eventuellt maktskifte. Samtidigt uttrycker Moderaternas Ulf Kristersson tillfredsställelse över att kunna betrakta partierna som ”ett lag nu”, vilket antyder att Liberalernas agerande främst gynnar de andra partierna i den borgerliga sfären.

Den interna kritiken mot Mohamsson är massiv. Hennes beslut att gå bakom ryggen på det egna partiet och sedan forcera igenom ”avtalet” med Jimmie Åkesson genom att göra det till en kabinettsfråga har skapat djup förbittring. För att stoppa processen måste partiet inom endast en vecka presentera både en motkandidat till partiledarposten och personer till flera ministerposter – en närmast omöjlig uppgift.

Det finns nu diskussioner inom partiet om hur man ska organisera ett motstånd. Vissa hoppas att tidigare framträdande liberaler som Birgitta Ohlsson skulle kunna utmana Mohamsson, men många betraktar situationen som ohållbar. En växande uppfattning bland liberaler är att det inte längre finns utrymme för reparation inom ramen för det nuvarande partiet.

Denna händelseutveckling kommer i ett kritiskt läge för Liberalerna, som under lång tid kämpat med låga opinionssiffror. Partiets identitet som ett liberalt alternativ har gradvis urholkats genom närmandet till Sverigedemokraterna, ett parti som Liberalerna tidigare konsekvent tagit avstånd från.

Det som gör situationen särskilt komplicerad är att tidigare kritiker av samarbetet med SD ofta har beskyllts för att skapa intern splittring när opinionssiffrorna sjunkit. Dessa röster har hävdat att det är motståndet mot SD-samarbetet, snarare än själva samarbetet, som skrämt bort väljarna – en analys som många liberala väljare och aktiva partimedlemmar inte delar.

Frågan som nu ställs inom delar av partiet är om det inte är dags att ge upp kampen inom Liberalerna och istället börja diskutera en liberal politisk framtid utanför det nuvarande partiet. För många representerar Mohamssons agerande inte bara ett svek mot partiets beslut utan ett fundamentalt avsteg från de liberala värderingar som partiet säger sig stå för.

I den politiska stormens centrum står nu frågan om vad som egentligen återstår av Liberalerna som ett oberoende parti med egen politisk identitet, eller om det som en gång var Folkpartiet och senare Liberalerna nu i praktiken har upphört att existera som en självständig politisk kraft i svensk politik.