Nio år efter att den svenska FN-experten Zaida Catalán och hennes amerikanske kollega Michael Sharp mördades i Kongo-Kinshasa har en kongolesisk domstol nu dömt översten Jean De Dieu Mambweni till döden. Dödsdomen, som i praktiken innebär livstids fängelse, är ovanlig i landet och kommer efter en lång och komplicerad rättsprocess.

Zaida Catalán var för många svenskar mest känd som tidigare språkrör för Miljöpartiets ungdomsförbund, Grön ungdom. Men hennes ambitioner sträckte sig längre än svensk ungdomspolitik. Efter att ha utbildat sig till jurist reste hon till ett av världens mest våldsdrabbade och fattigaste länder för att arbeta för FN. Hennes uppdrag var att utreda grova krigsbrott, ett farligt och krävande arbete som skulle komma att kosta henne livet.

De som arbetade tillsammans med Catalán i Kongo beskriver henne som en person med ett tydligt kall. Hon var inte någon som slösade tid på småprat om vardagliga ting – hennes fokus låg hela tiden på arbetet och på att utreda sanningen. Enligt kollegor var hon ovanligt grundlig i sina utredningar, vilket kan ha varit en bidragande orsak till att hon uppfattades som ett hot.

Vid tiden för sin död arbetade Catalán med att utreda massgravar där tusentals civila påträffats. I telefonsamtal hem till Sverige berättade hon för sina anhöriga att hon började känna sig rädd. Kort därefter försvann hon och Sharp.

Snart dök en videoinspelning upp som skulle visa deras avrättning. I filmen syns en lokal milis föra ut de två FN-experterna på ett fält där de skjuts. Men flera detaljer i videoklippet har fått observatörer att ifrågasätta dess äkthet. Milisen, som vanligtvis består av unga män, framstår i filmen som väl vuxna och påfallande välklädda för personer som rör sig i terrängen. Särskilt anmärkningsvärt är att ordern om eldgivning ges på lingala och franska – språk som används av den kongolesiska armén snarare än av lokala miliser.

Rättsprocessen som följde präglades av kaos och oegentligheter. Flera av de misstänkta lyckades fly från häktet under processens gång. Ett vittne dog av förgiftning, och ett annat vittne pekades i stället ut som medskyldig till brotten. Ett antal milismän dömdes slutligen för inblandning i morden.

Jean De Dieu Mambweni ansågs inledningsvis endast skyldig till tjänstefel. Men efter en överklagan har domen nu skärpts drastiskt. Han har dömts för krigsbrott och fått straffet omvandlat till döden. I kongolesisk praxis innebär detta i praktiken ett livstidsstraff.

Trots domen finns starka indikationer på att ordern om morden kom från ännu högre nivåer inom den kongolesiska maktstrukturen. Frågan om vem som egentligen låg bakom mordet på de två FN-utredarna förblir delvis obesvarad.

Även FN:s hantering av fallet har kritiserats hårt. En stor journalistisk granskning, genomförd av bland annat SVT:s ”Uppdrag Granskning”, visade att FN:s officiella rapport mörkat uppgifter som pekade mot den kongolesiska militären som ansvarig. I stället lades skulden indirekt på Catalán och Sharp själva.

I rapporten påstods att de två FN-experterna hade tagit onödiga risker och brutit mot FN:s säkerhetsregler genom att färdas med motorcykeltaxi. Detta trots att motorcykeltaxi är ett standardtransportmedel i det aktuella området, och trots att Catalán och Sharp hade vidtagit de försiktighetsåtgärder som var möjliga under omständigheterna.

Anledningen till mörkandet sägs vara FN:s önskan att bevara goda diplomatiska relationer med Kongo-Kinshasa. Det är förståeligt att organisationen vill undvika att öppet anklaga en medlemsstat för politiska mord, då detta kan skada viktiga diplomatiska band. Men detta väcker grundläggande frågor om prioriteringar och rättvisa.

När internationella organisationer väljer att tona ner eller dölja viktig information för att bevara diplomatiska relationer, sätts själva grunden för rättvisan på spel. För Zaida Catalán var kampen för rättvisa och sanning hennes livsgärning. Nio år efter hennes död kvarstår frågan om det internationella samfundet är berett att fullt ut söka den sanning hon själv gav sitt liv för att avslöja.