Elsparkcyklarnas framfart i svenska städer har under de senaste åren resulterat i en alarmerande ökning av allvarliga olyckor, visar ny kartläggning. Bukskador, mjältskador, leverskador, bukspottskörtelskador och tarmskador är bara några exempel på de konsekvenser som sjukvården rapporterar. Flera dödsfall har också inträffat. Detta dystra facit har länge varit förbisett i den offentliga debatten, som huvudsakligen fokuserat på parkeringsproblem.

När uthyrningsföretaget Voi lanserade sina elsparkcyklar i Sverige hösten 2018 blev tjänsten snabbt populär i landets städer. Tidigt uppmärksammades främst det kaos som uppstod när elsparkcyklar lämnades huller om buller på trottoarer och cykelbanor, vilket orsakade olyckor när människor snubblade över dem eller cyklade in i dem. Men de verkligt allvarliga konsekvenserna av elsparkcyklarnas användning har inte fått samma uppmärksamhet.

Först nu, genom en serie reportage, får allmänheten ta del av sjukvårdens och olycksdrabbades berättelser om de allvarliga skadorna. Statistiken visar att olyckorna i Sverige har ökat explosionsartat de senaste åren, framför allt bland barn och unga. Det spelar ingen roll för olycksstatistiken om det rör sig om hyrda eller privatägda elsparkcyklar – båda typerna innebär lika stora risker.

En förklaring till problematiken ligger i hur elsparkcyklar klassificeras juridiskt i Sverige. Till skillnad från många andra länder betraktas de som cyklar och inte som motorfordon, vilket innebär ett betydligt lösare regelverk. Dessutom finns en förhållandevis sympatisk tanke bakom den liberala inställningen – Sverige vill uppmuntra barn och ungdomar att självständigt transportera sig till sina aktiviteter.

Situationen kan jämföras med den nyliga debatten om A-traktorer, där argumentet mot strängare regler var att det skulle inskränka friheten för ungdomar på landsbygden. Men efter ett antal tragiska dödsolyckor stärktes trafiksäkerheten genom skärpta regler. Nu står Sverige inför en liknande situation med elsparkcyklar.

Särskilt problematisk är utvecklingen mot allt snabbare elsparkcyklar. På marknaden finns modeller som kan köra mellan 50 och 110 kilometer i timmen. Att sådana fordon inte klassas som motorfordon framstår som alltmer ohållbart.

Statens väg- och transportforskningsinstitut, Vti, har kartlagt hur regelverken skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. Skillnaderna är avsevärda och visar att Sverige har den mest liberala lagstiftningen i regionen.

I Sverige saknas helt åldersgräns för att köra elsparkcykel, medan Norge har en gräns på 12 år och Finland och Danmark på 15 år. När det gäller alkohol omfattas elsparkcyklar inte av rattfyllerilagstiftningen i Sverige, eftersom den endast gäller motorfordon. I grannländerna finns fasta alkoholgränser och samma lagstiftning som för andra motorfordon.

Hjälmreglerna varierar också kraftigt. I Sverige och Norge måste barn under 15 år bära hjälm, medan Danmark har hjälmkrav för alla oavsett ålder. Finland har en stark rekommendation om hjälmanvändning.

Trots att regelverket redan utretts två gånger i Sverige har resultatet varit magert. En översikt av övriga europeiska länder visar att deras regler sammantaget är betydligt strängare än de svenska.

Bristen på riskinsikt bland många elsparkcykelförare är påfallande. När polisen nyligen genomförde en kontroll i Göteborg och bötfällde ett antal elsparkcyklister för olika trafikförseelser, möttes insatsen av kritik. Reaktionen var att det var ”patetiskt” och att polisen istället borde ”jaga knarkare”.

Sverige har under de senaste 50 åren lyckats minska trafikdödligheten avsevärt genom en kombination av åtgärder: vägbyggen, hastighetsbegränsningar, separerade väg- och cykelbanor samt strängare lagar om säkerhetsbälten och rattonykterhet. Men lika viktiga har attitydförändringarna varit.

Ett tydligt exempel är cykelhjälmen. Även om barn under 15 år inte kan bötfällas för att de saknar hjälm, kan de stoppas av polisen. I dag är avsaknaden av cykelhjälm hos minderåriga snarare ett undantag. På samma sätt har säkerhetsbältet blivit en självklarhet – både förare och passagerare spänner automatiskt fast det innan avfärd.

Det finns ingen motsättning mellan att vara positiv till elsparkcyklar och deras bidrag till rörligheten i städer, och samtidigt kräva regler som garanterar säkerhet. Full anarki i stadsmiljöerna behöver inte vara priset för frihetskänslan.

De nordiska grannländerna har visat vägen – där har olyckorna minskat tack vare tydligare regelverk. Det är dags för Sverige att inse att en elsparkcykel inte är en cykel, och att agera därefter. En tredje utredning är knappast nödvändig när lösningarna redan finns att studera hos våra grannar. Det ska inte krävas ytterligare dödsfall eller allvarliga trauman innan ansvariga beslutsfattare reagerar.