Peter Wolodarski: Den franska mardrömmen borde oroa Sverige

Det var en ovanligt nöjd finansminister som presenterade den ekonomiska prognosen i veckan. Elisabeth Svantesson (M) konstaterade att nästa regering ärver en ekonomi med låg statsskuld och en tillväxt på 3 procent.

– Det är väldigt många av mina kollegor i Europa som skulle avundas det, sade hon.

Den bilden står i skarp kontrast till Frankrike. Där har massprotester den senaste tiden visat hur nära samhällsfrågor och ekonomi hänger samman. De offentliga underskotten kräver åtgärder, men besluten riskerar att fördjupa den politiska krisen. Frankrike har under lång tid haft en hög statsskuld och ett stort budgetunderskott. Med svag tillväxt blir problemen svårare att lösa. När ekonomin står stilla måste en större del av anpassningen ske genom skattehöjningar eller besparingar – något som sällan går hem hos väljarna.

Bakgrunden är en global förändring av ränteläget. Under stora delar av 2010-talet präglades ekonomin av mycket låga räntor, men pandemi, krig och inflationschocker har gjort slut på nollränteekonomin. När räntorna stiger blir lånen tyngre att bära, utrymmet för andra utgifter minskar och handlingsfriheten krymper.

Frankrike är inte ensamt om sin situation. USA har också en hög statsskuld och ett stort budgetunderskott, men där har hög konsumtion och massiva investeringar i techsektorn bidragit till att hålla ekonomin igång. Samtidigt finns en oro för en AI-bubbla. Tillväxten spelar en avgörande roll för hur tung en statsskuld blir. När BNP ökar kan skuldens andel av ekonomin minska, men bara om skulden inte växer ännu snabbare.

Frankrikes svaga tillväxt gör låne problemen svårare att hantera. Behovet av att återta kontrollen över statsfinanserna påminner om situationen i Sverige i början av 1990-talet, med en viktig skillnad: det politiska läget i Frankrike är betydligt mer komplicerat. Protesterna på gatorna blottar också en klyfta mellan generationer. Hittills har politikerna valt att bromsa underskotten genom nedskärningar för den yngre generationen, medan utgifterna för pensioner fortsatt att stiga.

År 2023 drev president Emmanuel Macron igenom en höjning av den lägsta pensionsåldern från 62 till 64 år. Det utlöste omfattande strejker, upplopp och en politisk kris. Reformen har delvis pausats, och både vänsteroppositionen och Marine Le Pens högernationalister lovar nu att återgå till 62 år. Pensionsstriden illustrerar varför en budgetsanering är så svår: politikerna måste fördela kostnaderna mellan generationer, och de grupper som riskerar att förlora mobiliserar mot förändringarna.

Sverige brukade ha stora problem med statsfinanserna. Efter krisen på 1990-talet genomfördes dock en rad tuffa reformer: utgifterna minskades, vissa skatter höjdes och pensionssystemet gjordes mer hållbart. Pensionsöverenskommelsen blev blocköverskridande, och Socialdemokraterna valde att samarbeta med Centern snarare än Vänsterpartiet för att klara budgetsaneringen. Under 2000-talet fullföljdes reformarbetet med Alliansregeringens arbetslinje, som gjorde det mer lönsamt att arbeta och fick positiva effekter på sysselsättningen.

Sedan millennieskiftet har Sverige gått från att ha OECD:s högsta skattekvot till den åttonde högsta. Den offentliga skulden har minskat som andel av ekonomin och är nu omkring 35 procent av BNP. I både Frankrike och USA ligger motsvarande siffra på nära 120 procent. Förklaringen är en kombination av ansvarsfull ekonomisk politik och hög tillväxt. När ekonomin växer underlättas finansieringen av välfärden, samtidigt som skuldens andel av BNP kan minska.

Sverige har också visat att det går att förena en generell välfärdspolitik med framgångsrikt företagande. Spotify är ett globalt exempel från Sverige. Under AI-eran har svenskgrundade bolag som Legora, Lovable och Sana blivit uppmärksammade internationellt. Men om välfärdssystemen inte sköts, om drivkrafterna för att arbeta och starta företag försvagas och om tillväxten stagnerar, kommer notan till slut. En ekonomisk kris i ett av Europas största länder skulle dessutom spilla över på alla.

Elisabeth Svantesson får beröm i Bryssel, men hemma i Stockholm hörs mer kritiska röster. Finanspolitiska rådet har pekat på att Sverige, bortsett från pandemiåret 2020, just nu har det största budgetunderskottet på 30 år. Det sker i ett läge när ekonomin enligt finansministern själv går starkt och stora stimulanser inte borde krävas. Nästa regering har ett gott utgångsläge, men den internationella oron på räntemarknaden är en påminnelse om hur snabbt det kan vända. Den som börjar slarva med statsfinanserna upptäcker snart att friheten försvinner i takt med att räntorna stiger.