Grönlands parlament godkänner USA:s försvarsavtal – Danmark röstar den 19 november

Det grönländska parlamentet, Inatsisartut, har röstat för det nya säkerhets- och försvarsavtalet med USA. Enligt danska medier innebär beslutet en formell uppslutning bakom en överenskommelse som fördjupar samarbetet mellan Washington och Nuuk på en rad centrala punkter. Beslutet är historiskt, då det skrivs in i en tid där Arktis snabbt blir en av världens mest strategiskt viktiga regioner.

Bakgrunden till avtalet är den skärpta geopolitiska konkurrensen i norra Atlanten. Ryssland har intensifierat sin närvaro i Arktis, både genom militär uppbyggnad och ökad aktivitet längs de nordliga sjövägarna. Samtidigt har Kina visat ett växande ekonomiskt och vetenskapligt intresse för regionen. För USA är Grönland av avgörande betydelse som bas för övervakning av Nordatlanten samt för driften av avancerade missilvarningssystem. Det nya avtalet antas därför bland annat omfatta uppgradering av infrastrukturen vid den befintliga anläggningen, som tidigare gick under namnet Thule Air Base men sedan 2023 heter Pituffik Space Base.

För Grönland självt är beslutet en balansgång mellan säkerhet och självbestämmande. Ön är formellt fortfarande en del av Konungariket Danmark, men har sedan länge vidsträckt autonomi. Detta avtal flyttar i praktiken över en betydande del av den säkerhetspolitiska tyngdpunkten från Köpenhamn till Nuuk. Medan vissa politiker varnar för att en permanent militär närvaro kan påverka lokalbefolkningens liv och miljön, ser andra avtalet som en nödvändighet för att skydda grönländska intressen i en allt hårdare geopolitisk miljö.

En av de mest omtalade kopplingarna rör dock inte enbart militärstrategi, utan naturresurser. Grönland ligger på stora fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, zink, guld och andra strategiska mineraler som är kritiska för omställningen till grön teknik. För västvärlden handlar det om att minska beroendet av Kina, som idag dominerar utvinningen och förädlingen av dessa ämnen. Ett fungerande säkerhetsavtal med USA betraktas av många analytiker som en förutsättning för att attrahera västerländska investeringar i gruvdrift på ön, eftersom det ger ett långsiktigt skydd för kapital och infrastruktur.

Frågan om gruvor på Grönland är dock långt ifrån okomplicerad. Miljöorganisationer och urfolksgrupper har under flera år motsatt sig storskalig utvinning, då den riskerar att störa känsliga ekosystem och traditionella näringar som jakt och fiske. I takt med att den globala handeln med mineraler ökar, har dock trycket på grönländska politiker blivit hårdare. Det nya militäravtalet kan på sikt skapa ett ramverk där även civila samarbeten, exempelvis kring logistik och hamnar, utvecklas. Om Washington får en starkare position på ön kan det i förlängningen gynna det amerikanska näringslivet inom råvarusektorn, något som också väcker frågor inom EU.

Inom EU har reaktionerna varit avvaktande. Unionen har själva pekat ut Arktis som en strategisk prioritering och försöker bygga allianser för att säkra tillgången på kritiska mineraler. Köpenhamn har å sin sida försökt navigera i rollen som mellanhand. Det är en position som blivit allt svårare, då allt fler beslut om Grönlands framtid nu fattas direkt mellan Nuuk och Washington.

Beslutet i Inatsisartut kommer inte att förändra vardagen för de flesta grönländare över en natt, men det markerar slutet på en era där Köpenhamn ensamt styrde säkerhetspolitiken. För omvärlden är signalen tydlig: Grönland är inte längre ett passivt territorium, utan en aktiv aktör i det globala maktspel som utspelar sig norr om polcirkeln. Hur Danmark, EU och inte minst grönländska väljare hanterar konsekvenserna av detta avtal, lär bli en av de mest centrala politiska frågorna i regionen under de kommande åren. Kombinationen av militär närvaro, mineraltillgångar och geografiskt läge gör att Grönlands strategiska värde nu ökar dramatiskt, och detta avtal kan komma att ses som startpunkten för en ny fas i arktisk politik.