Kroatiens krav gällande ett krigsfartyg och en simbassäng hotar Montenegros EU-ansökan

En tvist om ett gammalt segelfartyg och namnet på en simbassäng har kastat in Montenegros EU-process i en ny fas av ovisshet. Kroatien kräver att grannlandet först tar itu med frågor som härrör från kriget i forna Jugoslavien innan Zagreb går med på att godkänna fortsatta medlemskapsförhandlingar.

De två omtvistade frågorna – det historiska skolfartyget Jadran och en simbassäng vars namn väckt starka reaktioner i Kroatien – har under flera år präglat relationen mellan de forna jugoslaviska grannrepublikerna. Nu har de vuxit till ett konkret hinder i EU-processen.

Jadran byggdes i Split på 1930-talet och tjänstgjorde i årtionden som skolskepp för den jugoslaviska flottan. Efter Jugoslaviens sönderfall hamnade fartyget i Montenegro, där det har använts för utbildning av sjöofficerare och som en symbol för den montenegrinska sjöfartstraditionen. Kroatien gör dock gällande att fartyget är kroatisk egendom, byggt i en kroatisk hamn och en del av det kroatiska marinhistoriska arvet. Från Zagreb har man krävt att Montenegro återlämnar fartyget eller åtminstone erkänner dess kroatiska ursprung – ett krav som Podgorica hittills avvisat.

Den andra tvistefrågan rör en simbassäng i Montenegro som fått namn efter en historisk gestalt vars roll under andra världskriget väckt starka reaktioner. Kroatien menar att namnet är stötande och oförenligt med de värderingar som EU bygger på, och kräver att Montenegro byter namn på anläggningen. Montenegro har å sin sida försvarat namnet med hänvisning till lokala traditioner och menar att Kroatien politiserar en fråga som borde vara av underordnad betydelse.

Tvisterna har nu fått direkt påverkan på Montenegros EU-ansökan. Enligt EU:s regelverk krävs enhällighet bland medlemsländerna för att nya länder ska kunna anslutas. Det innebär att Kroatien, som är medlem sedan 2013, har en reell möjlighet att blockera eller förhala Montenegros process. Detta är inte första gången ett medlemsland använder sin vetorätt i bilaterala tvister – liknande situationer har setts när exempelvis Grekland under lång tid blockerade Nordmakedoniens väg mot både EU och Nato på grund av namnkonflikten.

Montenegro har varit officiell kandidat sedan 2010 och har länge ansetts vara ett av de länder i västra Balkan som kommit längst i sina EU-förberedelser. Landet har anpassat en stor del av sitt regelverk till EU:s standard och har deltagit i flera av unionens program. Men framstegen har ändå varit långsamma, inte minst på grund av inre splittringar inom unionen och en växande skepticism mot ytterligare medlemskap i flera av medlemsländerna. För Bryssel har utvidgningen i västra Balkan ändå setts som en strategisk fråga, inte minst mot bakgrund av Rysslands och Kinas växande inflytande i regionen.

Många bedömare ser den kroatiska hållningen som ett tecken på hur bilaterala frågor i allt högre utsträckning kan kopplas till utvidgningsprocessen. Även om EU officiellt förespråkar att medlemsländernas bilaterala tvister ska lösas inom andra ramar, har verkligheten visat att sådana tvister gång på gång blir en del av anslutningsförhandlingarna. För grannländerna i västra Balkan, som fortfarande brottas med arvet efter Jugoslaviens sönderfall, innebär det en påminnelse om att historiens sår inte är helade.

För Montenegros del handlar det inte bara om politik. Landet är starkt beroende av turism, och en utdragen EU-process kan hålla tillbaka utländska investeringar. Samtidigt har den kroatiska regeringen försökt betona att man inte motsätter sig Montenegros EU-medlemskap i sig, utan att vissa frågor måste lösas först. Från Podgorica håller man dock fast vid att kraven är orimliga och att de handlar mer om inrikespolitisk symbolik i Kroatien än om verkliga hinder.

Frågan väntas nu bli föremål för fortsatta diskussioner, både på bilateral nivå och inom EU:s institutioner. Enligt diplomater i Bryssel finns en oro för att tvisten kan sätta ytterligare käppar i hjulet för hela utvidgningsprocessen i västra Balkan, där flera andra länder – däribland Serbien, Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Nordmakedonien – väntar på framsteg. Om Kroatien och Montenegro inte lyckas komma överens, riskerar en fråga om symboler att bli en symbol i sig själv: för EU:s oförmåga att hantera de historiska konflikter som fortfarande skuggar regionen.