Louvren kan tvingas stänga utan statlig finansiering, varnar direktören

Louvren i Paris riskerar att behöva stänga om inte politikerna skjuter till nödvändiga medel. Det säger museichefen Christophe Leribault i en intervju med den franska dagstidningen Le Figaro. Han beskriver ett läge där världens mest besökta konstmuseum inte längre kan garantera drift och underhåll med nuvarande budgetramar.

Louvren är sedan länge en av Europas viktigaste kulturella institutioner och lockar årligen omkring nio miljoner besökare. Här finns ikoniska verk som Mona Lisa och Venus från Milo, och byggnadens historia sträcker sig från medeltida fästning till kungligt slott och slutligen nationalmuseum. Men den tunga kulturhistorien har ett pris. Museets byggnader är i stort behov av renovering, klimatsystemen är åldrade och stora delar av de tekniska installationerna är från tidigt 1970-tal. Enligt Leribault handlar det inte längre om förbättringar, utan om att undvika haverier som kan tvinga fram stängningar av salar eller i värsta fall hela museet.

Kritiken mot politikerna är tydlig. Leribault pekar på att museet under flera år tvingats prioritera mellan nödvändigt underhåll och ordinarie verksamhet. Samtidigt har kostnaderna för energi, säkerhet och personal ökat dramatiskt. Intäkterna från biljettförsäljning och kommersiell verksamhet räcker inte längre till för att täcka de växande underskotten. Även om ett besök på Louvren är dyrt – en standardbiljett kostar 22 euro – går en allt större andel av intäkterna till fasta kostnader och akuta reparationer.

Museichefens varning kommer i ett känsligt politiskt läge. Frankrikes regering har under flera år prioriterat ned kulturanslagen till förmån för försvar, klimatomställning och sociala reformer. Samtidigt väntas en ny budgetproposition under hösten, och museichefen hoppas att utspelet ska öka trycket på kulturdepartementet och finansministeriet. Han understryker att det inte handlar om ett permanent stöd, utan om en krisinsats för att rädda en av landets viktigaste symboler.

Louvrens situation är inte unik. Flera stora europeiska museer kämpar med liknande problem. British Museum i London har under flera år dragits med stora underhållsskulder, och italienska Uffizierna i Florens har varnat för att turismintäkterna inte räcker till för att bevara de känsliga renässanssamlingarna. Gemensamt för dem är att de är beroende av både statliga bidrag och egna intäkter, samtidigt som publiken förväntar sig en upplevelse i världsklass. När inflation och energipriser stiger blir klyftan mellan ambitioner och verklighet allt svårare att överbrygga.

Louvren har redan vidtagit flera åtgärder för att förbättra ekonomin. Biljettpriserna har höjts, entréerna har digitaliserats och nya utställningsytor har öppnats för att locka en bredare publik. Ändå räcker inte dessa steg. Leribault menar att det krävs en genomgripande översyn av hur staten finansierar sina stora kulturinstitutioner. Han efterfrågar ett långsiktigt avtal som tar hänsyn till såväl renoveringsbehov som museets roll i samhället. Enligt honom handlar frågan inte bara om att hålla öppet, utan om att bevara ett arv som tillhör hela mänskligheten.

Parisregionen, där Louvren ligger, är starkt beroende av turismen. Museet är tillsammans med Eiffeltornet och Notre-Dame en av de viktigaste anledningarna till att staden lockar över 40 miljoner besökare per år. En stängning, även tillfällig, skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för hotell, restauranger och andra verksamheter i området. Enligt branschorganisationer skulle ett helt stängt museum kunna innebära intäktsförluster på flera hundra miljoner euro per år för den lokala ekonomin.

Än så länge har varken kulturdepartementet eller premiärministerns kansli kommenterat Leribaults utspel. Men frågan väntas bli en het potatis i den franska kulturdebatten under hösten. Museichefen säger sig vara beredd att samarbeta med politikerna för att hitta en lösning, men han är tydlig med att tiden håller på att rinna ut. ”Vi har inte råd att vänta tills något havererar. Då kan det vara för sent”, säger han till Le Figaro.

Enligt honom har Louvren redan tvingats stänga enskilda salar vid flera tillfällen på grund av tekniska problem. Det senaste året har bland annat delar av den franska skulpturavdelningen hållit stängt under flera veckor. Trots att besökarna informeras i förväg skadar stängningarna museets rykte och påverkar besöksnöjdheten. Forskare och konservatorer har också varnat för att samlingar kan skadas om inte klimatkontrollen fungerar tillfredsställande.

Louvren grundades 1793 och har sedan dess varit en central del av den franska republikens självbild. Att museet nu varnar för stängning skickar signaler långt utanför landets gränser. Kulturinstitutionen är också en viktig arbetsgivare med över 2 000 anställda, däribland forskare, curatorer, konservatorer och säkerhetspersonal. Enligt fackliga företrädare finns en växande oro bland personalen för att nedskärningar ska leda till uppsägningar och sämre arbetsvillkor.

Om politikerna väljer att agera återstår att se. Men en sak är säker: Louvrens öde är inte bara en fråga om fransk kulturpolitik. Det är en påminnelse om att även världens mest älskade museer är sårbara när de ekonomiska ramarna krymper. Och när ett av de främsta turistmålen i Europa vacklar, märks det långt bortom Paris stadsgränser.