Netanyahu delar AI-bild av kärnvapenbomb över Tel Aviv – varnar för Iranhot inför valet

Två dagar före Israels parlamentsval varnar premiärminister Benjamin Netanyahu för en ”andra förintelse” i händerna på Iran. Uttalandet, som framfördes vid ett valmöte, har väckt starka reaktioner och ses av många bedömare som ett sista försök att mobilisera väljarna i ett mycket jämnt lopp.

Netanyahu, som suttit vid makten längre än någon annan israelisk premiärminister, befinner sig i ett politiskt utsatt läge. Han åtalades tidigare för korruption och bedrägeri, och hans koalition har kantats av interna slitningar och sviktande opinionssiffror. Valet beskrivs därför i stor utsträckning som en folkomröstning om hans ledarskap. Mot sig har han bland annat en mittenkoalition som letts fram av den tidigare försvarsstabschefen Benny Gantz, och flera mätningar har visat att valresultatet är alltför jämnt för att något block ska kunna kalla sig given segrare.

Genom att lyfta fram Iran som ett existentiellt hot försöker Netanyahu återigen rikta fokus mot säkerhetsfrågor, där han traditionellt ansetts stark. Iran har länge varit centralt i hans retorik. Han har jämfört ayatollornas regim med Nazityskland, varnat för att Teheran utvecklar kärnvapen och hävdat att det internationella kärnavtalet från 2015 – som han starkt motsatte sig – banade väg för ett iranskt atomprogram. Sedan USA:s utträde ur avtalet har spänningarna trappats upp ytterligare, med israeliska flygangrepp mot iranska positioner i Syrien och en utdragen kampanj mot Irans nukleära infrastruktur.

Att använda ordet ”förintelse” i detta sammanhang är medvetet provokativt. Förintelsen är djupt förankrad i Israels nationella identitet, och varje anspelning på ett nytt folkmord väcker historiska trauman. Kritiker menar dock att Netanyahu trivialiserar begreppet genom att använda det som ett politiskt slagträ. Oppositionspolitiker har anklagat honom för att skrämma väljare i stället för att presentera en framtidsvision, och flera debattörer har påpekat att han använt sig av samma taktik tidigare – bland annat inför valet 2015, då han varnade för att vänsterpartier trodde sig kunna rädda Netanyahu och att araberna skulle strömma till valurnorna.

Internationellt har uttalandet väckt uppmärksamhet. Iran avfärdade det omedelbart som propaganda och ett tecken på israelisk desperation. I EU och Washington har man iakttagit uttalandet med viss oro, inte minst eftersom det kan förvärra ett redan hårt spänt läge i regionen. Parallellt pågår förhandlingar om att återuppliva kärnavtalet, och Israels inställning till Iran har länge varit en komplicerad faktor i dessa processer. En israelisk regering som ytterligare stramat åt sin retorik kan försvåra diplomatin, även om Netanyahu själv hävdar att en hård linje är nödvändig för att stoppa Iran.

För väljarna handlar frågan om såväl säkerhet som tillit. Några opinionsundersökningar tyder på att Netanyahus varningar kan ha viss effekt bland äldre väljare och i de södra delarna av landet, där hotet från raketattacker är en vardag. Andra mätningar visar dock att en majoritet av israelerna är trötta på den polariserande tonen och vill se en ny politisk kurs. Valets utgång lär avgöras av en handfull marginalväljare, och det är långt ifrån säkert att en vädjan om kollektiv rädsla räcker för att ge Netanyahu ytterligare en mandatperiod.

Oavsett utgången har premiärministern på nytt placerat Iran högst upp på den politiska dagordningen. Hur nästa regering än förhåller sig till Teheran, cementeras bilden av Iran som Israels främsta strategiska utmaning. Samtidigt visar de senaste dagarnas händelser hur djupt sammanflätade inrikespolitik och utrikespolitik har blivit i ett land där säkerhetsfrågor alltid är närvarande. Med bara timmar kvar till vallokalerna öppnar, står frågan om Netanyahys varningsrop kommer att avgöra ödet för hans politiska karriär – och i förlängningen forma Mellanösterns framtid.