Sverigedemokraternas tvist om svensk identitet kan anstränga relationerna med borgerliga partier

En politisk strid om vad det innebär att vara svensk har blossat upp inom Sverigedemokraterna. Striden kan i förlängningen skada partiets relationer med de borgerliga partierna, enligt statsvetaren Andreas Johansson Heinö.

Sverigedemokraterna har under en längre tid arbetat för att omvandla sig från ett isolerat protestparti till en stabil och regeringsnära kraft. Partiet är i dag Sveriges näst största och ingår som stödparti i det så kallade Tidösamarbetet, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna styr med SD:s tolerans. Det är en position som ställer nya krav på partiet – samtidigt som de ideologiska rötterna sitter djupt.

Enligt Andreas Johansson Heinö handlar den aktuella konflikten inte om en enskild sakfråga utan om partiets grundläggande självbild.

– Svenskhet är en av de mest laddade frågorna för Sverigedemokraterna. Det är därför den här striden är svårare att avfärda som ett internt bråk, säger han.

Inom partiet finns sedan länge en spänning mellan två falanger. Den ena vill framstå som ett brett konservativt parti med fokus på lag och ordning, välfärd och en stram migrationspolitik. Den andra vill starkare betona det nationella arvet, kulturen och det som partiledningen själv brukar kalla svenska värderingar. I den skärningspunkten utspelar sig den nuvarande striden.

Frågan om svenskhet har blivit särskilt aktuell i takt med att SD närmat sig regeringsmakten. Ju mer inflytande partiet får, desto svårare blir det att upprätthålla en politisk linje som samtidigt tilltalar både ideologiskt motiverade medlemmar och breda väljargrupper. Det dilemma som nu märks i SD är dock inte unikt för Sverige. Flera högerpopulistiska partier i Europa har brottats med samma fråga: ska man vara ett systemkritiskt protestparti, eller ska man ta ansvar för att styra?

För de borgerliga partierna är utvecklingen avgörande. M och KD har valt att samarbeta med SD trots principiella svårigheter. För att försvara det samarbetet inför egna väljare måste de kunna peka på att SD är en förutsägbar och ansvarstagande partner. En intern strid om nationell identitet, med risk för utspel och personkonflikter, underminerar den bilden.

– De borgerliga partierna vill kunna lita på att Sverigedemokraterna levererar stabilitet. Om partiet i stället fastnar i en debatt om vad svenskhet är, blir det svårare för M och KD att motivera samarbetet, säger Johansson Heinö.

Det finns också en uppenbar politisk risk för SD själva. Partiet bygger en stor del av sin framgång på att vara det enda alternativ som anses ta invandrings- och integrationspolitik på allvar. Om uppmärksamheten i stället riktas mot inre splittring kan partiet tappa initiativet i sina viktigaste frågor.

Samtidigt visar historien att SD-ledningen tidigare har hanterat interna kriser. Jimmie Åkesson har varit partiledare sedan 2005 och har under åren konsoliderat makten i en ovanligt hög utsträckning. Den nuvarande konflikten kan dock vara av en annan karaktär. Den handlar inte bara om personer eller taktik, utan om vilken typ av parti SD ska vara på sikt. Det gör den svårare att styra undan.

Utgången av striden kan få betydelse långt bortom partiet självt. Om SD drar åt ett mer nationalistiskt och ideologiskt hårdare håll kan det försvåra tidösamarbetet och göra det mer kostsam för M och KD att fortsätta samarbeta. En mer moderat linje skulle å andra sidan kunna befästa SD:s ställning som etablerat högerparti – men då riskerar partiet att tappa väljare till mindre utmanare med en mer renodlad invandringskritisk profil.

Andreas Johansson Heinö menar att den borgerliga sidan därför följer konflikten noga.

– Det viktiga för M och KD är inte om SD blir starkare eller svagare, utan om partiet går att samarbeta med. En långdragen intern debatt om svenskhet signalerar osäkerhet, och det är aldrig bra för en samarbetspartner.

Begreppet svenskhet lär fortsätta att diskuteras även efter att den nuvarande striden har klingat av. Den visar att Sverigedemokraternas resa från politiskt utanförskap till regeringsunderlag inte har lett till någon definitiv ideologisk uppgörelse. Tvärtom tycks frågan om vad partiet egentligen står för vara mer aktuell än på länge. Hur den frågan hanteras kommer att forma både SD och svensk politik under de kommande åren.