Två kandidater aktuella att efterträda Christine Lagarde som ECB-chef

Två kandidater har nu anmält sitt intresse för att efterträda Christine Lagarde som president för Europeiska centralbanken, ECB. Uppgifterna är ännu knapphändiga och det framgår inte vilka de två är, men att en kandidatprocess nu har inletts är ett tydligt tecken på att arbetet med successionen har börjat på allvar. Posten är en av de mest inflytelserika inom europeisk ekonomi, och varje namn som förs fram väcker frågor om penningpolitikens framtida inriktning.

Christine Lagarde tillträdde som ECB-president den 1 november 2019 och hennes åttaåriga mandat löper ut i oktober 2027. Mandatet kan inte förnyas. Redan nu riktas därför blickarna mot vem som ska ta över rodret i en tid då ECB har behövt hantera kraftiga inflationssvängningar, snabba räntehöjningar och en allt mer osäker geopolitisk miljö. ECB:s president leder direktionen och har tillsammans med ECB-rådet ett avgörande inflytande över räntebeslut, banktillsyn och institutionens kommunikation till marknaderna.

Formellt utses ECB:s president av Europeiska rådet efter samråd med Europaparlamentet och ECB:s råd. Processen är politiskt känslig. Kandidaten måste ha brett stöd bland euroområdets medlemsländer och samtidigt uppfattas som trovärdig av finansmarknaderna. Erfarenhet av penningpolitik, internationell ekonomi och institutionellt ledarskap brukar lyftas fram som centrala meriter. Även geografisk balans mellan stora och små medlemsländer spelar ofta en roll i diskussionerna.

Att två kandidater nu finns i diskussionen innebär inte att fältet är stängt. Tvärtom kan fler namn tillkomma innan en formell nominering blir aktuell. För marknaderna är det viktigt att successionen sköts förutsägbart. ECB:s oberoende är en grundbult i eurosamarbetet, och en otydlig eller politiserad utnämningsprocess kan skapa onödig osäkerhet kring framtida räntebeslut.

Marknadsreaktionerna på en ny ECB-president kan bli betydande. Eurons växelkurs, avkastningen på statsobligationer i euroområdet och förväntningarna på framtida räntor påverkas av vem som väntas ta över och vilken profil denne har. En kandidat som uppfattas som särskilt duvaktig, det vill säga mer benägen att sänka räntor, kan pressa eurokursen och obligationsräntor. En mer hökaktig profil kan få motsatt effekt. Även bankaktier och kreditkostnader för hushåll och företag kan påverkas indirekt.

För gruv- och metallsektorn är ECB:s ledning relevant på flera sätt. Penningpolitiken påverkar efterfrågan i euroområdet, finansieringskostnaderna för investeringar och eurons styrka mot dollarn. Eftersom många råvaror prissätts i dollar kan en förändrad eurokurs slå igenom i marginalerna för europeiska gruv- och metallbolag. Räntebanan i euroområdet påverkar också vilka avkastningskrav investerare ställer på långsiktiga projekt, inte minst inom energiomställningens metaller som koppar, nickel och litium.

ECB står samtidigt inför en rad policyfrågor som sträcker sig bortom den kortsiktiga räntesättningen. Arbetet med en digital euro, bankunionens fortsatta utveckling och hanteringen av klimatrelaterade finansiella risker är alla områden där presidentens hållning kan få långvarig betydelse. Detsamma gäller ECB:s roll i en värld där handelskonflikter, energipriser och geopolitisk osäkerhet snabbt kan förändra inflationsutsikterna.

Lagardes efterträdare kommer att behöva balansera ett starkt inflationsmål på två procent mot en svagare tillväxtbild i flera medlemsländer. Tyskland, Frankrike och Italien är de största ekonomierna i euroområdet, men även mindre medlemsländer följer noga hur ECB hanterar skillnader i tillväxt och skuldsättning. En president som inte lyckas hålla ihop rådet riskerar att försvaga förtroendet för banken.

Än så länge är kandidatlistan alltså kort och delvis oklar. Men att två personer nu har gett sig in i processen visar att efterträdarfrågan har flyttat från spekulation till konkret förberedelse. För investerare, företag och regeringar i Europa är det en fråga som kommer att följas noga under de kommande månaderna. Vem som till slut får posten kommer att prägla euroområdets penningpolitik under en lång period framöver.