USA föreslår enligt uppgift rysk gasförsäljning till Europa via Ukraina med en amerikansk mellanhand.

Enligt uppgifter i The Wall Street Journal vill USA att Ryssland ska tillåtas sälja naturgas till Europa genom pipelines i Ukraina. Uppgifterna, som tidningen fått från personer med insyn i de diplomatiska diskussionerna, väcker nya frågor om västs energipolitik i ett läge där kriget i Ukraina fortsätter att prägla både säkerhetspolitiken och energimarknaderna.

Rapporten publiceras mot bakgrund av att den ukrainska transiteringen av rysk gas upphörde vid årsskiftet 2024/2025. Då valde Ukraina att inte förlänga det femåriga transitavtalet med Rysslands statsägda gasjätte Gazprom. Beslutet innebar att de ryska gasflödena genom landet – som en gång utgjorde en av Europas viktigaste energiledningar – stoppades för första gången på över ett halvsekel. Genom ukrainskt territorium gick två av de stora sovjetiska exportledningarna: Urengoj–Pomary–Uzjhorod och Sojuz. Dessa ledningar, byggda under kalla kriget, försåg under decennier både Centraleuropa och Västeuropa med rysk naturgas.

Före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 stod rysk gas för omkring 40 procent av EU:s gasimport. Via den ukrainska korridoren levererades årligen över 90 miljarder kubikmeter. Under det sista avtalsåret 2024 hade volymerna krympt till drygt 15 miljarder kubikmeter, främst till Slovakien, Österrike, Ungern och Moldavien. För dessa länder var flödena avgörande för industrins konkurrenskraft och hushållens uppvärmning. Vissa länder, som Ungern och Serbien, kunde dock fortsätta ta emot rysk gas via TurkStream genom Turkiet, men för de centraleuropeiska köpare som var anslutna till det ukrainska systemet fanns ingen direkt ersättning.

Nu rapporterar tidningen att USA:s administration vill öppna den gamla transitvägen igen. Enligt uppgifterna förs frågan fram som ett led i ansträngningarna att få till stånd en vapenvila eller ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Genom att återupprätta gasflödena skulle Ryssland få en ekonomisk morot – samtidigt som Europa skulle få tillgång till billigare energi än vad som varit möjligt med flytande naturgas från USA och Qatar.

Marknadseffekten skulle sannolikt bli påtaglig. Sedan de ryska pipelinevolymerna minskade har europeiska gaspriser legat på en strukturellt högre nivå än före kriget. Det nederländska TTF-kontraktet, som fungerar som europeiskt referenspris, har under senare år legat kring 40–50 euro per megawattimme, att jämföra med omkring 10 euro under 2020. En återgång till ryska flöden genom Ukraina skulle kunna pressa priserna nedåt och därmed sänka elpriser och produktionskostnader för den europeiska industrin, som under flera år lidit av försämrad konkurrenskraft gentemot USA och Asien.

Samtidigt finns det starka intressen som talar emot. USA har sedan 2023 varit Europas största leverantör av LNG, och de nya amerikanska exportterminalerna har gjort landet till en av de stora vinnarna på Europas omställning. Amerikanska energibolag har tecknat långsiktiga kontrakt med europeiska köpare, och en återkomst av rysk pipelinegas skulle hota lönsamheten i dessa affärer. Även inom EU är frågan politiskt känslig. Ukraina har upprepade gånger deklarerat att rysk gastransit inte kommer att tillåtas så länge kriget pågår, och flera medlemsländer, däribland Polen och Baltikum, ser rysk energi som ett säkerhetspolitiskt hot snarare än en handelsvara.

Det finns dessutom praktiska hinder. De ukrainska ledningarna har utsatts för ryska attacker under kriget och är i behov av omfattande inspektioner. Betalningsflöden och försäkringslösningar måste utformas så att de inte bryter mot EU:s sanktionsregelverk. Och frågan om garantier – att Ryssland inte återigen använder gasen som politiskt påtryckningsmedel, vilket skedde under vintern 2022 då flera europeiska länder fick sina leveranser strypta – är ännu olöst.

För Ryssland handlar frågan om stora intäkter. Gazprom har förlorat en betydande del av sina europeiska inkomster och tvingats sälja gas till Asien till rabatterade priser. Nya pipelineprojekt mot Kina, som gasledningen Power of Siberia, tar tid att bygga ut och når inte på långa vägar upp till de volymer som tidigare exporterades till Europa. Ett återupptagande av transiteringen genom Ukraina skulle ge Ryssland en direkt inkomstkälla och stärka landets förhandlingsposition i eventuella fredssamtal.

Om uppgifterna i The Wall Street Journal stämmer markerar de en betydande omsvängning i USA:s hållning. Under de senaste åren har USA varit pådrivande för att minska Europas beroende av rysk energi, bland annat genom sanktioner och massiva LNG-leveranser. Att nu förespråka ett återupptagande av ryska gasleveranser genom Ukraina skulle vara ett tydligt tecken på att geopolitisk pragmatism väger tyngre än energipolitisk principfasthet i den amerikanska kalkylen.

Utvecklingen följs nu noga av marknadsaktörer, energibolag och regeringar i hela Europa. Oavsett om uppgifterna leder till konkreta beslut eller inte, visar de hur energifrågan fortsatt är en av de mest centrala – och mest känsliga – frågorna i konflikten mellan Ryssland och väst. För Europa handlar det i slutändan om en svår balansgång mellan pris, säkerhet och värderingar.