Elisabeth Svantesson: Svensk ekonomi går som tåget

Finansdepartementets senaste prognos visar på en markant upprevidering av den svenska tillväxten. BNP, bruttonationalprodukten, väntas öka med 3,0 procent i år, vilket är 0,5 procentenheter högre än i den förra prognosen. Finansminister Elisabeth Svantesson konstaterar att ekonomin går som tåget och att nästa regering kommer till ett väl dukat bord.

Svantesson sitter i en övergångsregering och har därför begränsade möjligheter att lägga fram nya förslag. En övergångsregering brukar beskrivas som en expeditionsministär: den sköter löpande ärenden men binder inte en kommande regering vid nya politiska initiativ. Ändå rullar prognosmaskineriet i Finansdepartementet på som vanligt. På torsdagen kom den senaste uppdateringen, och budskapet var att hushåll och företag har börjat spendera mer.

Enligt Svantesson handlar det om en bred uppgång. Företagen investerar och hushållen konsumerar i högre utsträckning än tidigare. Det kan ses som ett trendbrott efter en längre period av svag tillväxt och hög inflation.

Den positiva bilden grumlas dock av omvärlden. Riksbanken, som ansvarar för penningpolitiken, har flaggat för kommande räntehöjningar. Räntan påverkar i princip allt från bostadsmarknaden till företagens investeringsvilja. Svenska hushåll är bland de mest skuldsatta i Europa, och höjda räntor slår därför snabbt mot konsumtionen. Enligt prognosen väntas BNP-tillväxten nästa år sjunka till 2,3 procent, en nedjustering jämfört med den tidigare bedömningen.

Arbetsmarknaden är fortsatt dyster. Arbetslösheten väntas i år ligga kvar på 8,5 procent. Först nästa år väntas en tydligare nedgång, till 7,7 procent. Svantesson beskriver det som att Sverige lämnar lågkonjunkturen och att arbetslösheten steg för steg blir lägre. Men det är en långsam process, och många som står utanför arbetsmarknaden har ännu inte fått ta del av den starkare konjunkturen.

Den stora osäkerhetsfaktorn är Mellanöstern. Konflikten har under en tid hållit energipriserna uppe, och Svantesson ser ingen snar lösning. Ju längre den pågår, desto större är risken att energipriserna fortsätter att ligga på en hög nivå. Det får konsekvenser för hushåll och företag i hela Europa. För svensk del innebär det ett tryck uppåt på inflationen och minskad köpkraft. Sverige är en liten, öppen ekonomi, och det som händer i omvärlden får snabbt genomslag. Energiintensiv industri, exempelvis skogs- och stålindustrin, drabbas särskilt hårt.

Samtidigt kan en svag krona ge exportindustrin ett visst stöd, eftersom svenska varor blir billigare för utländska köpare. Men kronan fördyrar också importen, inte minst av insatsvaror och drivmedel. Det gör konjunkturläget svårbedömt och känsligt för nya störningar.

Vid regeringens samling på Harpsund i augusti, den traditionella platsen för politiska överläggningar, meddelade Svantesson att reformutrymmet för de kommande åren kommer att vara mycket litet. Bedömningen då var att det handlar om 50 miljarder kronor för hela mandatperioden. Den bedömningen kvarstår, enligt ministern. Reformutrymmet, alltså utrymmet för nya satsningar eller skattesänkningar i statsbudgeten, är således begränsat. Det innebär att nästa regering, oavsett politisk färg, får svårt att genomföra stora ekonomiska reformer.

Prognosen bygger på att den inhemska efterfrågan fortsätter att växa. Men riskbilden är bred. Förutom Mellanöstern och energipriserna handlar det om Riksbankens räntebana. Om inflationen inte faller tillräckligt snabbt kan räntehöjningarna bli fler och större än väntat. Det skulle i sin tur dämpa både konsumtion och investeringar. Om inflationen i stället avtar snabbare kan räntehöjningarna utebli, och då kan tillväxten bli starkare. Den inhemska efterfrågan är stark, men utan en stabil omvärld kan tillväxten snabbt brytas.

Sammantaget ger Finansdepartementet en ljusare bild av svensk ekonomi än på länge. Tillväxten väntas bli hög, arbetslösheten sjunka och framtidstron hos hushåll och företag har stärkts. Det är en slutsats som bådar gott för statsfinanserna på kort sikt, men som också ställer krav på återhållsamhet. Omvärlden kan snabbt ändra bilden, och det ekonomiska utrymmet för politiska åtgärder är litet. De närmaste åren blir en balansgång mellan tillväxt, inflation och statsfinanser.