Andreas Almgren: När jag får ont tänker jag ”Skärp dig”

Andreas Almgren har haft ett genombrott som få andra svenska friidrottare i modern tid. Först kom EM-guldet på 10 000 meter i Birmingham. Sedan följde VM-guldet på halvmaraton i Köpenhamn, där han krossade Europarekordet och blev den första segraren på 30 år som inte kommer från Afrika. Framgångarna har väckt uppmärksamhet långt utanför friidrottskretsar. Plötsligt vill alla veta mer om 31-åringen från Sollentuna som tränar med excelark, mäter sina blodvärden och genomför höghöjdsträning i Arizona.

Själv tycker Andreas Almgren att bilden av honom som en löpande robot är felaktig. – 80 procent av det jag säger är helt oseriöst, säger han. Uppmärksamheten har tagit sig konkreta uttryck: selfies i mataffären, nya kontraktsförslag från sponsorer och en strid ström av intervjuförfrågningar. Efter EM-guldet var det första löppasset längs Valhallavägen i Stockholm ”som en Eriksgata inför jublande publik”, säger han.

Just nu befinner han sig i Flagstaff i Arizona, på 2 100 meters höjd, för att förbereda sig inför New York Marathon den 1 november. Det blir hans första maratonlopp. Flagstaff har på senare år utvecklats till ett centrum för långdistanslöpning. Den tunna luften gör att kroppen bildar fler röda blodkroppar och syreupptagningsförmågan ökar. Här har skotillverkaren Nike ett specialutrustat gym, och under våren och hösten syns ofta den amerikanska eliten på stigarna. Landskapet med tallskog och ängar längs den berömda landsvägen Route 66 påminner mer om Dalarna än om den ökenmiljö man förknippar med Arizona.

Träningen är minutiöst planerad. Vissa veckor springer Andreas Almgren upp emot 23 mil. Han är sin egen tränare och dokumenterar allt i en stor excelfil, med färgkoder för olika typer av pass. Ibland krävs blodprov och pulsmätningar för att säkerställa att han ligger precis under den nivå där kroppen slits ut för hårt. Samtidigt vill han nyansera bilden av att allt kretsar kring siffror. – Jag tycker i grunden att siffror är kul. Men det är inte så att jag bara sitter och pratar siffror på min fritid, säger han.

Inför debuten i New York talar han om att visualisera loppet. – Jag har loppet i huvudet redan. Förhoppningsvis kan jag vara med och slåss om segern in i Central Park, säger han. Startfältet väntas bli ett av de tuffaste i loppets historia, även om världens två snabbaste maratonlöpare, som båda sprungit under två timmar, inte är med. En stark insats skulle kunna öppna dörren för en satsning på maraton inför OS 2028 i Los Angeles.

Andreas Almgrens väg till världstoppen har inte varit självklar. Som tonåring var han ett löfte i AIK:s fotbollsakademi. Han var med i ungdomslandslaget och fick träna med A-laget, men valde att sluta vid 18 års ålder. Orsaken var att han kände att friidrotten passade honom bättre. – Som fotbollsspelare kan du göra en jättebra match men laget torskar. Det där tyckte jag inte riktigt om, säger han. Som löpare har han bara sig själv att skylla på.

Utanför löpningen har han också satsat hårt på studier. Han har läst industriell ekonomi på Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm och har bara ett par delkurser och en uppsats kvar till examen. Perfektionismen fanns tidigt: – När jag gick i skolan ville jag alltid ha högsta betyg. Men det räckte inte med det, jag blev arg när jag inte hade alla rätt på proven, berättar han. När han ska svara på vad han är dålig på blir det tyst en lång stund. Till slut kommer han fram till dåligt lokalsinne och att han inte kan sjunga.

Träningskompisen och medhjälparen Emil Blomberg, tidigare OS-löpare på 3 000 meter hinder, är ett bevis på att alvaret inte alltid är på. Under en middagsdiskussion i radhuset i Flagstaff frågade Andreas vad man kastar längst – ett naanbröd eller en baguette. – Fast längden kanske skulle bero på om man har haft det i ugnen innan. Och baguetten kanske man kunde kasta med spjutteknik, eller möjligen som en yxa, säger Andreas Almgren.

På tävlingsdagen i New York kommer han dock att vara fokuserad. Planen är att vakna tidigt, äta lättsmält och sedan ta bussen med poliseskort till starten på Staten Island. Under loppet försöker han vara ”så tom som möjligt” för att spara mental energi. När det gör ont, med ungefär 20 procent kvar, har han ett enkelt mantra: ”Skärp dig Andreas, skärp dig Andreas.”