SVT Sportredaktion fortsätter att sakna originalitet i expertrekrytering

I årtionden har SVT:s sportredaktion haft svårt att hålla jämna steg med utvecklingen inom modern sportjournalistik. Trots att fotbolls-VM är ett av de största sportevenemangen på jorden, och trots flera års förberedelser, har public service-kanalen ännu en gång misslyckats med att visa kreativitet i sin expertrekrytering.

SVT har istället fortsatt i samma gamla hjulspår och lånat in experter från konkurrerande kanaler, vilket visar på en anmärkningsvärd brist på innovation och självständighet. Denna strategi avslöjar tydligt den kreativa torka som verkar råda inom redaktionen.

Glenn Strömberg har under lång tid varit ett stående inslag i SVT:s sportsändningar, trots att hans bäst-före-datum som expert kan anses ha passerat för minst ett decennium sedan. Än mer anmärkningsvärt är kanalens agerande när det gäller Strömbergs kommersiella kopplingar – hans klädkollektion, matprodukter och nu även personliga snusdosor marknadsförs indirekt genom hans medverkan, utan att SVT verkar bekymra sig om de etiska gränsdragningar detta medför.

Nyligen har SVT också rekryterat Bojan Djordjic från Viaplay Sport, samma person som för bara några veckor sedan väckte kritik när han ledde nationalsångsskrålandet i studion efter Sveriges kvalmatch mot Polen. Valet av Djordjic väcker frågor om vilken typ av expertis SVT egentligen söker. Är det en allsångsledare man vill ha, eller är det den självsäkra ”sanningssägaren” som lockar? Oavsett vilket pekar detta val på en redaktion som prioriterar klick framför kvalitet.

SVT har även presenterat Olof Mellberg och Behrang Safari som experter inför sommarens mästerskap. Medan Mellberg, trots sitt rykte som något tjurig, åtminstone bidrar med gedigen fotbollskunskap, har valet av Safari mötts av kritik från flera håll. Safari är anställd vid agentfirman Full Potential Agency, som representerar flera aktiva spelare, inklusive landslagsspelaren Jesper Karlström. Denna koppling verkar inte bekymra SVT, trots de uppenbara intressekonflikter detta kan medföra.

Safaris tidigare erfarenheter som tv-expert på Disney, där han kommenterat Europa League och Conference League, har knappast gjort något större avtryck hos tittarna. Hans medverkan där har gått obemärkt förbi, vilket väcker frågor om varför han nu anses vara lämplig för SVT:s storsatsning.

Trenden att välja ”frispråkiga” och medialt utåtriktade experter som Djordjic, Thern, Guidetti och Wernbloom framför mer analytiskt kunniga profiler är inte unik för SVT. Både TV4 och Viaplay följer samma mönster. Det verkar finnas en cynisk inställning där kanalerna hellre väljer experter som levererar uppseendeväckande uttalanden – material som kan plockas upp av kvällstidningarna dagen efter – än personer som kan erbjuda djupgående analys.

Detta mediala spel speglar en djupare problematik inom sportjournalistiken, där substans och kunskap får stå tillbaka för sensationalism och klickvänligt innehåll. För publiken innebär det en förlust av kvalitet och djup i sändningarna.

Sportredaktionernas ängslighet inför tittarsiffror och räckvidd har resulterat i en situation där de hellre väljer det säkra kortet – experter som redan bevisat sin förmåga att generera rubriker – än att utveckla ny och egen expertis. För SVT, med sitt public service-uppdrag, borde ribban rimligen sättas högre.

Denna brist på originalitet är särskilt beklaglig eftersom public service har både resurser och mandat att utveckla sportjournalistiken i en mer substantiell riktning, snarare än att slaviskt följa kommersiella aktörers exempel.