Svenskt VM-brons i brottning: ”Längtat efter den här dagen”

När Jonna Malmgren Sandahl svarar i telefon ber hon om ursäkt för att hon snart kanske måste rusa i väg. Prisceremonin väntar, och hon ska kliva upp på pallen efter ett världsmästerskap som började med en förlust.

Vägen till VM-bronset blev allt annat än rak. I sin första match förlorade hon mot japanskan Moe Kiyooka, en av turneringens stora favoriter. I internationell brottning finns dock ett återkvalssystem: den som förlorar mot en senare finalist får en ny chans att tävla om bronsmedaljen. När Kiyooka tog sig hela vägen till final öppnades dörren för Malmgren Sandahl. I återkvalet besegrade hon turkiskan Yetgil Kamal med 4–0.

– När jag hade förlorat den första matchen, så visste jag ändå med största sannolikhet att jag skulle få återkvala, eftersom hon var favorit i turneringen, säger Jonna Malmgren Sandahl. Sedan kan man ju aldrig vara säker, så jag gick och höll tummarna hela dagen.

I bronsmatchen väntade kinesiskan Jin Zhang. Det blev en tät och tuff tillställning, men svenskan drog det längsta strået och vann med 5–2.

– Jag visste att det skulle bli en match där hon skulle smälla till mig och försöka störa min brottning så mycket som möjligt. För mig gällde det att vara med och ta chanserna när de dök upp. Jag skulle inte säga att jag gjorde det helt perfekt, men jag tycker att jag löste det bra och utnyttjade hennes misstag, säger Malmgren Sandahl.

Medaljen är hennes första på seniornivå i ett världsmästerskap. I prisskåpet finns sedan tidigare två EM-guld och ett guld från U23-VM, men en medalj från ett senior-VM har saknats. Nu är den luckan fylld.

– Jag längtar ju allra mest efter det där guldet, men detta är en bra början. Nu försöker jag bara njuta av det här och reflektera över hur långt jag har kommit. Man ska inte glömma hur långt framme jag är efter min skada, säger hon.

Orden sätter fingret på den resa hon gjort. Efter OS i Paris 2024 drog en envis nackskada ut på tiden. Hon var borta från tävlandet i över ett år, och först i januari i år kunde hon kliva in på mattan igen. För en brottare är nackskador extra besvärliga, eftersom sporten bygger på närkontakt och hög belastning på nacke och axlar. Att hon nu, så här tidigt efter comebacken, står som senior-VM-medaljör är ett kvitto på både talang och tålamod.

Bronset är också en bedrift i ett tufft internationellt sällskap. Kvinnlig brottning har under lång tid dominerats av Japan, som återkommande placerar flera åkare på prispallen i både VM och OS. Även USA och Ryssland har starka traditioner, medan Kina allt oftare är med och utmanar om medaljerna. Med OS i Paris 2024 i backspegeln och Los Angeles 2028 vid horisonten är årets VM en viktig milstolpe i den nya OS-cykeln – och en medalj här ger både rankingpoäng och självförtroende.

Jonna Malmgren Sandahl kommer från Hörby i Skåne och tävlar för Helsingborgsklubben Bergania. Att en åkare från en svensk klubb tar VM-medalj i dambrottning hör inte till vanligheterna, och framgången lär märkas inom svensk brottning. Hennes medalj lyfter också den svenska dambrottningens status på den internationella scenen.

Samtidigt var årets mästerskap nära att ge Sverige ytterligare en medalj. Johanna Lindborg, som tävlar för Helsingborgs Wrestling Team, förlorade sin bronsmatch i 62-kilosklassen mot bulgariskan Bilyana Dudova med 2–5. Lindborgs väg till en bronsmatch i ett VM visar att konkurrensen inom svensk dambrottning har blivit bredare.

För Malmgren Sandahl väntar nu firande och en stund att ta in det som hänt. Guldet finns kvar som mål, men den här gången handlar det om att njuta av ögonblicket: ett mästerskap som började med en förlust slutade med en medalj.