Började som ett korplag – nu har Legion 67 hållit ihop i 60 år

En man i blå keps och pikétröja med texten Legion 67 kliver in på Stora Mossens idrottsplats i Bromma. Björn Örnberg, 87, har bett kansliet om ett rum där han kan slå sig ner med några av sina närmaste vänner. Vid bordet väntar Guy Hörnfeldt, 81, Christer Nylander, 82, Göran Mårde, 83, och Georg Broman, 75.

– Det har tyvärr blivit några begravningar, säger Björn Örnberg.

Sällskapet är det som återstår av ett korplag som en gång samlade ett trettiotal unga män. I dag finns tio av kärntruppens medlemmar kvar i livet. De kallar sig Legion 67, och under senare år har flera minnesord på Dagens Nyheters familjesida beskrivit dem som en unik idrottsförening.

Allt började i mitten av 1960-talet på elektronikagenturen Erik Ferner AB i Stockholm. Där samlades ett gäng unga killar på väg ut i både livet och arbetslivet. Stämningen var tillåtande och idrott uppmuntrades. Ett korplag startades, och Stora Mossens idrottsplats blev snart gängets hemmaborg. Varje fredagsmorgon klockan sju låg de i ishallen eller på fotbollsplanen, året runt. För många innebar det väckning vid femtiden – med glädje.

– Ingenting kunde stoppa oss. Det kunde vara becksvart och snöstorm ute, men vi skulle hit. Det var nästan som en religion, säger Guy Hörnfeldt.

Korplagsrörelsen växte fram i Sverige under efterkrigstiden och blev en arena för vanliga motionärer att tävla, träna och umgås. För Legion 67 blev den betydligt mer än så. Flera i gruppen beskriver föreningen som en andra familj.

– Det här är en grupp som man kunnat gå till när man kanske tycker att det är lite jobbigt hemma. De har betytt otroligt mycket, säger Göran Mårde.

1977 gick Erik Ferner AB i konkurs och kollegorna splittrades. Men korplaget levde vidare. Man bytte namn till Legion 67, med syftning på 1967 – året då laget ansåg sig stå på topp, med en tredjeplats i korpserien. Som flest var de runt 30 aktiva. Så småningom utkristalliserades en kärna på omkring 15.

Resorna kom att bli en viktig del av sammanhållningen. Det började med så kallade gubbseglingar till södra Nämdö i Stockholms skärgård, där de röjde en äng med liar för att kunna spela fotboll. 1984 hyrde de en båt och utgick från Pireus i Aten. På ön Poros letade de upp ett lokalt lag att möta. Ryktet spred sig att ett elitlag var på väg, och affärsinnehavare stängde butikerna för att se matchen.

Det blev oväntat jämnt. Grekerna fick straff i slutminuten, men Legion 67:s målvakt Göran Berggren räddade. Matchen slutade 1–1. 1988 åkte de till Irland och färdades med motorbåt på River Shannon. I en liten by med bara fem hus frågade de på puben om det fanns något fotbollslag. Efter tre timmar hade byborna skramlat ihop ett. Matchen spelades i en gammal fårhage.

– Vi halkade omkring i fårskiten. På kvällen visade de filmen på den fullsatta puben. Otrolig stämning, berättar Georg Broman.

Genom åren hann de med resor till Turkiet, Frankrike, Grekland och Kroatien. Den sista internationella fotbollsmatchen spelades i Turkiet 1994. Därefter var det slut på allvarligt spelande, men resorna fortsatte.

Resornas soundtrack stod trubaduren Stefan Demert för. Han var den ende i gruppen som aldrig jobbat med elektronik, och kom med som kompis till en av eldsjälarna. Demert, rikskänd för exempelvis ”Balladen om den kaxiga myran”, skrev dikter till legionen. På kvällarna vid Medelhavet tog han fram gitarren på fördäck.

– Det var som lim. Det gjorde att vi bara blev fast i varandra, säger Guy Hörnfeldt.

Nu är de inne på det de själva kallar livets tredje period. Höfter och knän är utbytta hos de flesta, men flera håller fortfarande igång med gåfotboll, curling, pingis och golf. Christer Nylander har bland annat kört Vasaloppet 33 gånger.

Planeringen för årets julbord är redan igång. Det lär bli sju eller åtta runt bordet. Senast att gå bort var Hans Lundberg, gruppens webmaster, i augusti. Björn Örnberg besökte honom strax innan. På torkställningen i lägenheten hängde en tröja med Legion-loggan.

– Det var rörande, den här känslan för Legion 67 och vad det har betytt, säger han.

Även om kärntruppen krymper lever namnet vidare. På Stora Mossen spelas det fortfarande hockeybockey under Legion 67:s flagg, numera med yngre spelare sedan verksamheten slogs samman med ett annat korpgäng.

Kamratskapet har format deras liv. Rådet till dagens unga vuxna är att inte låta livspusslet tränga undan vännerna.

– Nu när vi börjar bli gamla och knappt kan gå till bilen längre finns det här kvar. Det var inte bollen som var det viktiga, utan kamratskapet. Men bollen hjälpte till att hålla ihop det hela, säger Guy Hörnfeldt.