26 år efter guldet – nu vill Pia Hansen tillbaka till OS

Pia Hansen har tagit OS-guld, satt olympiskt rekord och vet vad som krävs för att prestera i de största tävlingarna. Nu ska hon använda den erfarenheten i en ny roll som förbundskapten för Sveriges olympiska lerduveskyttar i skeet och trap. Målet är att vara på plats i Los Angeles 2028.

För 26 år sedan skrev Hansen historia i Sydney. Hon tog Sveriges första OS-guld i skytte på 28 år när hon vann dubbeltrap, och det med ett dåvarande olympiskt rekord. Fyra år senare, i Aten 2004, tävlade hon i sitt sista OS. Nu, 22 år senare, hoppas hon återvända till en OS-by – den här gången som ledare.

Hansen har en tydlig uppfattning om vad en förbundskapten ska vara – och inte vara. Hon säger att hon lärt sig av tidigare förbundskaptener, både sådana som varit glada, pigga och stöttande och sådana som tagit åt sig äran av skyttarnas framgångar.

– Det är dem jag har lärt mig av. Hur man inte ska vara, säger hon och fortsätter:

– Jag hade svårt för dem som tog åt sig äran för det jag gjorde. Det kommer jag inte göra nu. Det är ju inte förbundskaptenen som skjuter.

Hon vill se de svenska skyttarna som individer med olika behov. Det kan låta självklart i en individuell sport, men för Hansen handlar det om att skapa förutsättningar snarare än att pressa alla genom samma mall.

Victoria Larsson är en av skyttarna som ska bära satsningen. Hon är världsfyra i skeet och har starka resultat bakom sig: andraplats i världscupen i italienska Lonato i juli och EM-brons i oktober. Även Henrik Jansson, rankad 33:a i herrarnas skeet, tog EM-brons.

Larsson menar att Hansens bakgrund ger trygghet.

– Pia har bra koll på hur det fungerar ute på tävlingar, hon har ju varit med om samma saker själv. Det känns kul, säger hon.

Hansen har varit tydlig med att hon vill nå medaljer, inte bara delta. Målet för Los Angeles är tre medaljer i lerduveskytte.

– Jag var väldigt ambitiös när jag sa det, men jag tänker att man ska kunna ta någon medalj på både herr- och damsidan i skeet och även i trapen, säger hon.

Victoria Larsson håller med om att det är tufft, men inte omöjligt.

– Absolut, det är inte omöjligt. Men vi måste ta oss till OS innan vi kan vinna medaljerna, säger hon.

Vägen mot OS börjar i Doha i Qatar, där VM är den första tävlingen där kvotplatser till Los Angeles 2028 kan säkras. Att komma till start som topprankad innebär press, något Larsson känner igen.

– Den största pressen kommer alltid från sig själv, men man vet att man ligger bra till i rankingen. Det ger självförtroende, men också en del press, säger hon.

Skulle VM sluta utan kvotplats är det ingen anledning till oro. Det finns fler tävlingar där biljetten till Los Angeles kan säkras. Däremot skulle en tidig kvotplats göra planeringen enklare och minska resandet.

– Du ska ju få det att stämma just den dagen, säger Hansen, som vet att marginalerna är mycket små.

Den som lyckas behålla kylan när det gäller vinner, oavsett om man är världsetta eller världsfyra. Hansen beskriver sig själv som mentalt stark under sin karriär.

– Jag tryckte undan allt under tävlingar och lät ingen sätta någon press på mig. Alla tänker inte så, det är lätt att påverkas på ett OS. Det är en sak man hoppas kunna ge tillbaka till dem som skjuter nu, säger hon.

Sverige har en lång historia i lerduveskytte. Laget tog OS-brons i trap redan 1920, och genom åren har det blivit fler medaljer: silver för Lars-Göran Karlsson 1980, Håkan Dahlby 2012 och Marcus Svensson 2016, samt brons för Hans Liljedahl 1952. Pia Hansen är den senaste svenska skytt som tagit OS-guld; samma år vann Jonas Edman guld i frigevär. Sedan dess har svenska skyttar nått silver som bäst. Nu hoppas Hansen att hennes lag ska bryta den trenden.