De första åtta omgångarna av SHL har präglats av flera omdiskuterade domslut, i synnerhet när det gäller mål där utespelare befunnit sig i målgården. Såväl bortdömda som godkända mål har väckt frågor om regelns tillämpning och om besluten verkligen är konsekventa. SHL:s domarchef Tomas Thorsbrink har kallat klubbarnas sportchefer till ett extrainsatt möte för att reda ut frågorna.
Ett av de senaste exemplen kom i mötet mellan Luleå och Brynäs. Luleås Mathias Bromé trodde att han hade kvitterat sedan han styrt in ett skott framför Brynäsmålvakten Magnus Chrona. Efter en videogranskning dömdes målet dock bort. Anledningen var att Bromé stod i målgården.
Bara två dagar tidigare hamnade Djurgården i en liknande situation. I Charles Hudons övertidsavgörande mot Växjö befann sig Nils Åman framför målvakten Ludvig Persson. Målet godkändes efter granskning, trots att Åman var inne i målgården. Växjös huvudtränare Björn Hellkvist var tydligt kritisk till beslutet.
– Med en spelare i målgården är det svårt för Ludvig att göra sitt jobb. Han kan inte komma ut till målgårdslinjen där han ska vara. Det är helt omöjligt, sa Hellkvist på presskonferensen efter matchen.
Även Djurgårdens tränare Robert Kimby medgav efteråt att han var en aning subjektiv i sin bedömning av situationen.
Är målen likadana? Enligt Tomas Thorsbrink är svaret nej. Han pekar på att Nils Åman åkte in i målgården under skottet och sedan backade till målgårdslinjen, medan Mathias Bromé stod stilla längre in i området. Besluten ska alltså inte ha varit motsägelsefulla.
– Tänk dig att målgården är en pool full av krokodiler. Då måste spelaren som åker in förstå att han kan klara sig – eller bli biten, säger Thorsbrink.
Regeln innebär att en utespelare aldrig får störa målvakten fysiskt. När det gäller skymning är det dock tillåtet att vara i målgården, men inte om spelaren har en hel skridsko över gränsen och samtidigt skymmer målvakten. Har spelaren skridskorna på målgårdslinjen ska målet i stället godkännas.
Alla situationer är inte lika lätta att bedöma. Förra veckan kallade Thorsbrink därför SHL-klubbarnas sportchefer till möte. Bakgrunden var bland annat ett kontroversiellt mål av Skellefteå mot Timrå som godkändes utan att granskas. I situationen hamnade Skellefteås Mikkel Aagaard i målgården tillsammans med tre Timråspelare och tycktes trycka sin klubba på målvaktens benskydd, innan Rickard Hugg kunde lägga in pucken.
– Där skedde ett internt fel mellan domarna på isen och videorummet. Den situationen skulle domaren ha gått in och tittat på. Om utfallet sedan hade blivit ett godkänt eller bortdömt mål är inte poängen. Missen var att man inte granskade målet närmare, säger Thorsbrink.
I lördags granskades däremot Frölundas mål mot Björklöven. Precis som i Skellefteåfallet var det mycket trafik framför målvakten, men till skillnad från Skellefteå gick beslutet emot Frölunda. Graeme Clarke ansågs störa Björklövens målvakt, trots att han till synes blev knuffad in i situationen. Kedjereaktionen började med att Björklövens Josiah Didier knuffade Patrik Puistola in i Clarke och målvakten Frans Tuohimaa, som for omkull och låg på rygg när pucken gick i mål.
TV4-experten Petter Rönnqvist förstod inte det beslutet.
– Jag begriper det inte. För mig är det ett klockrent mål. Jag blir bara mer och mer förvirrad för varje omgång och varje bedömning vi har, sa han i studion efter Frölundas bortdömda mål.
Enligt Rönnqvist hade Clarke en skridsko i målgården, vilket är tillåtet så länge målvakten inte störs. Han ansåg att kontakten med målvakten var lätt och att den inte borde ha lett till bortdömt mål.
Tomas Thorsbrink håller dock inte med. Han menar att domaren fattade rätt beslut.
– Där gjorde man bedömningen att det avgörande var att en Frölundaspelare själv tagit sig in i målgården och kommit åt målvakten, säger han.
Debatten lär fortsätta. Frågan om var gränsen går för spelare i målgården är återkommande, och med videogranskningens ökade betydelse har varje situation börjat analyseras i detalj. För SHL:s domare handlar det om att hitta en linje som upplevs som tydlig – men varje helg visar att det är lättare sagt än gjort.
