Enligt uppgifter till den brittiska tidningen The Guardian kan de avslutande samtalen om en motkandidat till Gianni Infantino hållas redan i veckan. Det är det europeiska fotbollsförbundet Uefa som tillsammans med allierade förbund försöker enas om ett alternativ till den sittande Fifa-ordföranden. Valet äger rum i mars 2027, men senast den 18 november måste en utmanare presenteras. Annars väntas Infantino kunna väljas om för en fjärde mandatperiod utan större motstånd.
Sverige är ett av de länder som tydligt deklarerat att förtroendet för Infantino är slut. Simon Åström, ordförande för Svenska fotbollsförbundet, säger till DN att arbetet med att hitta en kandidat är allt annat än enkelt. Infantino har ett starkt stöd runt om i världen, och en motkandidat får inte tas fram enbart för sakens skull. Det måste vara en person som både kan driva Fifas utveckling i rätt riktning och få ett brett stöd över konfederationerna.
Åström beskriver det som att opinionen kring Infantino har svängt markant de senaste månaderna. Inför sommarens VM upplevde han att det fanns en kraftfull uppslutning kring schweizaren. Då fanns få tecken på att ett maktskifte var möjligt. Men efter avstängningen av Balogun under turneringen, och framför allt efter avslöjandena om den så kallade Fifa Forward Enterprise-affären, förändrades läget. Det senare handlar om planer på att sälja ut delar av fotbolls-VM, något som väckt stark kritik och lett till krav på mer transparens i förbundets ekonomiska strukturer.
Det var efter detta som en rörelse växte fram i fotbollsvärlden. Uefa har lett arbetet med att få fram ett alternativ och har begärt att få se all relevant dokumentation kring Fifa Forward Enterprise. Fifa har fått en tidsfrist som löper ut under måndagen den 2 november. Däremot har Uefa inte specificerat vilka åtgärder som kan bli aktuella om dokumenten inte överlämnas.
Flera namn har redan cirkulerat i spekulationerna. Victor Montagliani, ordförande för det nordamerikanska fotbollsförbundet Concacaf, har länge setts som en tänkbar kandidat. Han företräder västvärlden utan att vara europé, men har själv sagt att han inte är intresserad. Uefa:s ordförande Aleksander Ceferin har också avböjt. Arsène Wenger, tidigare Arsenal-manager och i dag utvecklingschef på Fifa, nämns ofta som en drömkandidat med brett internationellt stöd, men han uppges inte vara intresserad av att bli högsta ansvarig.
Asiens fotbollsförbund AFC och dess ordförande Schejk Salman bin Ebrahim al-Khalifa har nyligen meddelat att man stödjer Infantino, trots tidigare spekulationer om att han skulle kunna utmana. Lise Klaveness, ordförande för Norges fotbollsförbund, är den enda kvinna som hittills nämnts. Hon har varit en tydlig kritiker av hur Fifa styrs, men det råder tveksamhet kring om fotbollsvärlden är redo för en kvinnlig ordförande. Hon har i alla fall fått stöd från en annan omdiskuterad Fifa-profil: Sepp Blatter.
Även Mattias Grafström, generalsekreterare på Fifa, har förts fram som en möjlig kandidat. Han har samma roll som Infantino hade när han själv valdes till president. Grafström är relativt okänd i sammanhanget och har de kontakter som krävs, men hans nära band till Infantino kan vara ett problem. Det skulle både kunna göra honom ovillig att ställa upp och göra honom till en för svag symbol för förnyelse.
Simon Åström vill inte diskutera namn på tänkbara motkandidater. Däremot säger han att det inte nödvändigtvis behöver vara en europé. Om Europa går fram med en egen kandidat finns en överhängande risk att man hamnar i minoritet och att utmaningen blir en ren symbolhandling. Det skulle inte leda till den förändring som kritikerna vill se.
Han understryker också att det inte bara handlar om att byta ut en ordförande. Minst lika viktigt är arbetet med reformpaketet för Fifas styrelsestrukturer, beslutsprocesser, demokratiska principer, transparens och insyn. Utan sådana reformer riskerar ett kandidatbyte att bli en ytlig förändring.
Trots det hårdnande motståndet har Infantino inlett en charmoffensiv. Han har bland annat lovat att ge 250 miljoner kronor till vart och ett av Fifas 211 medlemsförbund. Det har bidragit till att den annars kompakta kritiken börjat luckras upp.
Åström säger att lite i detta arbete förvånar honom. Saker ändras snabbt, och ett uttalande från en konfederation innebär inte att alla medlemsförbund röstar i enlighet med det på en kongress. Först när en verklig motkandidat finns på plats går det att testa hur starkt stödet för Infantino faktiskt är. På frågan om han känner tillförsikt svarar han att det både är förhoppningen och målbilden – men att det återstår att se om de når ända fram.
