90-åriga IngaLill skänker bort 25 000 böcker: ”De måste ta rubbet”

I den rosa ladan med mossbelagt tak i Södra Mellby utanför Kivik står böckerna tätt packade från golv till tak. Handskrivna skyltar markerar ämnen som trädgård, arkeologi och historia. Men nu ska allt bort. Efter flera decennier är det dags att stänga antikvariatet Lappri böcker.

IngaLill Högberg lyser med ficklampa över de nötta bokryggarna i det dunkla stallet. Hon berättar att människor genom åren kommit med bärkassar fyllda av böcker och bett henne ta hand om dem. Många klarar inte av att slänga böckerna, och allra minst att bränna dem.

Det var på 1980-talet som IngaLill Högberg och hennes make Henri startade antikvariatet i den gamla prästgårdens stall. Maken var den drivande kraften bakom verksamheten och tillbringade sina sista somrar här ute bland böckerna. Han tyckte om att prata med besökare och dela sin kunskap.

När maken gick bort för tolv år sedan tog IngaLill över driften på egen hand. Men det blev aldrig riktigt detsamma. Nu har hon bestämt sig för att låta samlingen gå vidare till någon annan.

Ett unikt katalogiseringssystem

IngaLill Högberg visar vägen mellan de smala gångarna i det gamla stallet. Här råder en egen logik bland hyllorna med lokalhistoria, deckare och skönlitteratur. Systemet är hemmagjort och har vuxit fram genom årtionden av sortering och organisering.

Antikvariatet följer inte bibliotekens standardiserade katalogisering. I stället har paret Högberg utvecklat sitt eget system. På nedre hyllorna finns sport, sedan följer en avdelning med marint innehåll om båtar och sjöfart. Längre bort finns en sektion märkt ”kvinnosaker”. Deckare står alfabetiskt ordnade i ett rum, skönlitteratur i ett annat.

Paret Högberg flyttade från Göteborg till Skåne på 1960-talet. Båda arbetade som journalister innan de senare övergick till översättningsarbete och förlagsverksamhet. Antikvariatet började som en liten hörna, växte till ett rum och till slut fyllde böckerna hela ladan.

Från loppisar till ovanliga fynd

Böckerna kommer från loppisar och gåvor från närområdet. Ibland har hela påsar lämnats utanför dörren. För ett par år sedan innehöll en sådan påse en bok som visade sig vara tryckt i början av 1700-talet.

IngaLill Högberg reagerade direkt på det grova pappret. Boken handlade om insjöfiske i Sverige och såldes senare på auktion för 10 000 kronor. Hon tror att någon hade ärvt den utan att förstå dess värde.

Totalt uppskattar IngaLill Högberg samlingen till omkring 25 000 volymer. Många av dem ligger numera också ute till försäljning online på sajter som Bokbörsen. Uppskattningen har gjorts genom att räkna böcker i en hylla, sedan antalet hyllor, och därefter göra en beräkning.

Frånsett den sällsynta fiskeboken håller sig antikvariatet inte med rariteter. Det här är böcker som ska läsas, betonar IngaLill Högberg. Men sedan ett år tar hon inte längre emot fler böcker. Insikten har kommit att det inte går att fortsätta i samma takt.

Åldern tar ut sin rätt

IngaLill Högberg har fyllt 90 år. Hennes barn har förbjudit henne att klättra på stegen till de översta hyllorna. Hon vill inte heller lämna över ansvaret för den enorma samlingen till dem när hon själv är borta.

Samtidigt lever hon ett aktivt liv med uppdrag inom lokalpolitiken för Liberalerna och skrivande i magasinet På Österlen. Antikvariatet hinns helt enkelt inte med längre. Det finns inte en chans att hon skulle hinna ha öppet, förklarar hon, eftersom hon är iväg på så mycket annat.

Att försöka sälja böckerna tror hon är utsiktslöst. En kollega i Simrishamn försökte häromåret, men lyckades inte trots olika erbjudanden. Marknaden för antikvariat och fysiska bokhandlar har förändrats drastiskt de senaste åren, med ökad konkurrens från digital försäljning och förändrade läsvanor.

Söker någon att ta över

Nu hoppas IngaLill Högberg i stället kunna hitta någon som vill ta över hela samlingen. Efter en intervju i Ystads Allehanda hörde ett par spekulanter av sig, men ännu har inget lett vidare. Hon sprider informationen i alla kanaler hon kan komma på och får hjälp av sina barn.

Hon har redan en föreställning av den perfekta övertagaren. Hon ser framför sig en nybliven pensionär som vill ha något meningsfullt att göra. Inte alla kan spela golf, resonerar hon. Man skulle kunna ordna författarsamtal och hitta på olika aktiviteter kring böckerna.

Egentligen har hon bara ett enda krav. Ingen får komma och plocka ut godbitar, för då står hon kvar med resten och måste ändå köra till tippen. Den som tar över måste ta hela samlingen, rubbet inkluderat.

Tillsammans med barnen har IngaLill Högberg börjat gallra ut en del av böckerna. Det krävs logistik om man ska packa ihop allt, förklarar hon. Om man bara river ner hyllorna blir det samma jobb för personen som tar över.

Det som en gång började som en liten sidoverksamhet har vuxit till en omfattande boksamling som vittnar om decennier av läsande, samlande och kunskapsförmedling. Nu söker IngaLill Högberg någon som vill föra arvet vidare och ge böckerna ett nytt liv.