Fler larmar – men internatens tystnad består

Tre pojkar i 17–18-årsåldern sitter häktade, misstänkta för bland annat grovt sexuellt ofredande, grovt olaga tvång och misshandel. Händelserna ska ha inträffat i början av oktober på Sigtuna humanistiska läroverks internat, SSHL. Pojkarna nekar till brott. Enligt åklagaren handlar det inte om nollning.

För historikern Petter Sandgren, som forskar om kulturen på svenska internatskolor, väckte beskedet omedelbart associationer till tidigare händelser.

– Nu är de i gång igen. Det var den första tanken, säger han.

Han satt i en taxi när han hörde nyheten. Även chauffören suckade och skakade på huvudet. Men Sandgrens andra tanke var mer optimistisk.

– Det verkar som att attityden har förändrats, vilket gör att fler och fler anmäler sådana här saker.

Sigtuna humanistiska läroverk är en av Sveriges mest anrika internatskolor. Internatskolorna är få men har en särställning: de kombinerar utbildning med boende på campus och präglas ofta av långa traditioner och starka sociala hierarkier. SSHL och Lundsbergs skola hör till de mest kända exemplen.

Internatskolemiljön är unik i svensk skolkontext. Eleverna bor, äter och studerar tillsammans, ofta långt från föräldrarna. Det kan skapa en stark sammanhållning, men också en tystnadskultur när något går fel.

Just den hierarkiska kulturen menar Sandgren är en del av problemet. När uppgifter om övergrepp blir kända är det vanligt att både föräldrar och elever ställer sig bakom skolan. Ett tydligt exempel kom i våras, när författaren Camilla Läckberg och hennes son Charlie, som går första ring på Lundsberg, försvarade skolan efter att den kritiserats hårt i en SVT-dokumentär. De skrev att de trivs bra och att mediebilden var alltför svartvit.

Enligt Petter Sandgren är reaktionen typisk.

– Man kan också konstatera att de som anmäler blir utfrysta på skolorna, både av föräldrar och elever, säger han och hänvisar till flera fall efter händelserna i Sigtuna.

Varför är det så?

– Man tycker egentligen att allt är som det ska, att de äldre ska styra de yngre, eftersom många upplevde samma sak själva under sin tid på internat.

Han beskriver en lojalitetskultur där gruppen går före individen. Att berätta om övergrepp eller kränkningar uppfattas lätt som att svika sitt kollektiv. I Lundsbergsdokumentären framträdde inte en enda elev öppet inför kameran. Det förvånar inte Sandgren.

– Det är ju en skola, herregud, varför måste en elev som berättar att hon blivit spolad i toaletterna dölja sig bakom en huvtröja, som brukar förknippas med helt andra sammanhang.

Han menar att internatskolornas fostrande ideal – att klara sig själv, stå på egna ben, få skinn på näsan och använda vassa armbågar – bidrar till att upprätthålla tystnaden. Det som i andra sammanhang skulle kallas kränkningar kan här framstå som en del av en tuff men utvecklande uppväxt.

Sandgren har också egen erfarenhet av förändringsarbete. Han satt i styrelsen för Lundsbergs skola mellan 2016 och 2019, efter den uppmärksammade strykjärnsincidenten 2013. Ledningen ville att han skulle hjälpa till att reformera kulturen.

Blev det någon förändring?

– Nej, därefter har det ju framkommit mycket annat. Det visar bara hur det tuffar på som vanligt trots alla försök att bryta strukturerna.

Sigtunaskolans styrelseordförande Paula Guillet de Monthoux skriver i ett uttalande att styrelsen är ”högst medveten om de risker som en internatmiljö medför”. Skolchefen Sofia Kinberg vill i nuläget inte kommentera händelsen, enligt ett mejl till Dagens Nyheter.

De tre pojkarna sitter häktade medan utredningen pågår. Det återstår att se om den leder till åtal, men debatten om internatskolornas kultur lär knappast tystna. För Petter Sandgren är det tydligt att frågan är större än enskilda fall. Det handlar om ett system där tystnad och lojalitet värderas högt. Så länge den kulturen består, menar han, kommer liknande händelser att fortsätta anmälas – och ifrågasättas.