Fler väljer bort viktig spruta till nyfödda

Allt fler svenska föräldrar väljer att avstå från den rutinmässiga K-vitaminspruta som erbjuds nyfödda barn direkt efter födseln. En ny omfattande registerstudie visar att andelen barn som inte får sprutan mer än fördubblats sedan 2006, vilket väcker oro bland läkare och forskare.

K-vitaminsprutan ges till nyfödda för att minska risken för allvarliga inre blödningar under barnets första sex månader. Trots att behandlingen varit standard i stora delar av världen sedan 1960-talet, väljer nu en växande grupp föräldrar att tacka nej.

Eleni Simatou, doktorand och barnneurolog vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna, konstaterar att trenden är oroande. Hon har tillsammans med sina kollegor genomfört den första svenska kartläggningen av hur vanligt det är att föräldrar avstår från K-vitaminsprutan.

Forskarna har granskat data från över två miljoner barn som föddes i Sverige mellan 2003 och 2021. Resultaten visar en tydlig uppåtgående trend. År 2006 fick 0,66 procent av de nyfödda, motsvarande 667 barn, inte sprutan. Till 2021 hade andelen stigit till 1,50 procent, vilket innebär att 1 619 barn gick miste om behandlingen det året.

Även om ökningen sker från en låg nivå framhåller Simatou att utvecklingen är väldigt oroande, särskilt med tanke på de medicinska konsekvenserna.

Studien, som publiceras i den ansedda medicinska tidskriften Jama Pediatrics, visar tydliga skillnader i hälsorisker mellan barn som får och inte får K-vitaminsprutan. Forskarna jämförde de två grupperna och fann att risken för blödningar var dubbelt så hög hos barn som inte fick sprutan. Ännu mer alarmerande är att risken för hjärnblödning var tre gånger så hög.

Konsekvenserna av en allvarlig hjärnblödning kan vara förödande. Enligt Simatou kan barnet i värsta fall dö eller få svåra funktionsnedsättningar som påverkar resten av livet.

Forskarna undersökte även en alternativ behandlingsform där barnet i stället får K-vitamin som droppar i munnen, administrerade av föräldrarna. Dessa droppar ska ges en gång i veckan under tolv veckor. Resultaten visar dock att även denna metod medför betydande risker.

Barn som fick K-vitamin via droppar hade mer än dubbelt så hög risk för blödningar under sitt första halvår jämfört med barn som fick sprutan. Under den första månaden var risken nästan fyra gånger så hög.

En förklaring till den ökade risken kan vara att barnet har en oupptäckt lever- eller mag-tarmsjukdom som gör att K-vitaminet inte tas upp ordentligt i kroppen. I sådana fall förblir barnet oskyddat trots att föräldrarna ger dropparna enligt anvisningarna.

Ett ytterligare problem är att föräldrar ibland slutar ge dropparna efter ett tag när barnet verkar må bra. Sprutan däremot ges endast en enda gång vid födseln och kräver ingen uppföljning från föräldrarnas sida.

Bakom föräldrarnas beslut att avstå sprutan finns flera olika skäl. Enligt Simatou visar studier att en del felaktigt tror att sprutan är ett vaccin som kan vara skadligt för barnet. Vissa är rädda för biverkningar eller anser inte att vitaminet är nödvändigt eftersom de inte fullt ut förstått att det kan förebygga blödningar längre fram i tiden.

Religiösa eller kulturella skäl spelar också in för vissa föräldrar. Det vanligaste skälet är dock att föräldrarna inte vill att barnet ska få ont av injektionen.

Simatou betonar vikten av att balansera risken för kortvarig smärta mot de potentiellt allvarliga konsekvenserna av att inte få sprutan alls. Sprutan ges vanligen i lårmuskeln medan barnet ligger hos mamman och ammar. Forskning visar att amning kan lindra smärta hos nyfödda barn.

Studien identifierar även en särskild riskgrupp. Bland barn som föds hemma är andelen som inte får K-vitaminsprutan betydligt högre. Under åren 2018 till 2021 saknade nästan två av tre barn födda hemma dokumentation om att de fått injektionen. Dock är antalet hemförlossningar i materialet relativt litet – 396 barn under fyraårsperioden – vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser. Den höga siffran kan också delvis förklaras av underrapportering.

För att vända den oroande utvecklingen förespråkar forskarna att informationen om K-vitaminets betydelse ska ges tidigare och vara tydligare i mödravården. Om föräldrarna får veta hur viktigt vitaminet är redan under graviditeten, före barnets födelse, slipper barnmorskorna försöka övertyga föräldrarna vid förlossningen när stressnivåerna redan är höga.

Simatou föreslår att frågan också kan tas upp på eftervårdsmottagningen, BB, när familjen haft tid att landa och kan vara mer mottaglig för ett samtal med en barnläkare. En sådan strategi med tidig och upprepad information skulle kunna bidra till att fler föräldrar väljer att ge sina barn det skydd som K-vitaminsprutan erbjuder.