I Stockholms vatten pågår en ovanlig form av miljöarbete. Varje vecka, oavsett väderlek, tar sig frivilliga dykare ned i stadens kanaler och sjöar för att ta upp det skräp som hamnat på botten. Projektet Hands 2 Ocean, förkortat H2O, startade 2018 och har vuxit till att omfatta 300 aktiva volontärer som tillsammans bekämpar nedskräpningen under vattenytan.

Vid kajen i Liljeholmen håller Drutten Nygren från H2O en säkerhetsgenomgång innan dagens dykning. Han pekar ut var räddningsboxen finns placerad, även om han betonar att de hoppas slippa använda den. Säkerheten står alltid i fokus när volontärerna förbereder sig för att utforska det sju meter djupa vattnet, där temperaturen ligger på 19 grader.

De frivilliga är uppdelade i två grupper med olika uppgifter. Volontärer med dykarlicens får hoppa i vattnet för att leta efter skräp på botten, medan de som stannar på land fungerar som så kallade repdragare. Repdragarnas viktiga uppgift är att dra upp det skräp som dykarna hittar samt att hela tiden hålla koll på att dykarna är säkra under sina utflykter under vattenytan.

Det som hittas på bottnen är långt ifrån vanligt hushållsavfall. Enligt Nygren har organisationen påträffat allt från toaletter och blybatterier till vapen och narkotika. Men förändringen i vad som slängs i Stockholms vatten är tydlig. Gamla blybatterier från båtklubbar, som tidigare var ett vanligt fynd, har blivit allt mer sällsynta. Istället har en ny typ av miljöbov dykt upp.

Under de senaste åren har elsparkcyklar blivit den dominerande formen av skräp i vattnet. Organisationen har dragit upp hela 1 800 elsparkcyklar, vilket motsvarar cirka 48 ton. Nygren pekar på att det framför allt är unga människor som ligger bakom denna typ av nedskräpning, till skillnad från tidigare då äldre generationer var mer synliga i sitt slängande av avfall.

Efter bara drygt en timmes arbete vid Liljeholmen har volontärerna lyckats ta upp flera elsparkcyklar, varukorgar, burar, elektronik, cyklar och armeringsjärn som lämnats kvar efter byggarbeten. Peder Oscarsson, en av repdragarna, har redan dragit upp tre elsparkcyklar som alla fått en påfallande lila färg.

Den ovanliga färgen är ett tecken på allvarliga miljöproblem. Färgförändringen beror på en kemisk reaktion från batterierna i elsparkcyklarna. När batterierna läcker bildas färgade metallföreningar som är mycket giftiga för den akvatiska miljön. Elsparkcyklarna innehåller tungmetaller som absolut inte hör hemma i stadens sjöar och kanaler, förklarar Oscarsson.

Anna Sjöman, som varit med sedan projektets start, är parad ihop med Oscarsson under dagens dykning. Trots att hon hittat mest skräp av alla dykare känner hon sig inte helt nöjd. Sikten på botten är dålig, vilket försvårar arbetet. Hon planerar redan att återvända för ytterligare en omgång för att försäkra sig om att området är ordentligt städat.

På kajen sorteras allt skräp noggrant i stora vita påsar innan det transporteras vidare till miljöstationer. Men ibland kan volontärerna göra mer än bara städa. Sjöman berättar att de vid flera tillfällen lyckats rädda bilder från telefoner och datorer som hittats i vattnet, och då försöker de spåra de rättmätiga ägarna.

En av dagens mer spektakulära fynd är en rostig registreringsskylt. När volontärerna söker upp numret visar det sig tillhöra en Mercedes-Benz. Men när dykarna hittar bilen på botten upptäcker de att det istället är en Volvo. Enligt Nygren har bilen troligtvis legat där sedan innan kajen byggdes och var med största sannolikhet stulen. Eftersom bilen väger flera ton måste den ligga kvar tills en kran kan komma och lyfta upp den.

För volontärerna är arbetet en blandning av glädje och besvikelse. När inget skräp hittas är ingen gladare än de, samtidigt som det också innebär ett tråkigt dyk. När det däremot finns mycket att ta upp blir det både roligt och tillfredsställande, trots att det signalerar ett fortsatt problem med nedskräpning i Stockholms vatten. Projektet fortsätter sitt viktiga arbete vecka efter vecka, år efter år, i kampen för renare stadsmiljöer.