Hällristning återfunnen – men ska begravas igen

I Tanum görs ny hällristningsfynd med hjälp av historisk skiss

En större hällristning från bronsåldern har nyligen återupptäckts i Tanum i norra Bohuslän efter att ha legat dold under en skogsväg i generationer. Fyndet gjordes möjligt tack vare en nästan 200 år gammal skiss, vilket återigen visar på områdets arkeologiska rikedom.

Tanums hällristningsområde, som sedan 1994 finns med på UNESCO:s världsarvslista, är känt för sina drygt 600 dokumenterade hällristningar. Trots den omfattande kartläggningen fortsätter forskare att hitta nya eller återupptäcka tidigare kända ristningar som av olika anledningar har fallit i glömska.

Den senaste upptäckten har särskilt stort historiskt värde. Enligt Hans Lundenmark, antikvarie vid Vitlycke museum, gjordes fyndet med hjälp av teckningar från tidigt 1800-tal.

”Den här hällristningen är ju avbildad tidigare, men hade tappats bort kan man säga. Teckningarna finns på ett arkiv i Stockholm, som opublicerade manuskript bara,” förklarar Lundenmark.

Skisserna skapades av Carl Georg Brunius under hans studietid. Brunius, som senare skulle bli en framstående arkitekt och konsthistoriker, dokumenterade flitigt hällristningar i sin hemsocken Tanum. Hans noggranna arbete har nu, två århundraden senare, visat sig vara ovärderligt för den arkeologiska forskningen.

Den återfunna hällristningen är omfattande och inkluderar minst ett tiotal skepp, sex djur, tre fotsulor och flera skålgropar. Dessa motiv är typiska för bronsålderns bildspråk i regionen och kan dateras till perioden 1800-500 f.Kr. Sjöfartsmotiven är särskilt vanliga i Bohusläns hällkonst och vittnar om den dåtida kustbefolkningens nära relation till havet.

För närvarande ser den jordiga hällen inte särskilt imponerande ut. Lundenmark medger att den behöver tid att torka och genomgå noggrann rengöring innan dess fulla detaljer framträder. Efter dokumentation kommer hällen att genomgå en grundlig undersökning och 3D-skanning för att säkerställa att informationen bevaras för framtida forskning.

Intressant nog kommer hällristningen därefter att täckas över igen. ”Den kommer att skyddas och begravas och det kan ju låta lite tråkigt. Samtidigt är vi lite bortskämda med fina hällristningar, så den här skickar vi vidare till framtida generationer,” förklarar Lundenmark.

Detta förfarande är standard inom kulturarvsvården för att skydda känsliga fornlämningar från väder, föroreningar och mänsklig påverkan. Exponering för moderna miljöfaktorer kan påskynda nedbrytningen av dessa flera tusen år gamla ristningar.

Medan denna hällristning nu har återfunnits, fortsätter en annan av Brunius avbildningar att gäcka forskarna. Enligt hans dokumentation finns det ytterligare en omfattande häll med minst 200 enskilda ristningar vars exakta läge förblir okänt, trots upprepade försök att lokalisera den.

”Det finns beskrivningar från början på 1900-talet om att man har letat. Och nu har vi gjort några försök de senaste veckorna,” säger Lundenmark. ”Det är jättekonstigt eftersom den är så pass stor. Men den har på något sätt försvunnit ur det kollektiva minnet.”

Tanums världsarvsområde fortsätter att vara ett viktigt forskningsfält för arkeologer och historiker. De ständigt pågående upptäckterna belyser hur mycket som fortfarande finns att lära om bronsålderns kultur och symbolspråk i Skandinavien.

Hällristningarna i Tanum representerar ett av de mest omfattande och välbevarade områdena med förhistorisk konst i norra Europa. De ger värdefulla inblickar i forntida människors liv, tro och samhällsstruktur under en period då metallhantverk introducerades i Norden och nya handelsförbindelser etablerades med kontinenten.

Återupptäckten visar också på vikten av historiska arkiv och dokumentation. Utan Brunius noggranna avbildningar skulle denna hällristning kanske ha förblivit dold under skogsvägen i ytterligare generationer.