S-ledaren: ”Går i full opposition mot en Tidö 2-regering”

Ulf Kristersson har fått förlängt sonderingsuppdrag för att undersöka möjligheterna att bilda en regering bestående av Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Beskedet kommer efter att Sverigedemokraterna på fredagen meddelade att partiet inte längre kräver ministerposter i en ny regering. I stället kommer SD att tolerera en Kristersson-ledd regering genom att avstå i en kommande statsministeromröstning, uppgav SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Därmed öppnas en väg för en borgerlig fyrpartiregering, men frågan är hur en sådan konstellation skulle fungera i praktiken. Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson har snabbt markerat avstånd. I ett inlägg på Instagram skriver hon att S skulle gå i full opposition mot en regering som bygger på M, L, KD och C, och att partiet inte kommer att medverka i några förhandlingar med en sådan regeringskonstellation.

Andersson menar att en sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraterna och i praktiken bli en fortsättning på Tidöregeringen, den koalition som styrde Sverige efter valet 2022 med M, KD och L i regeringsställning och SD som stödparti. Hon varnar också för att Centern skulle bryta mot ett av sina viktigaste vallöften om man ingår i en sådan uppgörelse.

”Vi arbetar vidare med full kraft för att bilda en regering som kan göra verklighet av den politik som svenska folket röstade för tidigare i höstas”, skriver Andersson vidare, med sikte på en rödgrön regering.

Centerns ledare Elisabeth Thand Ringqvist har dock gett uttryck för en mer flexibel hållning. Efter Åkessons besked meddelade hon att partiet är berett att stötta statsministerkandidater både från Socialdemokraterna och Moderaterna, även om Andersson fortsatt ses som den mest sannolika kandidaten. Ringqvist gav samtidigt M och S en vecka på sig att presentera ett så kallat totalpaket för hur de vill styra landet. De röda linjerna kvarstår: C vill inte sitta i en regering där Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna ingår.

Det politiska läget är komplext. Efter valet i september har inte något block fått egen majoritet, och förhandlingarna har dragit ut på tiden. SD är det största partiet inom det borgerliga blocket och har därför en nyckelroll. Genom att avstå från kravet på ministerposter försöker partiet underlätta för en borgerlig regeringsbildning, men samtidigt innebär det att SD hamnar i opposition – något som kan ge partiet större frihet att profilera sig inför nästa val.

För Centerpartiet är situationen känslig. Partiet har länge profilerat sig som ett mittenparti med tydliga avståndstaganden mot både V och SD. En uppgörelse med M-ledda partier, med SD som stödparti i riksdagen, skulle innebära att man accepterar ett samarbete som historiskt varit otänkbart. Därför är kravet på en bredare uppgörelse över blockgränsen en central del av C:s strategi.

Magdalena Andersson varnar för att en M, L, KD och C-regering skulle bli instabil, eftersom den i praktiken skulle vara beroende av SD i varje viktig fråga. Hon pekar på att SD:s tolerans inte innebär något aktivt samarbete, utan snarare att partiet kan fälla regeringen när det passar. Det skulle, enligt henne, göra Sverige svårstyrt.

Samtidigt har opinionsmätningar visat att en majoritet av väljarna tror att Andersson kommer att misslyckas med att bilda regering. Detta sätter press på socialdemokraterna att hitta en lösning, men också på Centern, som hamnat i en avgörande position. Om C väljer att stödja Kristersson kan det bli en historisk förändring av svensk politik, där blockgränserna suddas ut. Väljer C däremot att backa S, kan en rödgrön regering bli aktuell, med stöd från Vänsterpartiet i riksdagen.

De kommande dagarna blir avgörande. Både M-ledaren och S-ledaren förväntas presentera sina upplägg, och C-ledaren har utlovat en vecka för förhandlingar. Ingen partiledare har ännu gett några detaljer om vad ett totalpaket skulle innehålla, men frågor som energi, migration och ekonomi lär stå högt på agendan.

För väljarna innebär läget en fortsatt osäker period. Inga regeringsförhandlingar har formellt inletts, och det är oklart när en ny statsminister kan utses. Riksdagen väntas kalla till en ny statsministeromröstning inom kort, och där kommer samtliga partiers inställning att prövas. Oavsett utfall ser Sverige ut att gå mot en mandatperiod där minoritetsregeringar och komplexa uppgörelser blir norm, snarare än undantag.