”Vi älskar att dansa runt stången”

I Akalla by på Järvafältet pågår förberedelserna för fullt när midsommarhelgen närmar sig. De röda husen ligger inbäddade i försommargrönska, och människor från olika håll har samlats för att gemensamt fira en av Sveriges mest traditionella högtider.

För Larissa Badolo och hennes dotter Alicia är årets midsommarfirande något särskilt. Trots att de har firat här flera gånger tidigare, är det första gången de faktiskt deltar aktivt i förberedelserna. Förutom att hjälpa till med majningen har de också tagit sig an uppgiften att arrangera aktiviteter för att samla in pengar till Alicias handbollslag.

Larissa Badolo betonar vad som är det viktigaste med firandet – den gemenskap som uppstår när människor möts över kulturella gränser. Hon beskriver dagen som den finaste på året, där det inte spelar någon roll varifrån man kommer eller vad man heter. Alla samlas helt enkelt som en enhet för att fira tillsammans.

Akalla by representerar på många sätt ett modernt Sverige där midsommarfirandet har blivit en mötesplats för människor med olika bakgrund. Traditionen, som djupt förankrad i svensk kultur, har utvecklats till att inkludera en bredare grupp deltagare som tillsammans håller högtiden vid liv.

Byns ordförande Janne Bergman leder arbetet med att klä midsommarstången, tillsammans med frivilligarbetarna Jan Hagberg och Anders Karlberg. Deras insats är avgörande för att firandet ska bli av, och de representerar det ideella engagemang som många föreningar runt om i landet är beroende av för att kunna arrangera midsommarfiranden.

Bland de som kommit för att hjälpa till finns också Moa Brink och hennes dotter Alva, som har gjort det till en tradition att vara med och löva stången de senaste åren. För Moa betyder midsommar början på sommaren på riktigt, och firandet väcker starka minnen från barndomen.

Hon berättar om sin mormor som brukade binda blomsterkransar och lärde henne konsten. Dessa barndomsminnen har hon nu fört vidare till sin egen dotter. Men det är inte bara kransen och stången som är viktiga – jordgubbstårtan är enligt Moa en lika central del av firandet.

Midsommarfirandet i Akalla by visar också hur svenska traditioner tas emot och omfamnas av människor som flyttat hit från andra länder. Sarah Atherton från USA har bott i Sverige i ungefär tio år och har firat midsommar varenda år sedan hon kom hit. I år firar hon tillsammans med sina barn Zelma och Alexander.

För Sarah representerar midsommar något fundamentalt i svensk kultur – vikten av gemenskap och sammanhållning. Hon uppskattar särskilt hur traditionen med att dansa runt stången, inklusive den så kallade ”frog dance” eller grodleken, samlar människor på ett lekfullt och inkluderande sätt.

Sarah lyfter fram något som hon anser är särskilt vackert med Sverige – att det alltid finns någon liten förening som tar sig an att arrangera firanden som dessa. Denna föreningskultur, där ideella krafter möjliggör lokala traditioner och gemensamma upplevelser, är enligt henne en av landets styrkor.

Akalla bys midsommarfirande är ett exempel på hur lokala föreningar runt om i landet arbetar för att bevara och utveckla svenska traditioner. I takt med att Sverige blivit mer mångkulturellt har även midsommarfirandet förändrats från att vara en renodlat svensk tradition till att bli en gemensam högtid där människor med olika bakgrund möts.

Aktiviteterna som Larissa och Alicia arrangerat för att samla pengar till handbollslaget visar också hur midsommarfirandet kan kombineras med lokalt föreningsliv och engagemang. På så sätt blir firandet inte bara en kulturell manifestation utan också en praktisk möjlighet att stödja den verksamhet som är viktig för lokalsamhället.

När midsommarstången reses i Akalla by på Järvafältet är det resultatet av många människors gemensamma ansträngning. Från ordföranden och de frivilliga som klätt stången, till familjerna som kommit för att delta i firandet – alla bidrar till att hålla traditionen vid liv och göra den till något som förenar snarare än delar.