Anna-Lena Laurén: Att rysk propaganda ändrar ton är aldrig en slump

En historisk humanitär insats genomfördes i slutet av oktober när Ukraina och Ryssland för första gången sedan krigsutbrottet gemensamt evakuerade civila från den ryskockuperade staden Olesjky. Omkring 750 människor kunde lämna staden under ett eldupphör som höll i sex dagar – något som aldrig tidigare skett sedan invasionen inleddes 2022.

Det anmärkningsvärda samarbetet inleddes med en gemensam videoinspelning där de ukrainska och ryska ombudsmännen för mänskliga rättigheter, Dmytro Lubinets och Jana Lantratova, meddelade att en evakuering skulle genomföras. Först trodde många att videoinspelningen var fejk, eftersom ukrainska tjänstemän av princip vägrar att ställa upp på gemensamma bilder med ryska företrädare. Men Lubinets publicerade själv videon på plattformen X och bekräftade därmed dess äkthet.

Ännu mer uppseendeväckande var att statliga ryska tv-kanaler plötsligt började tala väl om Ukraina. De statliga kanalerna är Kremls förlängda arm och får noggranna instruktioner om hur de ska vinkla nyheterna. En tonförändring där är aldrig slumpmässig.

Jevgenij Popov, en av de mest framträdande propagandamakarna i rysk stats-tv, rapporterade ingående från platsen och uttalade sig positiva om samarbetet med Ukraina. Popov, som nyligen tog över talkshowen Vesti Nedeli på kanalen Rossija efter att stjärnan Dmitrij Kiseljov avgick i september, konstaterade att det är första gången i historien som två krigförande länder låter vapnen tystna för att rädda människor.

Olesjky ligger vid floden Dnipro, mitt emot det befriade Cherson. Stadens civilbefolkning har i flera år levt utan el, vatten och mediciner och har varit nära svält eftersom Ryssland inte har släppt igenom humanitär hjälp. Den 30 oktober genomfördes evakueringen med stöd av ett eldupphör som förhandlats fram med hjälp av USA:s första dam Melania Trump och påven Leo XIV.

Evakueringen var operationellt komplex. De ukrainska tjänstemännen kunde inte ta den kortaste vägen från Cherson över Dnipro eftersom frontlinjen ligger där. I stället flög de från Belarus till ryska Anapa och fortsatte därifrån till den ockuperade Krimhalvön. Från Krim tog de sig med buss till Olesjky.

Hundratals ukrainska flyktingar som valde att åka till Ukraina reste samma väg tillbaka genom ockuperat och ryskt territorium till Anapa, för att därifrån flyga till Homel i Belarus och slutligen ta sig över gränsen till regionen Tjernihiv i Ukraina. Andra invånare i Olesjky valde att stanna kvar eller åka till Ryssland.

De exakta siffrorna för hur många som valde Ukraina respektive Ryssland är inte officiellt bekräftade. Ukraina och Ryssland har kommit överens om att inte avslöja antalet evakuerade. En rysk krigsbloggare som var på plats rapporterade på Telegram att 17 bussar åkte till Ukraina men bara fyra till Ryssland. Uppgiften togs dock senare bort efter hård kritik i Ryssland.

Jämfört med tidigare försök till humanitära korridorer innebar insatsen i Olesjky något nytt. Vid Butja och Mariupol 2022 utlovade Kreml humanitära korridorer som sedan blev dödsfällor när ryska armén besköt civila som försökte fly. Den här gången höll vapenvilan i sex dagar, längre än något tidigare eldupphör sedan krigsutbrottet.

Frågan är vad detta betyder för den bredare konflikten. En permanent fred torde vara avlägsen, men alla krig slutar med att vapnen tystnar på något sätt. För Ukrainas del är det mest sannolika scenariot en frusen konflikt med en demarkationslinje. Innan en sådan situation kan uppnås måste både den ryska och den ukrainska befolkningen förberedas på ett annat narrativ än det krigsretoriska.

Evakueringen av Olesjky kan vara ett första steg i den processen. Det faktum att ryska statsmedier positivt uppmärksammat samarbetet med Ukraina tyder på att Kreml överväger att förändra sin retorik. Hur långtgående den förändringen blir återstår att se, men att döma av händelserna i slutet av oktober är något nytt på väg i konflikten.