De ryska lyxyachterna samlar damm i ”Londongrads” hamnar

I den södra hamnbassängen i Canary Wharf ligger lyxyachten Phi förtöjd, omgiven av Barclays, Citigroup och HSBC:s skyskrapor. Den 58 meter långa båten, byggd av det holländska varvet Royal Huisman, köptes 2021 av den ryske finansmannen Sergej Naumenko för 38 miljoner pund – motsvarande omkring 500 miljoner svenska kronor. Besättningen förberedde en Medelhavskryssning för familjen våren 2022, men efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förbjöd den brittiska kriminalpolisen NCA fartyget att lämna brittiskt farvatten. Phi har aldrig seglat på öppet hav. I stället täcker måsspillning lacken, och skyltar varnar för att övervakningskameror filmar kajen.

Phi är ett påtagligt exempel på vad som återstår av Londongrad – smeknamnet på den brittiska huvudstadens ryska finanselit. Uttrycket myntades redan 1931, men fick sitt genombrott efter Sovjetunionens fall. En liten grupp ryska affärsmän blev då extremt rika genom att köpa statliga företag och naturtillgångar till kraftigt underpris. Många sökte sig till London, som erbjöd internationella finansmarknader, prestigefyllda fastigheter och en trygg hamn för förmögenheter byggda inom bland annat olja, gas och metaller.

Storbritannien välkomnade de förmögna ryssarna med öppna armar. 2008 infördes ett särskilt visum för den som investerade minst två miljoner pund – omkring 26 miljoner kronor – i landet. Kritiska röster, däribland oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, varnade för vad de ryska pengarna innebar, men politikerna lyssnade i begränsad utsträckning. Oligarker donerade till det konservativa partiet och knöt kontakter med brittiska makthavare. Vid Tories sommarbal 2014 betalade en kvinna gift med en tidigare biträdande rysk finansminister drygt två miljoner kronor för att spela tennis med Boris Johnson och David Cameron.

Kopplingarna var omfattande. I februari 2022 var 31 ryska företag noterade på Londonbörsen, med ett sammanlagt värde på drygt 6 100 miljarder kronor. Mest känd bland oligarkerna var Roman Abramovitj, som köpte fotbollsklubben Chelsea 2003 och genom stora investeringar gjorde den till ett av Englands främsta lag. Enligt journalisten Catherine Belton, författare till boken ”Putins krets”, skedde köpet på Kremls uppdrag.

När kriget bröt ut markerade Storbritannien. Tillgångar med koppling till Kreml, värda omkring 380 miljarder kronor, frystes och över 3 000 personer, företag och fartyg sanktionerades. Dåvarande premiärministern Boris Johnson förklarade att ”vi måste ta uti med oligarkerna” – ett uttalande som av många uppfattades som hyckleri med tanke på hur länge politiker och finansiella institutioner hade omfamnat ryskt kapital. Abramovitj tvingades sälja Chelsea. Intäkterna på cirka 33 miljarder kronor skulle gå till krigsoffer i Ukraina, men har ännu inte betalats ut. Den brittiska regeringen har hotat med rättsliga åtgärder, och i skatteparadiset Jersey pågår en utredning om var försäljningspengarna ursprungligen kom ifrån. Oligarkens 15-rumsvilla mittemot Kensington Palace står i dag tom.

Trots sanktionerna fortsätter London att locka ryskt kapital. Fastighetsmäklaren Rosy Khalastchy på Beauchamp Estates, som säljer bostäder i 50-miljonerkronorsklassen och uppåt, uppskattar att det finns omkring 32 000 ryskägda bostäder i Storbritannien. Förmögna ryska familjer köper fortfarande, om än i det tysta, bostäder i London – ofta med pass från Cypern, Monaco eller Liechtenstein. Sanktionerade oligarker som Oleg Deripaska kopplas till fastigheter på Belgrave Square, där husockupanter tagit över ett av husen.

De frysta tillgångarna är dock inte konfiskerade. För att permanent beslagta oligarkernas egendom måste brittiska myndigheter bevisa att den härrör från kriminalitet, säger Lyra Nightingale, människorättsjurist på organisationen Redress, i en BBC-granskning av Abramovitjs skatteplanering. Sanktionerade ryssar får dessutom anlita Londonadvokater för att överklaga besluten – med kostnader som delvis täcks av det brittiska finansdepartementet. Rättsprocesserna har bara börjat. Kaptenen på yachten Phi har hotat med ett skadeståndskrav som han beskriver som ”enormt”.

Oligarkerna har råd att vänta. Deras tillgångar är frysta, men inte förlorade. Risken är överhängande att de superrika ryssarna är ännu rikare när kriget i Ukraina är slut än när det började.