Eisenkots svåra väg till att ta makten från Netanyahu

Det politiska läget i Israel är fastlåst efter valet. Varken det fyrpartiblock som leds av Gadi Eisenkot eller premiärminister Benjamin Netanyahus koalition nådde de 61 mandat som krävs för majoritet i knesset. Nu kan islamistpartiet Raam få en avgörande roll. Partiets ledare Mansur Abbas har meddelat att han är öppen för alla regeringsalternativ, och utan hans stöd saknar båda blocken en framkomlig väg till en fungerande koalition.

Israels proportionella valsystem, där 120 platser i knesset fördelas mellan partierna, gör att inget parti någonsin kan regera på egen hand. Arabiska partier har dock historiskt hållits utanför regeringssammanhang. Det var först 2021 som Raam bröt mönstret och ingick i en regeringskoalition. Samarbetet blev dock kortlivat, och frågan om arabiskt regeringsdeltagande har fortsatt att vara politiskt sprängstoff. Netanyahus eget försök att göra upp med Raam samma år torpederades av bosättarextremister i hans block, och han hamnade i opposition i drygt ett år.

Frågan är om något block nu vågar ta steget. Inom Eisenkots block är Avigdor Lieberman det största hindret. Hans parti Israel vårt hem har gjort klart att man inte bara säger nej till en koalition med islamisterna – Lieberman vägrar även att regera med passivt stöd från Raam. Någon måste svälja stoltheten och acceptera arabiskt stöd i knesset. Antingen gör bosättarextremisterna det och räddar Netanyahu, eller också backar Lieberman och häver sitt veto.

Innan Eisenkot kan ta sig an förhandlingarna måste han säkra stödet från sina tre allierade. Yair Golan, tidigare general och ledare för vänsterliberala Demokraterna, väntas ställa sig bakom honom. Men både Lieberman och Naftali Bennett har egna ambitioner att leda en regering. I Sverige är det självklart att ledaren för det vinnande blockets största parti får uppdraget som regeringsbildare. I Israel gäller andra regler. 2021 blev Bennett premiärminister trots att hans parti bara var det tredje största i anti-Netanyahu-blocket. Han gjorde klart att han bara skulle hjälpa till att skicka Netanyahu i opposition om han själv fick leda regeringen.

Både Bennett och Lieberman inledde sina politiska karriärer som beundrare och nära medarbetare till Netanyahu. Bennett, en it-miljonär vars föräldrar invandrade från Kalifornien, och Lieberman, som anlände från sovjetrepubliken Moldova som 20-åring, är båda högernationalister. Lika viktig som deras ideologiska övertygelse är dock den bottenlösa misstron mot Netanyahu.

Medan förhandlingarna pågår sitter Netanyahu kvar som premiärminister. En ny ministär måste sväras in innan han lämnar ifrån sig makten. Under valkampanjen stoppades hans planer på en attack mot Iran av överbefälhavare Eyal Zamir och USA:s president Donald Trump. Men om Trump är på det humöret efter valet i USA nästa vecka finns en överhängande risk att kriget blossar upp. För Netanyahu skulle ett sådant scenario vara politiskt gynnsamt: när iranska missiler haglar över Tel Aviv skulle han kunna vända sig till Eisenkot med en vädjan om nationell enighet och en samlingsregering. Ett krig skulle omedelbart förändra förutsättningarna för regeringsbildningen.

Den som till slut bildar regering står inför flera akuta problem. Tolv västländer har aviserat handelssanktioner mot Israel med anledning av bosättarnas våld mot palestinier på Västbanken. Sanktionerna, som riktar sig mot handeln, kan få påtagliga ekonomiska effekter och är en skarp markering från länder som i decennier valt att blunda för ockupationen. För att de ska hävas krävs att överfallen stoppas.

Lika viktigt är att riva upp de omstridda rättsreformer som Netanyahu drivit sedan januari 2023. Reformerna, som bland annat syftade till att begränsa Högsta domstolens inflytande över regering och knesset, utlöste massiva protester och väckte oro hos ekonomer, jurister och säkerhetsexperter. En ny regering måste blåsa av bojkotten av Högsta domstolen, stoppa trakasserierna mot åklagarmyndigheten och sätta punkt för försöken att ta kontroll över medierna.

Därutöver väntar ett saneringsarbete av statliga institutioner som under Netanyahu förlorat sina experter och fyllts med lojala partigängare. Särskilt polisen och de viktigaste säkerhetstjänsterna måste återupprättas. Deras uppgift är att värna staten – men i dag fungerar de i praktiken som politiska verktyg.