Macron lovar mer pengar till skolan och mindre klasser

Efter mer än en månad av omfattande elev- och studentprotester i Frankrike har president Emmanuel Macron nu lovat att skjuta till betydande resurser till skolor och universitet. Beskedet kom efter att demonstrationerna, som engagerat tusentals ungdomar runt om i landet, satt press på regeringen att agera. Bland löftena finns bland annat ett maxtak på 28 elever per gymnasieklass i socialt utsatta områden, 15 000 nya högskoleplatser samt en miljardsatsning på renoveringar av skollokaler.

Elevorganisationerna har tagit emot beskedet med försiktig optimism, men menar att det inte räcker. Flera företrädare understryker att problemen är djupare och att symboliska åtgärder inte kommer att lösa de strukturella bristerna inom utbildningssystemet. De kräver bland annat fler lärare, mindre klasser även i andra områden och ett stärkt stöd till elever med särskilda behov.

Protesterna, som pågått i över en månad, har framför allt drivits av missnöje med ständigt försämrade studievillkor, stigande levnadskostnader och en upplevd nedmontering av den offentliga skolan. Studenter vid universitet och gymnasieskolor har genomfört strejker, ockuperat campus och demonstrerat i flera städer, däribland Paris, Lyon och Marseille. Många vittnar om lokaler som är i akut behov av renovering, brist på pedagogiskt material och en arbetsbelastning som varken lärare eller elever mäktar med.

Bakgrunden till missnöjet är komplex. Det franska utbildningssystemet har under lång tid präglats av stora klyftor mellan välbärgade områden och socialt utsatta förorter, inte minst i Parisregionens banlieue. Dessa skillnader har förstärkts genom åren av nedskärningar och en rad omdiskuterade utbildningsreformer. Macron-regeringens tidigare politik, inklusive införandet av antagningsplattformen Parcoursup och en omstrukturering av gymnasiet, har mötts av stark kritik från både lärare och elever, som menar att reformerna ökat stressen och gjort systemet mer segregerat.

Det senaste löftet om ett maxtak på 28 elever per gymnasieklass i fattiga områden ses som ett försök att komma till rätta med några av de mest akuta problemen. Mindre klasser har i internationella studier visat sig ha positiva effekter, särskilt för elever från socioekonomiskt svaga hem. Samtidigt påpekar forskare att klassernas storlek bara är en av flera faktorer som påverkar studieresultaten. Lärarkompetens, pedagogiska metoder och tillgång till socialt stöd spelar minst lika stor roll, menar de.

Även utbyggnaden av 15 000 nya högskoleplatser välkomnas, men kritiker ställer sig frågande till var dessa platser skapas och om det finns tillräckligt med personal för att undervisa de nya studenterna. Redan idag brottas många franska universitet med överbefolkade salar, underbemannade institutioner och en kronisk brist på bostäder för studerande. Att enbart öka antalet platser utan att satsa på infrastruktur och lärartjänster riskerar att fördjupa krisen, enligt bedömare.

Miljardsatsningen på renoveringar är i sig efterlängtad. Många skolbyggnader i Frankrike är gamla, slitna och i vissa fall direkt hälsovådliga. Under vintern har elever rapporterat om inomhustemperaturer långt under rimliga nivåer, och i flera skolor har undervisning fått ställas in på grund av tekniska problem. Att regeringen nu prioriterar dessa frågor kan ses som ett erkännande av att situationen blivit ohållbar, men också som ett sätt att avvärja ytterligare konfrontationer med landets unga.

Det politiska sammanhanget är minst lika viktigt att förstå. Macron, som befinner sig i sin andra mandatperiod, har under de senaste åren mötts av omfattande protester i flera andra frågor, inte minst pensionsreformen. Ungdomarnas missnöje utgör en särskild utmaning för presidenten, då unga väljare i allt högre utsträckning vänt sig till vänsterpartier och miljörörelsen. Att inte svara på deras krav skulle kunna få långsiktiga politiska konsekvenser, inte bara för Macron utan för hela den mittenpolitik som han representerar.

Ur ett bredare samhällsperspektiv handlar frågan om utbildning om mycket mer än budgetposter. Utbildning är en avgörande faktor för ekonomisk tillväxt, social rörlighet och sammanhållning. När allt fler unga upplever att skolan inte ger dem de verktyg de behöver, ökar risken för utanförskap, arbetslöshet och social oro. Frankrike har redan sett hur missnöje i utsatta förorter kan explodera i våldsamma sammanstötningar, och flera bedömare varnar för att fortsatta nedskärningar kan leda till en ny kris.

Reaktionerna från lärarfacken har också varit blandade. Flera fackförbund välkomnar de utlovade satsningarna men påpekar att det saknas en långsiktig strategi. De efterfrågar en dialog med regeringen om yrkets status, löner och arbetsvillkor, något som de menar har ignorerats under flera år. Utan nöjda och välutbildade lärare hjälper varken nya klassrum eller lägre elevantal, menar de.

För Macron innebär löftena en balansgång. Å ena sidan måste han visa handlingskraft och lyssna på ungdomarnas krav. Å andra sidan har regeringen redan en ansträngd budget, och ytterligare satsningar kan kräva nedskärningar på andra områden. Det återstår att se hur löftena konkretiseras i den kommande budgetpropositionen och om de faktiskt når fram till de elever och studenter som behöver dem mest.

Trots den försiktigt positiva reaktionen är stämningen bland många unga fortsatt dämpad. Flera vittnar om en djup misstro mot politiker som lovar mycket inför val eller i samband med kriser, men som sedan inte följer upp. Den kommande tiden blir därför avgörande för att avgöra om Macrons besked verkligen blir en vändpunkt eller ytterligare ett kapitel i en lång rad av brutna löften.