De senaste dygnets militära konfrontationer mellan USA och Iran har skapat djup osäkerhet kring de påstådda fredsförhandlingarna mellan länderna. Efter en serie attacker och motattacker ifrågasätter nu experter om de pågående samtalen överhuvudtaget kan leda till en hållbar lösning.

Rouzbeh Parsi, historiker och Irankännare vid Lunds universitet, beskriver situationen som ytterst instabil. Han menar att både USA och Iran genom sina senaste handlingar visar att förtroendet mellan parterna är obefintligt. Enligt Parsi signalerar båda länderna en beredskap att återgå till fullskaligt krig snarare än att kompromissa om sina kärnpositioner.

De senaste händelserna har fått Parsi att fundera över om det alls finns några överenskommelser som kan överleva de pågående attackerna. Han skisserar tre möjliga scenarier för hur situationen kan utvecklas framöver.

Det första scenariot innebär att inget fredsavtal sluts, men att en bräcklig vapenvila fortsätter att råda. Detta skulle innebära ett permanent tillstånd som varken kan kallas fullskaligt krig eller fred. En sådan situation skulle vara ohållbar för Teheran, som skulle drabbas av krigets nackdelar utan att kunna åtnjuta fredens fördelar.

För USA:s del skulle detta scenario också skapa problem, eftersom de amerikanska oljereserverna minskar i rekordfart inför hösten och vintern. Detta riskerar att leda till kraftiga prisökningar på energi globalt. Parsi menar att detta scenario skulle kunna gynna president Trump personligen på kort sikt, eftersom en ”icke-fred” skulle dölja USA:s misslyckande med att nå sina uppsatta mål.

Det andra, mer optimistiska scenariot bygger på att de nuvarande stridigheterna och den aggressiva retoriken bara är en del av förhandlingsspelet. Enligt detta scenario skulle parterna faktiskt närma sig en överenskommelse vid förhandlingsbordet. När de ”krigat färdigt” för att visa upp sig skulle de acceptera de kompromisser som legat på bordet hela tiden. Konsekvensen skulle bli vapenvila, sanktionslättnader för Iran, ett återöppnat Hormuzsund och räddad oljeexport.

Det tredje och mest pessimistiska scenariot innebär att förhandlingarna havererar helt. Avsaknaden av röda linjer skulle leda till okontrollerad eskalering. Regionala aktörer, särskilt Israel, skulle genom provocerande handlingar kunna tvinga fram en allt större konflikt som gör diplomatiska lösningar omöjliga. Detta skulle i förlängningen kunna leda till fullskaligt krig igen.

Parsi poängterar att även om Iran är teknologiskt underlägset USA kommer landet inte att ge upp. Iran har utvecklat en strategi som gör dem svåra att besegra. För dem räcker det med att lyckas skjuta enstaka missiler för att sabotera sjöfarten i Hormuzsundet och därmed underminera idén om att USA kontrollerar konflikten och sundet.

USA befinner sig i en helt annan situation med sina högt ställda mål. För att framstå som vinnare måste USA krossa regimen i Iran och få landet att överge sitt kärnenergiprogram, konstaterar Parsi.

Irans militära strategi kallas ”Decentralized Mosaic Defense” och utvecklades efter USA:s invasion av Irak. Strategin innebär att Iran genom decentraliserad försvarsorganisation och asymmetrisk krigföring gör det politiska och ekonomiska priset för USA oacceptabelt högt, snarare än att försöka vinna en konventionell militär seger.

Iran har inget luftförsvar värt namnet. Istället har landet decentraliserat befälskedjorna. Varje distrikt har sin egen militära befälhavare vars uppgift är att försvara sitt område. Den personen behöver inte vända sig till Teheran för att få klartecken. Detta är ett sätt att komma runt den teknologiska underlägenheten inom luftförsvar och elektronisk kommunikation.

Aron Lund, Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, tror att förhandlingarna fortfarande pågår och att båda parterna troligen har sänkt sina ursprungliga krav till mer realistiska mål. Att båda sidor agerar militärt trots att förhandlingarna fortsätter är enligt Lund ett sätt att visa att man menar allvar och inte avser att ge efter.

Lund konstaterar att det är oroväckande att det börjar skjutas igen. Kopplingen mellan Persiska viken och Israels agerande i Libanon har dessutom blivit allt tydligare, vilket komplicerar situationen ytterligare. Samtidigt vill båda sidor fortsätta förhandla och har hittills visat hög tolerans för misslyckanden och våldsutbrott.

Det stora problemet är att USA har gett sig in i något som kommer att bli svårt att uppnå. Trump kan inte uppfylla sina löften, och det måste han hantera på något sätt, menar Lund.

Parsis analys är att Donald Trump försöker låtsas att han kan leva med den nuvarande situationen. Men det kan han inte, menar Parsi. Det handlar inte bara om mellanårsvalet utan även om att de globala oljereserverna snabbt kommer att nå farligt låga nivåer så länge frågan om Hormuzsundet inte är löst. Detta ställer press på båda parter att hitta en lösning innan situationen blir ohållbar.